Mitt huvud sprängs snart, jag kan knappt röra nacken och axlarna värker.  Jag antar att det har med gårdagens händelse, Affe on the loose att göra. Spände mig nog rejält när jag blev så fruktansvärt rädd.

Fanny     

Än finns det krut i gammeltanten. Här tar hon i så löven sprutar (syns till vänster i bilden)  

Gäller att hålla tungan rätt i munnen när man springer fort.  

I väntan på inkallning     

Bara för att riva upp gårdagens sår lite, upptäckte jag imorse en lösspringande hund på E4an när jag var på väg till en postansvarigträff i Kalix.

Viltstängel är bra men inte när djuren befinner sig på fel sida om dem, som var fallet med denna stövare. Hunden var visserligen pejlförsedd men totalt obrydd om bilarna. Han sökte spår, vilket upptog honom helt och fullt.

Eftersom jag skulle på möte(och naturligtvis var sen) hade jag ingen möjlighet att stanna och försöka fånga in hunden, vilket kändes rätt lumpet. Tänk om det hade varit Affe…

Blinkade och varnade mötande bilister så gott jag kunde, nu var det bara att hoppas på det bästa.

När jag körde hem försökte jag kolla efter eventuella ”tråkiga” tecken längs vägen men såg lyckligtvis ingenting. Hoppas husse eller matte fick hem vovvan i helt skick.

Affe     

En riktigt lång, skön skogspromenad har jag och Affe hunnit med idag och innan vi var hemma var det nästan becksvart. Affe hittade en mindre sjö som han naturligtvis inte kunde motstå, någon badkruka är han då rakt inte. Jag tittade huttrade på medan han roade sig. På vägen hem stötte vi på Hälge älg x 2 tack och lov befann sig Affe då i koppel.

Plaskeliplask.  

Affe har kopplat på sin allvarsamma min. Vilket översatt betyder: HUR LÄNGE MÅSTE JAG STÅ HÄR?  

Nu skulle jag behöva börja sanera huset. Affe lyckades nämligen imorse trampa i hundbaja, modell större (tror jag) Detta upptäckte jag precis när det var dags för avfärd, nu förstår ni varför jag var sen.

Att en liten hundtass kan rymma så mycket gojja är ofattbart och att han hunnit sprida de bruna spåren på så många stället i huset är ett mysterium. Min vita ryamatta är stämplad, skinnsoffan och några hundfiltar likaså för att inte tala om golvet i hallen. USCH!

Apropå usch. Denna gigantiska spindel (bild nedan) krälade omkring på köksväggen imorse. Den var för stor för att jag skulle kunna (läs våga) mosa ihjäl den med papper. Så hela dammsugaren åkte fram istället och NATURLIGTVIS bytte jag påse direkt efter. För vem vill ha ett spindelbo i dammsugaren med miljoner små spindelbarn som väller ut genom munstycket. Jenny kan möjligtvis ha sett för mycket skräckfilmer.

Imsevimse äckel päckel

Tjingeling..