Jag har bestämt mig för att Affe bara är en galen, galen terrier. Eller rättare sagt en tokigterrier *haha* i vart fall tills motsatsen är bevisad.

Insåg att det inte funkar att jobba med honom annars.

Man kan ju inte träna värsta lydnaden och sedan gå omkring och förbereda sig på att kanske sätta bort honom. Det har jag föresten gjort nog under första delen av hans liv.

Det lär vara omtvistat om hundar kan drabbas av samma bokstavskombinationer som människor. Jag för min del är i alla fall övertygad om att Affe har en liten men välblandad cocktail av de olika bokstäverna, kanske till och med toppat med lite Asperger eller någon annan tvångsmässig åkomma.

Hittade ett frågetest om Asperger på nätet (var annars) som jag såklart inte kunde motstå att göra och sanna mina ord så antydde analysen att minsann jag också kunde ha en släng av Asperger. Kanske skulle tillägga att det var hela 16 frågor som ställde den välgrundade? diagnosen.  Som tack för att man tagit testen får man en bok. Servicemanual till ett bättre liv. Inte illa pinkat.

Som en parentes kanske jag skulle berätta att jag inte har Asperger på riktigt, inte vad jag vet iallafall.

Apropå åkommor. Jag vet att ”instabila” individer har bättre och sämre perioder under året och utan att vara alls insatt i frågan trodde jag kanske att våren räknades till den svårare perioden.

Men efter idag är jag beredd att sätta mina pengar på att det är hösten.

Blir fortfarande alldeles fnissig när jag tänker på herren som rakryggad, mitt i lördagsruschen, knallar in i butiken iförd enbart, tofflor, långkalsonger och undertröja. Dessutom långkallingar med värsta rumphänget. Vilken syn.

Dröjer inte länge innan två snarlika individer dyker upp, dock fullt påklädda tack och lov. En av dem, påtagligt berusad ställer en fråga, antagligen mest för egendel - hur jag hittar nu till bilen. -Till bilen! Utbrister jag, naturligtvis beredd att kasta mig över disken (som den atlet jag är  ) och haffa bilnycklarna.

Jag antar att jag måste ha vrålat TILL BILEN? För han nyktrade omedelbart till några promille och säger klokt -jaaa, alltså jag kör ju inte själv. Pust, Jenny slapp leka polis.

Mina sötisar.  

Fick under eftermiddagen ett sms av sambo med frågan får jag låta Affe träffa död grävling? Javisst tyckte jag.

Affen hade varit eld och lågor, naturligtvis och både ”luggat” den och skällt ståndskall. Och husse är nog lite stolt eftersom han fått skjuta sin allra första Grimbart.

Kanske detta kan bli husses och Affes gemensamma sak i framtiden, hoppas. Fanny hade också fått träffa Grimbart men hon var inte alls intresserad, förvånad jag blir, NOT.

Affe och grimbart   

Go kväll.