Jag har sprungit milen idag, jag har sprungit milen idag, trallalallala och det var som att träffa en kär gammal vän.

Att det sedan inte var vidare intelligent bortser jag från just nu.

Om sanningen ska fram så borde jag ha slutat efter 8 km men vem slutar då? när det bara är ynka 2 km kvar.

Funderade medan jag sprang de sista kilometrarna, på vad som skulle kunna hindra mig från att nå målet och kom fram till att det bara var om typ knäet skulle vika sig och gå av på mitten eller om jag skulle dö knall och fall.

Det är bra att vara envis men när envisheten orsakar skadeeffekter borde man kanske tänka om…

Senast förra veckan slog det mig att jag att faktiskt borde skratta mig lycklig som överhuvudtaget kan springa. Håller knäet för 5 km så är det ju toppen. Men när man vill MER och när man inte nöjer sig med lagom, suck.

Efter milen belönade jag mig med lite artificiell sol dvs. solarium. Den ”stora massan” börjar väl generellt blekna av efter sommaren. Jag som jobbat prick och precis varenda soliga dag är bra mycket blekare än snittet.

Men som sagt, detta är relativt enkelt att råda bot på och några extra skrynklor i ansiktet är väl inte så mycket att tjafsa om....

 Hallå! Jag har hittat något, hör ni!  

 Husse hjälper Affe att analysera fyndet.  

Efter löpning och solning var det hundar och skog på schemat, i vanlig söndags ordning.

Utöver det vanliga lösspringet, gjorde jag en mikroskopisk uppletanderuta, dock för liten för att det skulle bli någon som helst utmaning för Affe.

Fanny hade lite mera att göra men det är nog mest för att hon gillar att kuta kors och tvärs. Ibland känns det som att hon inte vill hitta prylen då det roliga springandet och själva letandet upphör.

 Lilla fina Fanny-raggsocka  

På vägen hem fick jag mig ett gott skratt, så klart på Fanny och Affes bekostnad. Två hundar och en pipleksak kan i vissa fall betyda bråk men inte hos tokig terrier, lyckligtvis.

 Den är min! Ge hit NU!    

Gav pipisen åt Affe (mest för att han skulle låta Fanny vara i fred) - Nananananaaa, du kan inte ta den och så kutade han iväg. Men Fanny är slug som en vessla och när han var våghalsig passade hon snabbt som ögat på att sno den.  

Fanny TAPPAR ALDRIG en pipis. Hon knölar den längst in i munnen och där är den sedan i tryggt förvar.

 Åh nej, nu kommer galningen igen, kan ingen knyta fast eländet, suck. 

Bytte till mig leksaken och gav den åter till Affe. Mamma Mia vilket race det blev, över stock och sten, fram och tillbaka, uppenbarligen ett perfekt tillvägagångssätt att få sprutt i benen på lilla fröken Raggsocka.

Ta den om du kan, nanannanaaa.

Syrran må vara smart, men hon är inte snabb, vrooom.  

Over and out!