Vilken röra, fortsätter tillvaron i samma anda får jag snart spunk. Jag går på högvarv större delen av den vakna tiden, är trött som en gris på kvällarna, hasar mig i säng strax efter 21 men kan inte sova, vaknar säkert 15 gånger per natt när jag väl somnat. Trött som en gris, finns det ens ett sådant uttryck?

Nå väl, fixade ju återigen de 9 arbetsdagarna i ett kör. Höll på att bli en tionde (saknades folk igår kväll) men där sa jag minsann stopp och belägg! Har redan lovat att komma in nu på söndag och jobba fast jag är ledig dag då. Den som har gjort sommarschemat suger fett. Tur att denna någon inte var på plats i torsdags då jag anlände till mitt arbetspass kl 11 och insåg snabbt att de glömt att täcka upp kvällen. Vilket i sin tur medförde att jag fick åka tillbaka hem, vänta ett par timmar för att sedan åka tillbaka och jobba längre. Allt för att kraken i förbutiken inte skulle behöva stå själv resten av kvällen. Vänligt sinnad? Nä, skulle inte tro det och helt samvetslöst skrev jag upp en timme extra som kompensation för bränslekostnaden. Nog ältat om mitt arbete.

Igår hedrade jag och Affe djursjukhuset med ett besök, måste ju se till så veterinärerna får ut sina löner. Återigen kom jag dit med en nästintill färdig diagnos. Har under en tid misstänkt att Affens hals inte varit helt hundra, mest troligt en halsinfektion. De sövde ner honom och hittade mycket riktigt en infektion samt en liten bit av  själva tonsillen som börjat växa tillbaka. Den lilla biten opererades bort och får han äta antibiotika under ett par dagar. Utöver det hittade veterinären en vävnad som var förtjockad i svalget. Men vi får vänta och se om problemet är löst, eller om detta andra kan ha ett finger med i spelet.

   Perfekta kikhål i dörren

I väntrummet gick Affe, i vanlig ordning, upp i varv. Alla är potentiella kompisar och framkallar diverse glädje och frenesi kramper hos lilla Piraff. Som dessutom blir tomatröd i skinnet som resultat av den pågående uppspeltheten. Men måste ändå skryta lite. Trots att han var den mest uppskruvade, var han den ENDA som la sig ner i väntrummet. Visserligen lite missnöjesgnyende men ändock liggandes. Så det så.

   Tröttsamt att vara hos doktorn

Veterinären som var från grannlandet Danmark ringde direkt efter OP (jag befann mig på stan och satte sprätt på Ica-lönen) och informerade lite om läget. Min danska är väl inte i topptrim. Det är rent ut sagt skitsvårt att förstå det språket. Ställ mig bredvid en Iranier och jag fattar ungefär lika mycket. När jag sedan hämtade Affe hade det ju naturligtvis poppat upp 100 frågor om hans väl och ve. Tjejen som lämnade ut Affe visste ingenting och sa fnittrande -jag är bara "utlämnare" så jag vet faktiskt inte. Jag må vara en mes när det rör mig själv men när det kommer till mina hundar då jäklar blir jag stursk och en riktig kärring. 10 minuter senare kommer Herr Dansk veterinär utlommandes från operationssalen och svarar tjänstvilligt på mina frågor.

Någon megavila behöver han således inte efter detta lättare ingrepp men några dagar får han allt vila och vi får väl hålla oss från vår kvällsritual, att åka och bada.

Vi gjorde det senast i onsdags och vi badade bägge två, en underbar avslutning på en stressig dag. Men hutter vad kallt det var i vattnet, jag frös resten av kvällen och fötterna var som isbitar. Men väldigt uppfriskande. Passade på att filma lite när Affe leker krokodil. Om ni undrar vad det är som låter så är det Affe som fick sig en liten kallsup. Men bekommer det honom? Nix pix. Mitt sjöodjur   

Igår när jag lämnat av Affe och begav mig av mot city för lite shopping, tyckte jag mig se joggande människor precis överallt och alla hade de en sak gemensamt. Det såg så himla lätt ut, nästan som att de svävade fram utan minsta ansträngning. Så fångad av inspirationen gav jag mig av på en egen tur när jag kom hem. Det var varmt, solen gassade, jag blev snabbt törstig och mina fötter vägde bly, inget fjäderlätt eller svävande där inte. Lyckades iallafall tack vare min envishet få ihop 65 minuters joggande och därmed avverka strax över en mil. Även om det är snorjobbigt att  springa är jag ändå i bättre form nu eftersom jag direkt efter löprundan orkade ta tag i dammsugning av huset och golvskurande. Men sedan blev det inte så mycket mer.

Hann inte slösa så mycket eftersom han var klar relativt snabbt. Men på Åhlens, som hade värsta rean, fyndade jag lite kontorsprylar som kanske gör det roligare att ha ordning på alla tråkpapper. Man blir i allafall gladare när man tittar på dem.

  Den rosa prylen är så klart till mobilen :)

Ett livsljus i min närhet håller på att slockna och min morfar tar sina sista skälvande andetag. Hade han själv fått bestämma hade han redan somnat in och vandrat vidare. Hade jag fått bestämma hade det också varit så. Och jag som avskyr att leka Gud när det kommer till ett hundliv, visst är det konstigt? Men skillnaden är ändå solklar, min morfar har ont, det finns ingen väg tillbaka, han vet det, vi vet det och allt är bara ett utdraget, plågsamt lidande. En enda lång väntan på slutet. En väntan och ett lidande som redan pågått alltför länge, stackars lilla morfar. Snart, mycket snart ska du iallafall få komma till ro.  

Ha en fin helg

 

majako

21 juli 2012 12:25

Hej ser verkligen ut att trivas i vattnet.De du skrev om morfar var väldigt fint jag blev väldigt rörd.Ha en bra helg kramar från oss.

 

Moster

22 juli 2012 17:54

Lilla Jenny gumman, vad vackert du skrev om morfar. Vi får verkligen hoppas att han får gå vidare NU, inte behöva ligga och plågas nå mer. Kram.

http://Vackert

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...