Alltså, hur teknisk är inte jag. Helt huxflux efter diverse installationer, pillande och rensande (helt på egenhand) funkar plötsligt min dator helt klockrent dessutom känns den betydligt snabbare än tidigare. Visserligen har språket i vissa program ändrats till engelska, nemas problemas för en lingvist som mig *hahaa* NOT!  Kan dessvärre inte undgå att känna en viss, pytteliten, besvikelse eftersom jag är väldigt förtjust i nya teknikprylar typ mobiler och liknande och nu hade jag ju liksom sett framemot att få dra plasten av en sprillans ny laptop. Äh, får väl vänta till senhösten då Iphone 5 kommer antagligen kommer att släppas. Jag VET att den definitivt kommer att väcka mitt "vill-ha-begär" Jag är som ett barn på julafton när jag spräcker förseglingen på lådan med en ny mobil.

Idag har jag varit ledig men det har varit en stressad och nervös dag eftersom jag varit konstant orolig att de ska ringa från jobbet och meddela att det saknas personal. Men nu är klockan 15 och kvällen är tryggad hoppas jag. Är ledig imorgon också men då kan jag inte jobbat så då får de ringa bäst de vill. Idag hade jag liksom inget giltigt skäl mer än att inte kände för det. Stygga, lata jag.

Tog en timmes hurtig morgonpromenad med Affe, det var soligt, fint och precis lagom varmt. Efter frulle och några baljor koffein begav jag iväg på över en timmes joggingrunda. Sprang längre än någonsin och idag var första gången på 100 år som det var lite mera schvung i stegen. Jag var faktiskt i så bra skick att jag till och med mot slutet, klarade av att göra en rejäl tempohöjning och riktigt länga på stegen. Helt underbart.

Men jag höjer ett varningens finger åt mig själv. Sist när det började "lossna" sprang jag 1 mil 3 gånger i veckan. Knäet skar ihop totalt och medförde nästan ett helt års vila från all löpning. Dit  vill jag inte igen och jag känner sådan enorm tacksamhet för varje mil som mitt knä faktiskt håller för.

Vägen jag springer ligger öde, avsides och leder rakt igenom djupa skogen. Det är ytterst sällsynt att jag stöter på "något" eller "någon" där inne i ingenstans. Djurspår ser jag så klart en hel del. Men flåsande som en flodhäst och klampande som en elefant brukar jag nog lyckas skrämma det mesta på flykt. Men inte idag, kanske berodde på schvunget i stegen. Helt plötsligt knatar en älg upp på vägen. En häst var min första tanke, trots att den inte alls befann sig långt borta. Men när sedan lilla bebiskalven dyker upp, är jag så klart tvungen att korrigare min identifikation av djurslag. Antingen svett i ögonen eller kanske i behov av nya glasögon får jag väl kanske skylla på.

Hur som haver känner jag redan av en begynnande träningsvärk på insidan låren och det bara någon timme efter löppasset. Gustav Fasa för hur det kommer att kännas i övermorgon, aj, aj.

Nu har det gått 4 veckor av mitt celibat från bröd och allmänna godsaker så egentligen är jag i mål och godkänd att börja slaska igen. Men det lockar inte riktigt så jag drar vidare i kampen mot kilona och kalorierna, men en dag i taget nu. 

Dessutom har jag  ju inte alls uppnått det jag önskat, vilket nästan skulle ha inneburit ett mirakel om det skett. Jag är dessvärre inte benägen att ta till sådana drastiska metoder som det nog skulle krävas för att nå dit. Hellre rund och glad? än spinkig och hungrig. Citatsprutan Jenny har talat.

Idag ska jag äta smörstekta kantareller till middag, det ni.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...