Inleder med en trudelutt, för att komma i rätt stämning. Något omarbetad, men ni känner säkert igen den:

Jag är en tuff hund i lyxförpackning.
En tuff hund i snyggt fodral.
Jag är ett litet stycke dynamit maskerad till sockerbit.

Dagens tisdagstema är förpackning och har man tidigare kanske misstänkt att jag är så kallad hundnörd, genom hundinspirerade bidrag, så får man det definitivt bekräftat denna gång. Mitt bidrag till dagens tema blir således mina hundar, förpackade i rejäla, heltäckande overaller.  

   Fanny & Affe förpackade i overaller!

Långsökt?  Ja, kanske en aning, men nog är de förpackade och detta bara för att matte är gruvligt less på att bada två lergökar efter varje promenad.

Men att få till en bra bild är en annan femma. Önskvärt är ju att båda, åtminstone, tittar åt samma håll. Vilket inte alltid vill sig trots diverse hot om indragna måltider och uteblivna tuggben.

   Upp & ner, ner & upp, grisen gal i granens topp.....

Här hittar du andras bidrag på temat förpackningar.  

Här slutar det som är relaterat till tisdagstemat men givetvis får du fortsätta läsa om du vill.

Vi, jag och hundarna trotsade tråkvädret både igår och idag och gick den lång-långa promenadsvängen, gäller ju att passa på nu när det uppehåll i älgjakten. Så himla skönt det var och gissa om jag saknat det.

Fanny fick vara lös hela vägen bort och tillbaka, båda dagarna. Eftersom hon aldrig sticker behöver hon bara koppel  på "stora" vägen. Det enda som egentligen får henne att tappa öronen är när hon hittar något delikat att antingen äta eller rulla sig i. Det sist nämnda gör hon så ofta hon bara kan. Hon borde egentligen konstant vara förpackade i en heltäckande overall. Lilla stinkFia.

Affe fick vara lös en liten stund idag och rasade som bara en Affe kan. Hans problematik är inte att gnida sig i diverse substanser, utan vattenfyllda, geggiga diken. - NEEEEEEJ, GÅ INTE DIT!!! Halva Keräsjoki måste ha hört mig vråla. Hoppas verkligen att han inte börjar markera någon hälta efter dagens äventyr.

Mitt eget knä hänger med och jag antar att jag måste lära mig att leva med en viss grad av konstant smärta. Men så länge jag kan gå dessa långa, ljuvliga hundpromenader ska jag inte klaga ett endaste dugg.

Onsdag imorgon, vart tar dagarna vägen egentligen......

Tjenixen.

Har ägnat natten åt att oroa mig för Affe som inte alls verkat må bra. Idag verkar det inte vara något större fel på honom, bara lite trött, precis som matte.

   En sötnos.

Jag håller på att bli galen på mig själv. Jag tänker hela tiden att jag ska släppa det här med Affes hälta och bara se tiden an, tills jag åtminstone med säkerhet vet vilket ben det är han markerar på. Men likförbenat kommer jag på mig själv med att titta på honom, här inne, och tänka går han inte lite underligt nu.

Problemet är att jag inte minns hur han gått tidigare, antagligen likadant som nu, men jag gör ett jättebra jobb med att skrämma upp mig själv genom att tro motsatsen.

Funderar på något som sambo sa för en tid sedan, -  Han har ju faktiskt alltid gått som en kamel. Hur nu de går? Men det ligger något i det.

   Vad vill du?

Tanken är nu i alla fall att Affe ska få vara Affe, vilket betyder att han likt en speedad jetspole, lös och ledig ska få fara fram i skog och mark. Här hemma är det dags att plocka bort kompostgallrena. Håller han inte för att hoppa upp och ner i soffan, då är det  inte ett värdigt Affe-liv. Och jag kan ju inte "akta" honom resten av hans framtida liv. Han blir 3 år i mars!

Så tänker alltså jag men hur jag agerar är som vanligt en annan femma.

Jag har fått fler bevis på att han börjar mogna, bättre sent än aldrig. Lilla Affe har äntligen kopplat på nosen under promenaderna. Jag håller visserligen på att krevera av allt sniffande. Är ju liksom bortskämd med att det är full karriär framåt hela tiden.

Minns rehab-personalens direktiv för två år sedan. Ta honom till ställen där det gått mycket hundar så du får ner tempot på honom, då långsamma promenader var önskvärt i  hans rehabilitering. Jo, tjena. Affe stannade inte och analyserade lukterna, han kastade sig framåt i hejdundrande fart, jycken kunde ju för sjutton finnas längre fram och då kan man ju inte stanna upp och sniffa. Men igår, efter 10 djupa andetag, fick jag dra med honom för att komma vidare.

Kanske betyder detta att han även är redo för nystart i spårandet. Med hans förnyade sniffintresse skulle jag kunna tänka mig att han faktiskt numera skulle uppskatta att spåra. Det har ju varit lite si och så med det tidigare. Det är definitivt inget roligt väder där ute idag men ett litet spår skulle jag nog kunna få till.

   Undrar vad som rör sig i hans huvud...

   Fåglarna verkar gilla vädret och har en officiell badbalja på gården. Brrrr.

   Jo, jo, nog börjar det rosta här. Dom borde byta bil snabbt, helst till en XC60

Annars tänker jag inte göra ett barr idag, inte ens åka till stan. Hade tänkt åka och träna imorse men efter "vaknatten" tyckte jag alldeles för synd om mig själv för att hoppa in i en kall bil, före tuppen ens vaknat. Det hade varit självplågeri på hög nivå, så jag struntade i det, IGEN. Dock  är det ett välbehövligt för att inte säga nödvändigt plågeri. Men i morgon är en ny dag med nya möjligheter. Eller kanske nästa måndag, för alla "nystarter" bör ju ske på en måndag *hehe* Ska åtminstone försöka låta bli att fika idag. Men det är en lååång dag och måndagen är ju som sagt redan spolierad.  

   Spegel, spegel på bilen där, säg vilken vackraste pippin är....

   In my ass att det är någon gammal anskrämlig talgoxe som är vackrast.

   För jag är en snygg bird i lyxförpackning..... Kolla stöddiga stilen på ena benet!

Nu är det åtminstone uppehåll i jakten så man är fri att gå vart man vill, utan hatblickar och diverse ondskefulla tankar. Typiskt då att vädret inte är med mig. Klockan är snart  11 och istället för att ljusna blir det bara mörkare och mörkare. Och denna evinnerliga gegga. Skogsvägarna är rena rama lervällningen och så snorhalkiga att det är förenat med livsfara gå där. Som extra bonus ser hundarna ut som att de badat gyttjebad, speciellt Fanny. Som förövrigt just i skrivande stund ligger och snusar högt och ljudligt i sin korg. Pigg man blir...

   Vad är fram och vad är bak? Och av någon anledning tycker jag hon liknar....

   Fanny?

Ha en bra måndag.