När jag planerat något vill jag hemskt gärna att det blir planenligt, har tendens att bli lite kinkig annars.
Så blev det inte idag, planenligt alltså men på det stora hela en rätt bra dag ändå, mest tackvare den underbara långpromenaden jag och Affe tog i skogen.
En promenad där Affe till största delen fick vara lös, till hans stora lycka. - 13 grader och någon snöflinga som singlade ner här och där, kan knappast bli bättre, just för den här årstiden åtminstone.

   Matte kan du hjälpa mig med den här "lilla" pinnen?

Annars har dagen mest gått ut på att vänta. Vänta på att de "nya" saffransbullarna skulle jäsa, vänta på att de gräddas, vänta på sotaren (som grisade ner alldeles förskräckligt) och vänta på rörmockaren som skulle fylla vätska i jordvärmeslangarna.  Vänta, vänta, vänta, inte Jennys starka sida.

   Affe har hittat tronen han och Fanny brukar posera i.

Åter till skogspromene4aden. Min härliga lilla Affe-fis som alltid får mig att skratta. Idag var han exceptionell. Han hittade sitt älskade geggadike, stelfruset. Men ett dike är ett dike, blött och geggigt eller inte. Så vad gör hunden? Jo, tar sats och springer fram och tillbaka i diket. Ett dike som mest liknar en välpolerad skridskobana. Tvärnitar och springer åt andra hållet, om och om igen. Bilderna som följer är inte bra alls, suddiga och oskarpa men de säger ALLT!

Nu ska jag snart dra igång lite fredagsstädning och röja bort spåren av sotaren. Men först provsmakning av fikabrödet. Lussesnurror och saffransbulla med pistagenötsfyllning.

Ha en fin fredag.