Var till djursjukhuset med Fanny idag. Hon har ju börjat dricka kopiösa mängder vatten och jag misstänkte att hennes cushings tagit några kliv framåt.

   Nyfiken i en strut.

Proverna visade att hennes levervärden hade blivit sämre men om det helt säkert beror på cushings kunde veterinären inte svara på, ett till urinprov behöver tas. Men, det finns alltid ett men. Detta prov körs enbart onsdagar (i Uppsala) och naturligtvis kommer det en nyårsafton och en nyårsdag och förstör för oss (ingen postgång) Så vi får vackert vänta till 8 januari innan jag kan samla in Fannykiss och skicka iväg som ett brev på posten.

   Fanny har intagit röda mattan på djursjukhuset.

Är ju van att vara med virvelvinden Affe hos veterinären med Fanny är det helt annat. Hon tycker visserligen att det är ett förskräckligt ställe att vara på men är ändå väldigt nyfiken. Inte ett knyst säger hon och kikar intresserat på alla fyr- och tvåbenta i väntrummet. De som hämtar matsäckar är mest intressanta, matvraket Fanny :-) Jag är så imponerad av min duktiga lillstrumpa.

   Juldagen anno 2012

Optimala förolämpningen idag? Dessutom av någon iklädd djursjukhusmundering:

- Är hon en sån där nakenhund med hår? Trodde först jag hört fel, - Nakenhund med hår?  - Nej hon är en terrier, en jack russell terrier.
Finns det ens nakenhundar med hår och är det då verkligen en nakenhund...... Okej, de finns, googlade, men inte sjutton ser de ut som Fanny.

   Affe och Lotta roar sig

Juldagens händelse har skapat konstiga bieffekter som jag inte riktigt kan förstå. Jag vill helst inte vara ensam hemma och plötsligt tycker jag att det är kusligt i mörkret. JAG som är SÅ van att vara själv utan bekymmer eller rädsla. Hoppas bara att detta inte är något permanent.
Igår jobbade jag till kl 21 och började timmarna innan stängning känna av en konstig känsla i magen. När jag satte mig i bilen för att köra hem visste jag vad känslan berodde på. Jag ville inte hem. Här hemma blir allt mycket påtagligare och dessutom betyder det att jag snart måste gå och lägga mig. Men även om jag snurrar runt i timmar och vaknar 30 gånger så går faktiskt nätterna allt bättre och jag får sova mer och mer. Bilderna förföljer mig fortfarande men inte lika intensivt. Nu kan jag tänka oj det har gått en hela 30 minuter och jag har inte tänkt på det en enda gång, hurra. Hur sjukt och kanske egoistiskt det än må låta. Livet går vidare och ingen är mer tacksam än jag just nu.

Affe är en lustig liten hund. Han är nämligen ruskigt fascinerad av tecknad film. Han tittar verkligen fokuserat och jag undrar vad han får ut av det hela. Just precis nu kollar han på Shrek och är lite småirriterad på åsnan, lite små morrande hörs då och då från soffan. Knäppis.

   Affe tittar på Shrek.

Dags att kolla in julskinka nummer två som är på gång i ugnen. Ha en go fredag och en trevlig helg.