Julmyset som kom av sig, eller? Just nu känns inget riktigt 100% roligt eller lockande och jag antar att det kanske har med Affes väl och ve att göra. Jag ogillar att ha "jobbiga" saker liggande framför mig, vill helst göra bort allt tråk på en endaste gång. Försöker att inte tänka på det men känslan i magen finns ju kvar ändå.

  Kommer du då matte...

Träningen som jag egentligen mår väldigt bra av, har uteblivit denna vecka. Dumt att pina bilen, är en fras sambo brukar använda när det är hiskeligt kallt ute och man överväger att ge sig ut på en till synes helt onödig resa. Vi har i dagarna haft -25 och då är det ju verkligen inte snällt att pina bilen. Bilvän som jag är har jag helt sonika dragit täcket över huvudet och slumrat vidare. Idag var det visserligen inte hiskeligt kallt, bara - 17 grader. Men var drar man gränsen för" pina-bilen-temperatur"...... Hur som helst lär det bli få träningstillfällen i vinter med det mottot.

   Kylan kräver lite varmare mundering.

Vem kan vända på en femöring..

   Ahh, vilken delikat pinne.

   Lite konstig bismak, tvi..

På jobbet har jag gånger flera, den senaste tiden fått höra att jag är så glad, vilket så klart är en trevlig uppfattning, vem vill vara en dystergök.... Mina nya arbetsuppgifter har gjort det roligt att gå till jobbet, vilket uppenbarligen märks och jag kan knappt förstå att lönen är densamma. Nu har jag dessutom tagit på mig extra arbetsdagar före jul vilket, igår kväll, fick mig inse vikten av att planera julbestyren. Efter den annalkande ledigheten i helgen blir det i princip fullt ös ända fram till julafton. Vet ännu inte om jag jobbar självaste julafton, men det lutar åt det, dessutom jobbar jag hela nyår *skål*

Fullt ös.  

Innan jobbet idag trotsade jag och Piraffen kylan och gick på en promenad i skogen. Bilderna är från dagens äventyr.

Hur en seeeeg pinne kan få en på dåligt humör
Av Affe:

Off we go

mot nya dagar och nya äventyr