Har haft en ledig lördag och begav mig under förmiddagen över gränsen, till Finland i jakten på små, fina lådor, att skicka mina nassar i. Lådor hittade jag inga däremot en hel del annat jag absolut inte behöver, som vanligt *suck*

Kom hem och tog med mig bägge hundarna till skogen. Ångrade rätt snabbt beslutet att släpa med den ovilliga Fanny på promenaden. Hon befann sig konstant 10 meter bakom och var gång jag stannade till för att kolla så hon hängde med gjorde hon sig beredd att vända hemåt igen. Gissa vem som var i täten på vägen tillbaka?  
Stötte på en bil (ovanligt) och Fanny tappade öronen. Fick jaga henne runt bilen, som hade vänligheten nog att stå stilla tills jag fått fast henne.

   Du går sååå sakta matte!

Kände mig väldigt lyckligt lottad när jag gick där i skogen idag, trots alla bekymmer med Affen och annat elände. Det finns de som har det betydligt värre. Att promenera i skogen, har en synnerligen helande effekt, inte på knäet kanske men för själ och sinne. Rena rama terapin.

Så till senaste tidens "snackis" väderfenomenet. Samtidigt som jag absolut inte vill ha mer snö, än de få centimetrarna vi redan fått, kan jag ändå känna att det kanske hade varit bättre om de gigantiska snömassorna som drabbat mellan och södra Sverige skulle ha hamnat här, hos oss i stället. Vi har åtminstone kapacitet att hantera snöeländet och (oftast) ett fungerande snöröjningssystem. Här tar man alltid snön i beaktande, oavsett vad det än gäller. -Men sedan, till vintern är en stående mening.

På nyheterna rullar kaosbilderna förbi och kvällstidningarna slår upp enorma rubriker om snöovädret. Ändå är det ju bara vinter, fast på fel ställe.
När vi, för kanske 10 år sedan, hade - 43 grader, då började det bli problematiskt. Bilarna frös, vi frös för att inte tala om hundarna. Allt var kallt, hårt och trögt. Minns att jag tog en promenad i kylan, bara för att känna hur det kändes. Det gick knappt att andas.

   "Vintrigt"  nere vid ån.

Det är bara en tidsfråga innan vi får vår beskärda (förhatliga)del av snön, förhoppningsvis dock utan kaoseffekt. Sedan, om våren, då solen lyser och skaren är stenhård, då är allt förlåtet.
Undrar just hur mycket snö som skulle behöva komma här för att det skulle bli kaos? Vill i och för sig inte veta egentligen, huvaligen.

I morgon är det EFIT (Ett-Foto-I-Timmen). Har ännu inte bestämt om jag ska delta eller ej.

Trevlig lördag.