Jag skulle ha skrivit det här inlägget på eftermiddagen, då var jag fortfarande glad och optimistisk och hade positiva saker att berätta. Nu är jag så istället så ledsen och orolig att jag mår illa och bara vill gråta.

Orsak!

Har tagit kort koppelpromenader med Affen i några dagar nu och enligt veterinärens anvisningar gett honom lite mer yta att röra sig på. Det har gått bra och trots lite vildare tilltag har han inte haltat.

Idag var vi till Hillerströmsstrand (Nikkala) där vi tog en liten promenad medan ett kort Frolicspår (på några meter) fick ligga till sig (i hela 10 minuter, om ens det) Lycka, lycka när han spontant tog upp spåret (när vi passerade det) och tog sig till slutet, alldeles självmant. Mattes lilla superspårare.

Men nu efter någon timmas vila små haltar han igen och jag blir så fruktansvärt ledsen. Tror inte det var spåret, det var så kort och på jämn mark. Kanske det är promenaderna eller så härjar han på när han är ensam hemma. Eller också är det lite för mycket av allt.

Kan det inte bara bli bra! Borde hans ens halta när han går på Metacam? Det måste jag faktiskt kolla med veterinären imorgon.

Lilla Affen som är så glad och busig, undrar just hur ont han egentligen har.

Så här ser hundkarate ut, haia haaaaaa och myran är död!