Har inte varit glad de sista dagarna och då är det svårt att blogga utan att spy en massa galla och förpesta även er tillvaro. Men i alla fall så:

Styrde vi kosan mot Strömsholm på måndag morgon. Resan gick utmärkt och Piraffen sov hela vägen förutom i rondellerna då han satte sig upp och spanade (rondellhund?  )

Strömsholm slog mig med häpnad, vilket ställe. Tänk ett stort, stort sjukhus med massor av personal och bara för djur. Helt underbart att vi har den servicen för våra fyrbenta vänner.

Vi kom in snabbt och veterinären klämde och kände på Affen så gott det nu går med en superglad terrier dock fortfarande med sylvassa tänder. Han fick lugnande och nya röntgenbilder togs.

Sedan var det dags för piggelinspruta och veterinärens utlåtande och alltså ingen artroskopi.

Veterinären misstänkte att han har skada i en tillväxtzon men att skadan är på tillbakagång och mest troligt med tiden kommer att läka ut helt. Att det inte blivit värre än vad det är beror på att jag vilat honom ordentligt. Snopet? Ja visst men ändå skönt att slippa ingrepp, så klart. Den nya diagnosen löd, Epifysiolys i scapula   

Fick instruktioner om att börja promenera med honom, äntligen. Så nästa dag tog vi en ordinerad 15 minuters runda och efter en stunds vila på eftermiddagen är han haltare än på länge och har riktigt ont. Gissa om jag blev nere i skosulorna. Jag har åkt genom halva Sverige i hopp om att min hund äntligen ska få bli hel och slippa ha ont så blir det så här.

Den inbokade telefontiden med veterinären den 23/8 känns föga hoppfull. Tycker du inte att han är bättre då får vi titta på honom igen, sa han som avslutning. Yes, Strömsholm ett stenkast från Haparanda.

Situationen har inte förbättrats ett dugg, tvärtom så är han haltare idag än han var innan vi åkte ner.

Han är en underbar hund, glad, trevlig och social på alla sätt och vis och hittills har ingen lyckats stå emot hans charm. Det gör så ont i hjärtat att han ska behöva ha det så här.

Nu börjar vi om med vilandet igen...