Humöret dippar rejält och jag ser det mesta i gråskala just nu. Energin är som bortblåsta, jag varken vill eller orkar. Allt beror så klart på Affens ben som inte vill bli bra.

Han har åter börjat halta rejält och jag sitter just nu i skrivande stund och väntar på samtal från djursjukhuset. Jag är numera riktigt orolig och börjar någonstans förbereda mig på att detta kanske inte slutar väl. Kan man verkligen ha sådan otur? Undrar just vad jag gjort för att förtjäna detta...

Jag har i tidigare inlägg kommenterat året 2010 som ett riktigt skit år och nu när vi är uppe i halv tid ser det inte så mycket ljusare ut.

Min glada, goa, busiga lilla Affe, livet är inte alls rättvist.