Jag skulle ha skrivit det här inlägget på eftermiddagen, då var jag fortfarande glad och optimistisk och hade positiva saker att berätta. Nu är jag så istället så ledsen och orolig att jag mår illa och bara vill gråta.

Orsak!

Har tagit kort koppelpromenader med Affen i några dagar nu och enligt veterinärens anvisningar gett honom lite mer yta att röra sig på. Det har gått bra och trots lite vildare tilltag har han inte haltat.

Idag var vi till Hillerströmsstrand (Nikkala) där vi tog en liten promenad medan ett kort Frolicspår (på några meter) fick ligga till sig (i hela 10 minuter, om ens det) Lycka, lycka när han spontant tog upp spåret (när vi passerade det) och tog sig till slutet, alldeles självmant. Mattes lilla superspårare.

Men nu efter någon timmas vila små haltar han igen och jag blir så fruktansvärt ledsen. Tror inte det var spåret, det var så kort och på jämn mark. Kanske det är promenaderna eller så härjar han på när han är ensam hemma. Eller också är det lite för mycket av allt.

Kan det inte bara bli bra! Borde hans ens halta när han går på Metacam? Det måste jag faktiskt kolla med veterinären imorgon.

Lilla Affen som är så glad och busig, undrar just hur ont han egentligen har.

Så här ser hundkarate ut, haia haaaaaa och myran är död!  

 

Majsan

4 juli 2010 21:35

Stackars Affe och Matte ska det aldrig vara nog med allt elände. Coolt att han utövar karate. Kram

http://lillalucas.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...