Ingenting går riktigt min väg just nu och det mesta känns urkigt och blä. Jag som brukar vara på topp under hösten. Suck, men i år är ingenting som det ska.

Fast det är klart, det finns ju ljusglimtar också och de betyder desto mer.

Mitt ljus i mörkret är i vanlig ordning hundarna, mina ögonstenar och just nu framförallt Affes träning som Ä-N-T-L-I-G-E-N går framåt. Sista gångerna har jag lämnat träningshallen med ett leende på läpparna och varit strålande glad istället för butter och irriterad.

I onsdags närvarade hans gelike. En exemplarisk och självsäker liten terrier som i vanliga fall brukar framkalla statisk elektricitet i Affe-kroppen.  

Nog ”glädje-spritter” det fortfarande massor i honom men numera kan han lägga band på sig någorlunda, bryta betydligt oftare och liksom återkomma till mig.

Önskar jag kunde muta till mig en filmare så ni får se hur det ser ut med en Affe ”in action” Fast om ni tänker er hur Tiger i Nalle Puh hoppar i väg på sin svans, boing, boing, boing, är ni ganska nära. Affe är nämligen rätt look a like fast han studsar på sina bakben istället, öronen är som slickade sträck bakåt och det liksom rister i hela hunden - Heeeeeeeeej kompis, här är jag, ska vi busa nu? Ett kroppsspråk omöjligt att missuppfatta. Förövrigt är ALLA potentiella buskompisar.

På hemmaplan börjar det också infinna sig en hel del rutiner, de flesta fullkomligt oviktiga *ha ha*

Jag som inte tittat på TV sedan urminnes tider har nästan med våld börjat glo på burken igen. Jättemysigt tycker Affe som så fort jag börjar närma mig TVn snabbt som ögat parkerar sig i soffan och kryper ihop nära, nära gärna med huvudet vilandes mot mitt ben, lilla gosingen.

Jag lider av en light fågelfobi, undrar just om det finns något namn på det, ni vet typ agorafobi. Är lite fobisk för kattor också men det hör inte hit.

Tror min fobi inleddes när jag i unga år såg Hitchkocks film Fåglarna.

Fobin späddes sedan på när jag och mamma under en cykeltur blev ”attackerade” av fiskmåsar och när min bästis släppte ut sin galna, hysteriskt flaxande burfågel i ett litet, trångt rum.

Domherrar och talgoxar är inget problem men så fort de blir lite större vaknar misstänksamheten.

Varför jag nämner min fågelfobi beror på att någon påstod sig ha sett örn här i faggorna. Bla, bla, bla, struntprat tyckte jag ända tills det plötsligt fanns bildbevis på fågelfan. Kungsörn kallas den visst, mördarfågel säger jag. Hur ska jag nu våga ha hundarna lösa?

Flyg fula fågel flyg!  

Man tror man känner någon och så plötsligt gör man det inte alls, förvirrande. Men det kanske inte är så konstigt, ibland känner man ju knappt sig själv 

Nu ska jag och Affe bege oss iväg till stan och ett extra pass i träningshallen.

Ha det bäst!

 

Melitta

24 oktober 2011 08:21

Jallå:) Kan nästan hålla med dig om att fåglar kan vara lite små äckligt ibland..
Kanske är det samma fågel jag såg på jobbet i sommras. Den tog en halv stor fågel i luften landa på marken o börja riva i den direkt. Huva!!
Googlade på den med den bild bevis jag hade i mobilen, hittade då kungsfalk. Slående lika var den.. Stod även att den inte häckar här Men men dom har ju vingar så..

Hoppas det annars är bra med dig:) En kopp kaffe eller nå annat mys borde ju planeras in snart:)

Ha en bra vecka:)
Kram

 

Jenny

24 oktober 2011 20:50

Trevligt de var att se dig idag. Jag surrade så mycket att jag glömde ge dig kvittot ;) Har sparat det i allafall :)
Hehe, planer finns, nu gäller det bara att vänta ;)
Kramen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...