Kanske sommaren kommit nu? Det är i alla fall klarblå himmel och strålande sol. Termometern visar på 14.9 grader.

Frukosten för mig och hundarna, alla 5 är avklarad, pannan är eldad och tvättmaskinen på gång, så nu då? Borde putsa fönster, borde städa, borde baka. Äsch, det lutar åt att jag parkerar min bakdel på en stol i solen, en stund åtminstone.

Senare idag bär det av till jobbet, ett fånpass på några ynkliga timmar men absolut till knäets fördel. Gårdagens pass var en vånda och jag hade gladeligen kunnat kapa av mitt ben. En gnagande, molande känsla inne i knäet, förpestade tillvaron och var inte skönt alls. Dessutom går jag som en gammal krigsveteran, linkandes vilket påverkar mitt andra, inte superstabila knä.

Sover gör jag, som en gris. Går och lägger mig tidigt och stiger upp sent, inte likt mig alls. Men min rullgardin är inte optimal och släpper in för mycket ljus, som skär som nålar i ögonen. De har jag nu löst genom dessa, skratta inte.

De var faktiskt helt underbara. Dock vaknade jag efter någon timme, alldeles svettig runt ögonen. Visst brukar fina damer ha sådana här? Fast rosa och fluffiga. Där ligger de i sin ryschförsedda säng med en snofsig pudel bredvid sig, någon kärleksroman och en sliskig pralinlåda. Eller har jag sett för mycket film?  

Mina, vad de nu kallas, kommer från något flygbolag, tillsammans med en liten tandborste, strumpor och en uppblåsbar nackkudde, alla i samma vackra? blåfärg.

Jag och sambo skulle köra en liten viktoffensiv, några veckor var det tänkt. Det sprack rätt omgående. Under färden till Norge, dit han begav sig under gårdagen, inmundigades detta.

   Ser rätt kladdigt ut, vad det nu är.

Och jag var väl inte så mycket bättre med mina massiva räkmackor, som jag tillverkade igår kväll. Rostat bröd, ägg, tomat, räkor, rucola och icke att förglömma, den livsnödvändiga och supernyttiga majonnäsen. Yummi.

   Min räktoast

Värdet av vänner som hjälper och ställer upp är helt ovärderbart och jag skickar en tacksamhetens tanke till våra goa vänner som tagit sig an lilla Lotta, nu när sambo är bortrest.

Kärlek, bus och full uppmärksamhet, att Lotta är i himmelriket hyser jag ingen tvekan om. Jag hoppas bara att hon inte kör slut på våra kära valpvaktare.

   Söt-Lotta, på dagis.

Si sådär, då var tvättmaskinen klar och tempen har stigit till 16.3 grader. En långsam hundpromenad och en stund i solen då. Fast nog sjutton har det börjat komma lite moln, typiskt.

Ha en trevlig fredag.