Hälften av er som läser detta kommer säkert att tro att jag är knäpp. Andra halvan har nog redan konstaterat att jag är det

I alla fall så svävar jag på små rosa hundmoln idag, för vet ni vad Affe gjort? Medan jag och Sari stod och pratade efter gårdagens hundträningspass, LA HAN SIG NER och lät till och med huvudet vila mot asfalten. Alltså det finns inte termer nog att beskriva detta fenomen. Konstant myror i baken eller som en liten eka på ett stormigt hav är milda beskrivningar på hans ”normala” agerande. Tänk! Han la sig faktiskt ner!

Passet i övrigt innebar också framsteg. Jag hittade på en liten klickerövning, som han tydligen tyckte var rolig och även klarade av att utföra trots ”störning” av annat träningsekipage.

Kan även tycka att han släpper fixeringar lite snabbare. Men när en ny hund anländer till gruppen blir han gapig och skäller lite.

Så var det där med att dra i kopplet, suck. Resten av bekymren vore lättare att hantera om jag bara slapp detta moment.

    Älgkontakt på gårdagens promenad.

Igår var han rätt länge i hundgården både med mig i närheten och alldeles ensam. Även där kunde han tillslut lägga ner huvudet en liten stund, visserligen satt jag en bit bort men ändå.

När vi kom hem från hundträningen hade husse besök. Innan jag släppte lös honom gav jag gästen förmaningen att ignorera Affe och på sin höjd bara knuffa ner honom om han hoppade. -Hej, heeeej, hallå ser du mig? Nähä, skit i det då! Så gav han sig, väldigt odramatiskt och väldigt positivt.

    Affe uppvisar sin crazy-look

   Världens farligaste terrier. Pappersrullen formligen darrar av skräck.

   Rullen SKA dö, på ett eller annat sätt.

Vi börjar mer och mer hitta vardagen tillsammans. Så i morse när jag åkte till gymmet fick han hänga med och vänta i bilen. Bra träning det med.

Jepp, jag har varit och tränat men med noll tillfredställelse. Jag kunde inte värma upp och inte träna benen. Armarna och magen fick sitt. Men nä, det hade lika gärna kunnat vara. Fast nog siktar jag på att ta mig dit i morgon med

Affe och Fanny har fått stifta bekantskap med Albas lilla valp eller lilla är kanske fel att säga för den ser ut som en riktig julegris med värsta kaggen till mage.

Fanny blir alltid lite smått generad av småvalpar och Affe, han kissade på sig, stackarn, han blev så till sig.

Var lite osäker på hur han skulle bete sig. Misstänkte nog att han skulle bli våldsam och det blev han, mot slutet och då tog jag såklart bort honom. Han tenderar att slå över, inte bli aggressiv men tappa behärskningen.

Samma sak märker man med lek och på träningsplanen, där han blir fort trött och inte orkar hålla fokus så länge. Det gäller att försöka avsluta medan det går bra men ibland kan det vara svårt att hinna med.

Dagen fniss kom idag när en kund (på andra sidan disken) ropade - Hallå! Jag hittade en krona här på golvet, får jag behålla den? - Eh, javisst. - Hallå! Jag hittade en till får jag behålla den med. Jösses, detta måste vara höjden av ärlighet.

Pust och varmt blev det. Helt plötsligt är det över 20 grader och kroppen blir försatt i någon slags värmechock. Var tvungen att försöka mota bort chocken med kaffe och en kanelbulle, trots att det är en mitt i veckan dag = inte fika. Men en hjälpte inte, måste nog ta en till.  *hi hi*

Ni förstår var detta leder. Många kanelbullar och ingen riktig motion. Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig.

Undrar just om det är blixt och dunder på gång, det känns så i mitt arma huvud i alla fall.

Lev väl, må gott