Igår morse slog jag nog rekord. Efter att ha vänt och vridit mig i sängen hela natten, klev jag upp strax innan fem. Åt frukost, drack kaffe och innan klockan slagit sju hade jag putsat samtliga fönster i kök och vardagsrum. Inte illa pinkat. Åkte till stan vid 10 och insåg att jag redan då var lunchhungrig. Inte så konstigt kanske.

Lunchen blev förövrigt hur smarrig som helst med en 120 gr grillad hamburgare, cheddarost, lök, dressing och rucola. Jag bara älskar rucola och vill ha det till allt. Tänk vad jag gått miste om i 36 år. Ska nog prova odla min egen men det får bli nästa års projekt.

Till efterrätt blev det jordgubbar och vaniljglass, inte helt fel en het sommardag.

Svenska jordgubbar och gammeldags vaniljglass

Apropå mat. Vi grillade för ovanlighetens skull en fläskfilé häromdagen och hundarna fick sig lite smakprov av resterna. Affe, den glupskaste av glupska, tog fläskfilén med skepsis i munnen, spottade ut den, tittade på den, luktade lite, innan han försiktigt tuggade i sig den.

Sådan matte, sådan hund, bara att konstatera, älgkött är svårslaget. Så idag har jag tagit fram en liten älgfilé som ska få sig en omgång på grillen, yummi.

Fast hade jag fått bestämma hade jag nog bjudit in mig själv på middag hos pappa. Han och farfar har nämligen varit ute och ryckt strömming imorse. Mmmm, färsk, nystekt strömming. Jag brukar skippa allt vad potatis och sås heter och bara äta mig mätt på firren.

Bara att rycka upp fisken från havet är ju halva nöjet. Jag brukade, i unga år (låter som jag är hundra nu) vara en riktig fena på att langa upp strömmingen och skulle det mot förmodan gå lite trögt hade jag en egen sång som jag sjöng för fiskarna och vips så nappade det igen

  Farfar (snart 90 år, krutgubbe) med 2 av dagens ca 200 strömmingar.

Idag är det lite behagligare klimat (än så länge) och blåser lite, så jag kunde ta med Piraffen på en morgonpromenad.

Jag har förberett mig mentalt men obehaget som uppstår när jag ser orm, går aldrig att vänja sig vid.

Varma dagar har, som obehaglig rutin de sista åren, medfört att de ligger x-antal överkörda ormar längs vår ”byaväg”

En död orm, är en bra orm men jag vill helst slippa se dem. Jag ryser, nackhåren reser sig och tårna kröks, jag kan nog kalla det för fobi.

Imorse såg jag då årets första äckel. Gick så lång omväg förbi den som jag bara kunde. När vi sedan gick hem igen var den borta.

Så här kan man sova, om man heter Affe.

Hittade en jättefinurlig kjol på Intersport igår som är helt perfekt för sådana som mig, med lite (för) tjocka lår. Förutom att modellen var praktisk med flera fickor och gjord i härligt material, hade den en typ av innerbyxa i tunt nät. Jag vet! Det låter hur fult som helt men själva byxan syns ju inte. Ska nog inviga den idag.

Har antagit en utmaning (jag behöver lite utmaning och hot för att komma igång hehe) och tidsfristen är snart utgången. Så nu ska jag gå ut och arrangera mina hundar i en slags gruppbild, hur nu det ska gå till  Återkommer med bevis.

Wish me luck.

Ha det gott!