Idag blev det en till premiär i Affes liv. Vi tog en cykeltur längs en av skogsvägarna.

Jag har planerat detta en tid och tanken var att jag skulle introducera cykeln lite försiktigt, leda den några gånger osv. Men vem sjutton har tid med sådant? 10 meter leddes cykeln sen trampade jag.

Till en början var cykeln ett förskräckligt, otäckt monster, speciellt när matte höll på att stå på näsan efter en tvärnit då Piraff gjorde det förbjudna, sprang framför cykeln. Efter det gick det bättre och han sprang fint vid sidan om, även om han höll ett konstant vakande och oroligt öga på den rullande tingesten.

Nu blev det så klart en kort runda i lugnt tempo. Jag var förberedd på att han skulle dra som en galning och därför i klätt honom sele. Men hör och häpna, det gjorde han inte, chockerande. Kan tänka mig att det kanske ändras allteftersom han blir van.

Var inställd på ett akut djursjukhusbesök eftersom Alba, i natt brutit sig ut från valphagen och gått lös på en av fodersäckarna. Som FD hästmänniska snurrade bara ett ord i min hjärna, kolik och det fasansfulla minnet då man på morgonen kunde hitta något armt kräk i stallgången, som ätit sig stinn på kopiösa mängder foder.

Naturligtvis händer sådant här när sambo är inte är hemma och kan assistera. Tur som är verkar det ha gått bra. Frågan är bara hur hennes mage pallar med. En sak är säker, hon får ingen mat idag och knappast imorgon heller.

Gillar inte objudna gäster, speciellt inte när de är av arten pissmyra. Vad fanken ska de in i mitt hus och göra? Myrr måste inhandlas OMG och strös runt husgrunden vilket inte alls är bra eftersom både Lotta och Dagg gärna stryker omkring just på ovannämnda yta. Men myror i brallan det vägrar då jag att ha, speciellt inomhus.

Nu bär det strax av mot Ica. Ha en bra torsdag.