Inleder med tråkiga nyheter. Sambo som just återvänt från en skogstur, lät meddela att:

MYGGEN ÄR HÄR !

Det blev sommar igår och än så länge verkar det hålla i sig. Fast jag avvaktar nog med att tvätta och vika in de fodrade byxorna i skåpet, ett tag till. Har redan gått på niten en gång, då jag trodde de var färdiganvända för den här säsongen, men tji fick jag.

   Växlande molnighet?

Passade på att njuta en stund av solen igår och medan jag gjorde det fick Affe prova på livet som jämthund då jag placerade honom i en av de tomma hundgårdarna. Gick väl ganska bra men han kunde inte koppla av och trampade mest runt, lite pip kom det också i mellan åt.

   Matte har satt mig i fängelse.

Idag gick jag ett steg längre. När vi kom från morgonpromenaden fick han gå direkt till hagen och jag gick in och duschade. En halvtimme senare gick jag ut och hämtade honom.

Svårt att säga hur han trivdes idag för han hade fullfokus på jordkällaren som ligger några meter från hundgården. Jag vet att det kutar runt möss i det höga, torra gräset och att säga att de fascinerar/blockerar honom är en underdrift.

Men det vore helt klart underbart om han skulle lära sig tycka om att vara där, inte hela tiden men en stund då och då. Tror det skulle göra honom gott och vara ett bra komplement till promenaderna. Jag vet ju att han gillar att vara ute på gården och sista dagarna har han börjat köra med – neeej, jag vill inte gå in och slänger sig raklång på bron. Man får praktiskt taget dra in honom.

   Jag vill inte gå in! Jag tänker inte gå in! Låtsas sova, så kanske jag slipper.

En som definitivt skulle uppskatta om Affe tillbringade lite mer tid i hundhagen är Fanny. Imorse fick hon när Affe var ute, leka med en pipis helt på egenhand och jösses vad hon blommade upp. Gamla Fanny visade sig och det var så glädjande att se.

En terrier tar definitivt ingen hänsyn till ett värkande knä, så innan jobbet igår var det bara att bege sig i väg på någon slags promenad. Jag frångick mina principer ”inte vara lös innan matte ska och jobba” och släppte Piraffen, vi kan kalla det för att han sprang skogsruset. Hej och hå, vad det gick.

Introducerade visselpipan för första gången och var noga med att se till att han lyckades varje gång och fick bra belöning. Tanken är att pipan ska fungera om det är så, att det någon gång blivit för mycket lingonris i öronen, när jag ropar AFFFFEEE!

I ett försök att göra mig själv lite intressantare än att bara agera godisautomat på promenaden hade jag med mig en leksak som dels fick utgöra belöning vid den vanliga inkallningsträningen och dels som sökobjekt. Nu gjorde jag det väldigt enkelt och lät honom se när jag kastade in leksaken i skogen.

Kul tyckte han och svischade efter men sedan var det stopp. Jaha och nu då? Inte alls som Emil, då han hittade det gömda föremålet, oftast min vante. Som en galning kutade han runt med vanten i munnen, helt överlycklig.

Nå, det var första gången för herr Piraff och någon måste lära sig att sänka sina förväntningar. Känns bara som att Emil visste vad han skulle göra utan att jag behövde lära honom. Affe däremot är som ett blankt kort och kräver vägledning i det mesta, jag står handfallen och vet inte hur man gör.

   Min inplanterade vitsippa blommar.

Förgätmigej, bland det sötste i blomväg som finns, tycker jag.

Nu ska jag ta reda på om hästarna på V75 sprungit som jag ville att de skulle göra.

Ha en fortsatt trevlig helg.