Lika bra jag varnar om nu någon är känslig för bilder på döda och styckade djur. Så då var det gjort.

Då tar vi tag i saker ur en ny infallsvinkel med förnyad kraft, motivation och energi. Tack Malin!

Från och med NU kör jag kontakt med Affen för hela slanten. Inledde i går med en enkel övning (trodde jag) som innebar att han skulle belönas så fort han tittade på mig. Nu har han på något sätt lyckats koppla samman detta med att först ligga ner och sedan ta kontakt. 

Hämtade klickern och trodde jag snabbt kunde rätta till fenomenet. Men det kräver mer arbete än så, visade det sig. Varierade övningen genom att ha godiset i knuten hand. När han tittade på mig öppnades handen och godiset blev tillgängligt.

En motionsrunda ska förekomma innan passen på lydnadsplanen och egentligen före all slags aktivitet som kräver koncentration och fokus. Detta går nu under kodnamn: Operation tömma Affe! Matte lär väl bli lika tömd på kuppen antar jag.

Enda lilla dilemmat är den satans jakten. Vill inte cykla med honom på asfalt och längs skogsvägarna dräller det av jägare, förvirrade jakthundar och stressade älgar. Nå det är bara att ge sig ut i smeten. Kanske åtminstone skulle ha något rött på mig så man inte blir misstagen för en gammal älg. Ett vanligt fenomen bland jägare är att de ser det de vill se dvs. älg.

Blir inte så lite fnissig när jag tänker de (lyckligt) ovetande älgjägarna som sitter i sina torn och väntar på att stortjuren ska dyka upp och där smyger jag och Affe omkring (utom synhåll för tornen så klart) och gör säkert ett grundligt jobb att skrämma bort alla eventuella älgar under vår cykeltur. De man inte vet.....

Första träningspasset på klubben, enligt nya taktiken är också avklarat. Man ska absolut inte tala om mirakel men OJ vad duktig han var. Gjorde fast kopplet så jag hade båda händerna fria och enkelt kunde belöna. Han var följsam och bra på att ta kontakt. Jag var glad och han var glad. Till och med den andra terrisen kunde han låta bli att ”stirra ut” Kunde ha avslutat passet liiite tidigare men när det går bra och är roligt så är det fruktansvärt svårt att avbryta.

Efter passet blev det lite sedvanligt surr och faktiskt satt han på sin lilla rumpa utan att tugga pinnar eller rycka gräs. Jag belönade med jämna mellanrum. Duktig vovve.

Affe har idag hälsat på sin första älg (tror inte han stötte på någon förra året) Det blev ett möte med komplikationer då en plåtdel rasade ner på betongen och orsakade ett förskräckligt ljud. Så förskräckligt att det tog säkert närmare 30 minuter innan Affen ens vågade närma sig släp och älg. Men klart man inte ger upp och när spänningen väl släppt struttade han glatt omkring bland skånker, skinn och skalle.

   Hallå! Vem har tappat sina fötter?

   Definitivt fotsvett, yäck!

När älg två senare under dagen föll, var vi och hälsade på den med, bara så där om uti fall att han fortfarande skulle vara rädd. Visst var han reserverad för älgen och backade när det dunsade. Men annars tycker jag att det gick riktigt bra.

   Ingen som tittar!

   Varför har du så stora näsborrar? och när har du borstat tänderna sist?

Konstaterade just med sambo att Affen som i vanliga fall är så hysteriskt intresserad av människor och blir helt galen av lycka när han möter någon, är nästan totalt ointresserad av människor när han är lös. Detta märkte jag under dagens lopp i jaktstugan/slakthuset då han var lös. Han var fram och hälsade, men mer än så var det inte.

   Hallå! Är det någon hemma?

Nu är det natti natti

I morgon är en ny dag, full av möjliga omöjligheter.