Förändringens vindar blåser, här och nu vilket gör att nya och obekanta situationer uppstår. Förändringar behöver inte alltid vara av ondo, så blås på bara.

Affes officiella träning (den bland folk och fä) har legat på is under den gångna veckan på grund av mitt schema, vilket inneburit långa och många dagar.

Nu går jag in på den lättare, min så kallade glidarvecka och allt känns ljusare igen.

Räknar iskallt med att hinna med veckans båda pass på klubben även om det blir tight med tid. Synnerligen imorgon då jag slutar 18 och träningen börjar 18 (antar jag) Vi har hittills kört kl 19. Men det är ju liksom höst nu och jag vet ju att det blir mörkt allt tidigare men jag VILL, vill, vill ju också kunna träna min hund, tillsammans med andra. Orättvist är vad det är.

På hemmafronten kör vi på med en slags vardagslydnad där jag kräver att Affe lägger band på sig. Han ska sitta och vänta, han ska ”be om lov” han ska utföra det jag ber om och faktiskt så går det så bra. Han är otroligt duktig på att vänta exempelvis i hallen när jag förbereder hans mat eller gör i ordning för kvällen.

Om jag kunde få med liiite av den lydnaden utomhus skulle det vara som en lottovinst, på mer än 23 kr då *hehe*

123gif.de" href="http://www.smiliesuche.de/hunde/gif-hunde-smilies-0010.gif.html">123gif.de" />

Idag var en ledig dag och faktiskt har jag under denna dag gjort flera saker jag i vanliga fall så smått försöker undvika och smita undan.

Jag har sotat ur pannan, gör jag visserligen ganska ofta men på grund av min klantighet försöker jag slippa. Idag skulle jag försöka modifiera min teknik för att slippa ha aska över allt. Åh vad smart, först rakar jag ner askan i en slags låda och sedan häller jag över den i en hink, det borde grisa mindre. Jo tjena! Askmolnet i pannrummet var, ta mig sjutton större än det från Islands vulkanutbrott. Jättesmart alltså.

Jag har tankat bilen (brukar köra på ångorna, tills sambo åtar sig att tanka)

Jag har lämnat returpapper. Det är stort och ytterst sällsynt och jag är mycket stolt över mig själv. Jag drar mitt strå till stacken (tycker jag) genom att samla ihop pappret i lådor och hundmatssäckar, sedan vill jag inte befatta mig med det längre.

Jag har, och det här är snudd på UNIKT, pantat burkar och flaskor och det mina vänner är nästan värt ett diplom och dagens ros i tidningen. Där stod jag som ett fån i pantrummet på Ica och visste inte ens åt vilket håll man skulle trycka in flaskorna, milt pinsamt.

Pantpengarna satte jag, prydligt och ordentligt in på mitt Icakort. Lön för mödan. 

Bilen var knökfull när jag kom till stan och tom, sånär som på en Affe, när jag kom hem igen. Jag känner mig riktigt nöjd med mig själv idag.

Förra natten vaknade jag av en gräslig, fruktansvärd och känslosam mardröm. Jag minns den inte mer än i små fragment, men jag vet att jag i slutet grät så jag trodde kroppen skulle brista. Det tog en bra stund innan jag kunde somna om igen. Nu börjar ögonen kännas trötta och huvudet luddigt.

Läste någonstans att det är viktigt att hoppa på sömntåget när det kommer, annars kan det dröja länge innan nästa tåg kommer. Så det är väl bara att ställa sig på perrongen och vänta då.

God natt