Jösses vilken höstdag det är idag. Klockan ringde jättetidigt, för ett läkarbesök i Luleå och man blir inte direkt piggare av att höra hur regnet öser ner mot plåttaket. Jobbigt att köra och förskräckligt blött att ta sig genom staden till fots, utan paraply. Jag äger nämligen inget sådant men det står högst upp på inköpslistan.  

I Luleå blåste det orkan, nästan och när vinden friskade i var det svårt att gå upprätt. Kanske tur att man inte är en tunnis, då hade man nog virvlat iväg.

Var hemma tidigt och fick med mig sambo till skogs med båda terrisarna. Vädret var inte stålande men åtminstone uppehåll, ända tills vi kom fram dit vi skulle släppa hundarna. Då öppnade sig himlens portar och vi blev naturligtvis plaskvåta. Men äsch gjorda av socker är vi ju inte så vi gick ändå och är man redan genomblöt så kan man ju liksom inte bli mer än så. Det är mitt resonemang i alla fall.

Båda kan naturligtvis inte titta in kameran samtidigt, det vore ju för enkelt. 

Minns ni för 100 år sedan när jag klagade på att det var mörker och elände att gå med båda hundarna samtidigt, att Affe var snorjobbig och att han var på Fanny hela tiden? I alla fall så är ju det numera inget problem (med undantag för små återfall då och då) Nu testar vi avancera och tanken är att de ska kunna vara lösa tillsammans.

Men NÅGON är pain in the *** och retar gallfeber på en tvåbening och en fyrbening. Mot slutet på vår promenad idag blev Fanny nog kräkless på honom och sa ifrån på ett sådant sätt att han faktiskt pep till, två gånger till och med.

Får man säga HURRA? Jo jag gör det för det är så det känns. Han behöver definitivt sättas på plats, den lille spjuvern. Han såg rätt snopen ut. Att lilla fröken faktiskt kunde bli SÅ arg, visste han minsann inte. Duktig Fanny!

Affe i sin favoritposition, fyra tassar i luften och upprättstående öron.

 Fanny.

Hösten brukar kunna generera fina foton, det är bra ljus och fina färger och jag släpar med kameran så ofta det går. Idag fick den dock vänta i bilen. Det är ju tyvärr inte en undervattenskamera (vilket hade behövts) Men igår hängde den med, inte för att det blev så mycket jättemycket fotade. Hade mest fullt sjå med att hålla rätt på Affe som lekte pain in the a** även under gårdagens promenad tillsammans med Fanny.  

Mot slutet, nästan hemma fick jag i alla fall en gruppbild som jag är rätt nöjd med. Fanny blir så gott som alltid bra på bild men Piraff, hmmm är en annan femma. Men även han har sina ljusa stunder, eller vad säger ni?

  Fanny och Affe  

  Kom igen då! Pensionär...

Tack och hej leverpastej.