Regnar det bakar man bulla och är det solsken spårar man. En väldigt enkel men trevlig användbar livsfilosofi som underlättar vardagen.

Idag var det solsken och en otroligt fin höstdag, alltså? Spårade vi, naturligtvis. Som kombattant och trevlig bonus fick jag med mig min trogna spårkompanjon Sari *hehe* mutade henne med ett färdigt spår och sådant är svårt att motstå, det vet jag om någon.

Tre spår skulle läggas, två kortare (blev visserligen inte så korta) åt Affen och ett längre åt Nemo.  

Spårläggare Jenny klantade som vanligt till det och hamnade i pors och myrmark när jag gick Nemos spår. Mitt klanteri påverkade dock icke Nemo det minsta, tvärtom. Han verkade tycka det var superkul att spåra i just sådan besvärlig terräng. Det var roligt att se. Dessutom hittade mina pinnar jag så finurligt gömt i mossan. Duktig kille.

Nemo fick sig lite uppletande.

Aff the Piraff då? Med förra veckans usla spårande i färskt minne hade jag inga direkta förväntningar alls.

Hans första spår hade Sari gått och han vet nog vad han ska göra men vill nästan för mycket. Han blir ivrig, slarvig och tappar bort sig. Han orkar inte hålla fokus och koncentration under någon längre tid.

Men faktiskt imponerade han stort i slutet när jag trodde det var kört, att han tappat bort sig totalt och lallade runt efter något helt annat där i skogen. Då uppenbarade sig plötsligt en snitsel, spårslutet och yippie han hittade sin älskade pipis.

Spår två hade jag gått själv och bitvis dragit en paddel dvs ett skulderblad eller liknande från älgen. Nu blev det minsann skillnad i spårandet. På de ställen där jag dragit paddeln spårade han noggrant, i lugnare tempo och låg nos. Han var till och med så noggrann att han hittade några godisar jag slängt längs spåret.

Jag är redo!

  Spårelispår.

Motvillig paus. Kom igen matte, spåret fortsätter ju där.

   Vi hade bevingade åskådare i trädtoppen, jag gillar inte fåglar.

Men trött blev han och spåret var i längsta laget, trots att det var kort. När han sedan hittade paddeln såg han enbart snopen ut. - Men hallå en paddel? Jag trodde ju för sjutton att det var en hel älg jag skulle hitta.

Alltså matte! VAR är resten av älgen då?

Nu är hundkraken helt slut och sover skönhetssömn i sin saccosäck.

Intressant att se skillnaden på trött och trött. Numera blir han inte alls speciellt trött av motion, även om han får vara lös och kuta som en galning. Men det här med att spåra suger verkligen all energi ur den galna terriern.

Jag kan noga ana att en viss collie också är behagligt trött efter dagens spår.

Dagar som denna, när hunden ligger utslagen i sin korg och sover sött, känner man sig verkligen som en ansvarsfull hundägare med gott samvete.

I väntan på att dagens spår skulle ligga till sig och medan matte fikade fick han prova på något nytt, att leta godis i trädstammen, en idé som Sari kom med.  Små korv- och godisbitar som jag pillat fast i barken höll honom sysselsatt en god stund och fick mig osökt att tänka på Pippi Långstrumps sockerdricksträd.

Ett träd det växer korv på, me like!

Nu är denna vecka snart slut och vi går mot en ny, förhoppningsvis en bättre sådan.

Over and out.

Nä, det gick inte att sova. Alltför många tankar susar genom huvudet och ögonen ville inte alls hållas stängda.

Så jag klev upp, kokade mig lite te, bredde ett par syndiga smörgåsar och här sitter jag alltså nu, mitt i natta (nästan) med pyjamasen på och skriver det senaste eller tidigaste inlägget ever.

Det har varit en tung vecka på många sätt och det har verkligen smakat blä och urk att jobba. Kanske beror det på att människor i min närhet har drabbats av tråkigheter. Kanske beror det på att Affe inte längre verkar må så bra i sina leder. Kanske beror det på? 

Jag har inte ens tagit mig i väg till träningslokalen (min egen träning då, inte Affes) och det är ett dåligt tecken.

Jag är ingen höstdeppare, tvärt om. När hösten kommer jag sprudla av energi och engagemang. Men nu, nä det vill sig liksom inte riktigt.

Ska bekänna att det i torsdags var så motigt att jobba, att jag nästan fejkade sjukdom. Men bara nästan och någonstans trädde ”vuxna-Jenny” fram och fick mig att bita ihop. Vilket självfallet kändes som en stor seger efteråt och naturligtvis gav massor av vuxenpoäng, vad man nu ska med dem till?!

Mitt hår *suckar tungt* är då Icas snackis just nu. Finns antagligen inte så mycket annat att skvallra om när de har tid att diskutera något så trivialt som längden på mitt hår.

I alla fall så var jag till frissan i måndags och längden blev definitivt modell Jens. Milde himmel man ser faktiskt huvudsvålen *suckar tungt igen*

Men det är färgen som är problemet eftersom den numera går ton i ton med höstbestyr dvs. skörd av morötter dvs. orange. Detta eftersom fröken frisör tyckte att nu ska vi inte vara ljusa längre eftersom det är höst. Det var dumt att lyssna på. Och eftersom jag inte haft möjlighet för återbesök hos frissan och bleka ner eländet har jag experimenterat på egenhand. Jag är inte en person som har turen på sin sida, kan något gå fel så gör det naturligtvis det. Ni kan ju bara tänka er resultatet *dags att sucka igen*

För en gångs skull har jag faktiskt varit nöjd över att vi på jobbet ska bära huvudbeklädnad, typ keps då vi säljer de satans korvarna i förbutiken.  Problemet kvarstår dock på hemmaplan då besökare dyker upp. Upplever det som svårt att motivera skälet till keps/mössa hemma, inomhus.

På svampfronten intet nytt eller jo, sambo hittar dem, inte jag. Fick ett mms häromdagen. En prydlig bild på några knallgula kantareller, med texten: Sparka på? (svamp sparkar man på i skogen är hans paroll, då han inte gillar svamp i någon form)

Idag kom han hem bärandes på bilmattan. På bilmattan ligger en liten skörd av kantareller. Bilmatta eftersom han inte hade något annat att plocka dem i. Fiffigt!

Den som söker skall finna, stämmer inte alls. Jag finner då ingenting mer en fejk-kantareller (flugsvampar) och en massa gula löv.

Ni får ha överseende med stavfel och borttappade bokstäver, är lite för seg i mössan för att orka korrekturläsa.

Apropå korrekturläsning. Det är så otroligt svårt, i alla fall för mig att se egna stavfel. Man vet ju liksom vad det ska stå.  Den här skylten ska under några veckor suttit uppe i en rondell någonstans i Växjö. Oskarshamn blev Oskrashamn.

 Någonstans på vår himmel har ny stjärna tänts

Nä nu ska jag göra ett nytt försök att dejta John Blund.