Nä, det gick inte att sova. Alltför många tankar susar genom huvudet och ögonen ville inte alls hållas stängda.

Så jag klev upp, kokade mig lite te, bredde ett par syndiga smörgåsar och här sitter jag alltså nu, mitt i natta (nästan) med pyjamasen på och skriver det senaste eller tidigaste inlägget ever.

Det har varit en tung vecka på många sätt och det har verkligen smakat blä och urk att jobba. Kanske beror det på att människor i min närhet har drabbats av tråkigheter. Kanske beror det på att Affe inte längre verkar må så bra i sina leder. Kanske beror det på? 

Jag har inte ens tagit mig i väg till träningslokalen (min egen träning då, inte Affes) och det är ett dåligt tecken.

Jag är ingen höstdeppare, tvärt om. När hösten kommer jag sprudla av energi och engagemang. Men nu, nä det vill sig liksom inte riktigt.

Ska bekänna att det i torsdags var så motigt att jobba, att jag nästan fejkade sjukdom. Men bara nästan och någonstans trädde ”vuxna-Jenny” fram och fick mig att bita ihop. Vilket självfallet kändes som en stor seger efteråt och naturligtvis gav massor av vuxenpoäng, vad man nu ska med dem till?!

Mitt hår *suckar tungt* är då Icas snackis just nu. Finns antagligen inte så mycket annat att skvallra om när de har tid att diskutera något så trivialt som längden på mitt hår.

I alla fall så var jag till frissan i måndags och längden blev definitivt modell Jens. Milde himmel man ser faktiskt huvudsvålen *suckar tungt igen*

Men det är färgen som är problemet eftersom den numera går ton i ton med höstbestyr dvs. skörd av morötter dvs. orange. Detta eftersom fröken frisör tyckte att nu ska vi inte vara ljusa längre eftersom det är höst. Det var dumt att lyssna på. Och eftersom jag inte haft möjlighet för återbesök hos frissan och bleka ner eländet har jag experimenterat på egenhand. Jag är inte en person som har turen på sin sida, kan något gå fel så gör det naturligtvis det. Ni kan ju bara tänka er resultatet *dags att sucka igen*

För en gångs skull har jag faktiskt varit nöjd över att vi på jobbet ska bära huvudbeklädnad, typ keps då vi säljer de satans korvarna i förbutiken.  Problemet kvarstår dock på hemmaplan då besökare dyker upp. Upplever det som svårt att motivera skälet till keps/mössa hemma, inomhus.

På svampfronten intet nytt eller jo, sambo hittar dem, inte jag. Fick ett mms häromdagen. En prydlig bild på några knallgula kantareller, med texten: Sparka på? (svamp sparkar man på i skogen är hans paroll, då han inte gillar svamp i någon form)

Idag kom han hem bärandes på bilmattan. På bilmattan ligger en liten skörd av kantareller. Bilmatta eftersom han inte hade något annat att plocka dem i. Fiffigt!

Den som söker skall finna, stämmer inte alls. Jag finner då ingenting mer en fejk-kantareller (flugsvampar) och en massa gula löv.

Ni får ha överseende med stavfel och borttappade bokstäver, är lite för seg i mössan för att orka korrekturläsa.

Apropå korrekturläsning. Det är så otroligt svårt, i alla fall för mig att se egna stavfel. Man vet ju liksom vad det ska stå.  Den här skylten ska under några veckor suttit uppe i en rondell någonstans i Växjö. Oskarshamn blev Oskrashamn.

 Någonstans på vår himmel har ny stjärna tänts

Nä nu ska jag göra ett nytt försök att dejta John Blund.

 

Majsan

25 september 2011 14:30

Tack snälla älskade vän för att du finns <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...