Om du inte orkar plöja igenom dagens inlägg missar du nog ingenting alls. Hela inlägget är i princip ovidkommande pladder om min vardag, inte ens bilderna är något att hurra för.

Men fortsätter du läsa? Here we go:

Kan konstatera att mina lediga dagar är snudd på mer arbetsamma än själva arbetsdagarna. Jag är i varje fall mer utmattad.

Fredag morgon. Skulle ha tränat men någon klåpare hade ställt klockan fel och vips blidde det sovmorgon till 8.30 OVANLIGT men väldigt skönt.

Tog en kort promenad med Affen innan frukost och passade på att mata pirayorna och hajarna i ån med resterna av älgköttet.

På vägen tillbaka fick Affe söka korv. Uj vad han tycker det är kul och nu har han nästan inte tid att springa iväg på egenhand, utan går bara och tittar på mig och väntar. Detta medför lyxproblemet att jag nästan snubblar på honom.

Efter frukosten upptäcker jag att ett enormt träningssug infunnit sig, ger vika och åker till stan för att köra ett förmiddagspass, också det OVANLIGT.

Kommer hem, hämtar Affe och går omedelbart till svampskogen för att plocka mina kantareller jag haft på tillväxt. Hittar några extra, LYCKA!

En svamp trallalaa, två svamp trallalaa, tre svamp, tre svamp trallalaa.

Hemma igen putsar jag svamparna och drar igång städning. Sedan äntligen dags för välbehövlig dusch, ljuvligt. Hopp in i bilen för att åka till stan och handla lite, äta middag och sedan var den dagen över.

   Fanny leker gumman i leksakslådan.

Hade imorse återigen ställt klockan för träning (rätt tid denna gång) men blev lat, sov vidare.

Tog istället med Affe och gick på en svamprunda, enkel väg 75 minuter till FOTS. Går väl an att gå dit men sedan hem igen suck och ännu mera suck blev det då vi kom hem alldeles tomhänta.

Nå vi fick njuta av det vackra, soliga höstvädret.  Första frostnatten har föresten infunnit sig och kallt lär det bli även inatt då det bara är dryga 3 grader ute, i skrivande stund.

En sväng till stan har hunnits med idag samt ett besök i hamnen. Tanken var att jag skulle fota herr Piraff vid havet.

   Jag har myror i brallan.

Men det gick ju inte alls då han var extremt ovillig att posera och jag i min tur har ett skärsår (sedan kötthanteringen i torsdags) som gick upp vilket medförde att det formligen droppade blod.

Såg en stor bloddroppe på bryggan och tänkte oj, en skadskjuten älg kan det ju inte vara, kanske någon som stått här och fiskat eller, hade säkert minst tre analyser till innan jag slutligen insåg att det kom från mitt eget finger. Det var den fotosessionen det.

   VAD var det?

   Vill INTE det här!

Torsdagens älgköttspackande blev by the way, a walk in the park, plättlätt alltså. Det är rätt effektivt (ibland) att måla fan på väggen *hehe* man kan ju bli positivt överraskad. Den stora slaktbacken var endast fylld till hälften och bitarna var rätt bra styckade. Vissa luktade dock bakdel (ända helt enkelt) och sållades bort.

Tillverkning av älgfärs.

Men säg den lycka som varar. Fick nyss ett sms från sambo som informerade att det där bara var hälften av köttet, imorgon kommer minst lika mycket till. Fy katten, då blir det tredje gången gillt som jag måste rengöra kvarneländet. Morr.

Måste försöka lappa ihop mitt lillfinger tills imorgon, innan köttleveransen. Kan säga att det var rackarns tur att det fanns en nagel som tog emot, annars hade nog hela fingertoppen åkta av. Urk! Tack till dig som uppfunnit eltejpen, tror inte jag skulle klara mig utan den samt brun packtejp,Tippex och migränmedicin då.

Affekraken är nog rätt slut, han ligger i/på sin saccosäck, det rycker i tassarna och han ger små pipljud ifrån sig.

På köksbänken står 4 nygräddade bröd, av den nyttiga varianten, mitt privata som sambo ratar. Hur de ska få plats i frysen är dock en annan femma.

Jag har upptäckt något väldigt positivt med Affe. Jag har ju haft med honom till stan en hel del sista tiden. Mest bara för att han ska lära sig att det inte alltid betyder aktiviteter av olika slag när man åker bil. Och nu sista gångerna när jag kommit tillbaka till bilen har han legat ner. Det kanske verkar obetydligt men MIG glädjer det oerhört att han kan slappna av så pass att han kan lägga sig ner, min lilla stress-Nisse

   Så här sover en trött Affe!

Eller så här.

Drömmar har en underlig förmåga att påverka hela ens dag har jag upptäckt. Undrar just om det är samma för hundarna *hihi*

Nattens dröm har i vartfall fått mig att gå omkring med ett leende på läpparna hela dagen medan mardrömmen för en dryg vecka sedan fortfarande skapar en klump i magen då jag tänker på den.

Sällsynt ögonblick av korgdelning.

Nä! Nu ska jag sluta traggla oväsentligheter, hoppas ni har överseende med dagens inlägg.

Ha det gott!