Regnar det bakar man bulla och är det solsken spårar man. En väldigt enkel men trevlig användbar livsfilosofi som underlättar vardagen.

Idag var det solsken och en otroligt fin höstdag, alltså? Spårade vi, naturligtvis. Som kombattant och trevlig bonus fick jag med mig min trogna spårkompanjon Sari *hehe* mutade henne med ett färdigt spår och sådant är svårt att motstå, det vet jag om någon.

Tre spår skulle läggas, två kortare (blev visserligen inte så korta) åt Affen och ett längre åt Nemo.  

Spårläggare Jenny klantade som vanligt till det och hamnade i pors och myrmark när jag gick Nemos spår. Mitt klanteri påverkade dock icke Nemo det minsta, tvärtom. Han verkade tycka det var superkul att spåra i just sådan besvärlig terräng. Det var roligt att se. Dessutom hittade mina pinnar jag så finurligt gömt i mossan. Duktig kille.

Nemo fick sig lite uppletande.

Aff the Piraff då? Med förra veckans usla spårande i färskt minne hade jag inga direkta förväntningar alls.

Hans första spår hade Sari gått och han vet nog vad han ska göra men vill nästan för mycket. Han blir ivrig, slarvig och tappar bort sig. Han orkar inte hålla fokus och koncentration under någon längre tid.

Men faktiskt imponerade han stort i slutet när jag trodde det var kört, att han tappat bort sig totalt och lallade runt efter något helt annat där i skogen. Då uppenbarade sig plötsligt en snitsel, spårslutet och yippie han hittade sin älskade pipis.

Spår två hade jag gått själv och bitvis dragit en paddel dvs ett skulderblad eller liknande från älgen. Nu blev det minsann skillnad i spårandet. På de ställen där jag dragit paddeln spårade han noggrant, i lugnare tempo och låg nos. Han var till och med så noggrann att han hittade några godisar jag slängt längs spåret.

Jag är redo!

  Spårelispår.

Motvillig paus. Kom igen matte, spåret fortsätter ju där.

   Vi hade bevingade åskådare i trädtoppen, jag gillar inte fåglar.

Men trött blev han och spåret var i längsta laget, trots att det var kort. När han sedan hittade paddeln såg han enbart snopen ut. - Men hallå en paddel? Jag trodde ju för sjutton att det var en hel älg jag skulle hitta.

Alltså matte! VAR är resten av älgen då?

Nu är hundkraken helt slut och sover skönhetssömn i sin saccosäck.

Intressant att se skillnaden på trött och trött. Numera blir han inte alls speciellt trött av motion, även om han får vara lös och kuta som en galning. Men det här med att spåra suger verkligen all energi ur den galna terriern.

Jag kan noga ana att en viss collie också är behagligt trött efter dagens spår.

Dagar som denna, när hunden ligger utslagen i sin korg och sover sött, känner man sig verkligen som en ansvarsfull hundägare med gott samvete.

I väntan på att dagens spår skulle ligga till sig och medan matte fikade fick han prova på något nytt, att leta godis i trädstammen, en idé som Sari kom med.  Små korv- och godisbitar som jag pillat fast i barken höll honom sysselsatt en god stund och fick mig osökt att tänka på Pippi Långstrumps sockerdricksträd.

Ett träd det växer korv på, me like!

Nu är denna vecka snart slut och vi går mot en ny, förhoppningsvis en bättre sådan.

Over and out.

 

Malin

26 september 2011 16:19

Fick läsa ikapp lite.. inte blivit mycket datatid för mig på sistone..

Hur är det med Affen? Verkar han "inte må riktigt bra i sina leder" igen?? - OOooh NEJ!!!
Hoppas att det bara är något litet tillfälligt...

KEPS - kan man har var som - när som! .. även inne!
Verkar som du går till frissan nästan jämt ju! ;)
Hade varit käckt med en bild på "höstiga Jens", men antar att du inte bjuder på sånt *fnissar*

JAG sa JUE att blodspår skulle vara Affe's grej!!
Heja heja heja!!! Nu får du allt lägga lite ordentliga blodspår till honom och strunta i trampandet, pinnarna & pipisen hörru!

Odie var iväg o var "snygg" igår igen ha ha ha

Tjingeling!

http://www.madofi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...