Jösses vilken höstdag det är idag. Klockan ringde jättetidigt, för ett läkarbesök i Luleå och man blir inte direkt piggare av att höra hur regnet öser ner mot plåttaket. Jobbigt att köra och förskräckligt blött att ta sig genom staden till fots, utan paraply. Jag äger nämligen inget sådant men det står högst upp på inköpslistan.  

I Luleå blåste det orkan, nästan och när vinden friskade i var det svårt att gå upprätt. Kanske tur att man inte är en tunnis, då hade man nog virvlat iväg.

Var hemma tidigt och fick med mig sambo till skogs med båda terrisarna. Vädret var inte stålande men åtminstone uppehåll, ända tills vi kom fram dit vi skulle släppa hundarna. Då öppnade sig himlens portar och vi blev naturligtvis plaskvåta. Men äsch gjorda av socker är vi ju inte så vi gick ändå och är man redan genomblöt så kan man ju liksom inte bli mer än så. Det är mitt resonemang i alla fall.

Båda kan naturligtvis inte titta in kameran samtidigt, det vore ju för enkelt. 

Minns ni för 100 år sedan när jag klagade på att det var mörker och elände att gå med båda hundarna samtidigt, att Affe var snorjobbig och att han var på Fanny hela tiden? I alla fall så är ju det numera inget problem (med undantag för små återfall då och då) Nu testar vi avancera och tanken är att de ska kunna vara lösa tillsammans.

Men NÅGON är pain in the *** och retar gallfeber på en tvåbening och en fyrbening. Mot slutet på vår promenad idag blev Fanny nog kräkless på honom och sa ifrån på ett sådant sätt att han faktiskt pep till, två gånger till och med.

Får man säga HURRA? Jo jag gör det för det är så det känns. Han behöver definitivt sättas på plats, den lille spjuvern. Han såg rätt snopen ut. Att lilla fröken faktiskt kunde bli SÅ arg, visste han minsann inte. Duktig Fanny!

Affe i sin favoritposition, fyra tassar i luften och upprättstående öron.

 Fanny.

Hösten brukar kunna generera fina foton, det är bra ljus och fina färger och jag släpar med kameran så ofta det går. Idag fick den dock vänta i bilen. Det är ju tyvärr inte en undervattenskamera (vilket hade behövts) Men igår hängde den med, inte för att det blev så mycket jättemycket fotade. Hade mest fullt sjå med att hålla rätt på Affe som lekte pain in the a** även under gårdagens promenad tillsammans med Fanny.  

Mot slutet, nästan hemma fick jag i alla fall en gruppbild som jag är rätt nöjd med. Fanny blir så gott som alltid bra på bild men Piraff, hmmm är en annan femma. Men även han har sina ljusa stunder, eller vad säger ni?

  Fanny och Affe  

  Kom igen då! Pensionär...

Tack och hej leverpastej.

 

Malin

28 september 2011 00:35

HEJA FANNY! Get him!
Klart hon ska säga ifrån på skarpen,
dax för "kreget" att lära sig veta hut!

JÄTTEfin bild på Fanny & Affen!

*måste fråga* vadan sele på Affen när han är lös?


En RIKTIGT bra Team MADOFI-dag idag/igår.. Zzz Zzz
Nu ska vi gå och däcka allihop ...
*snark snark* låter det i 3 hundkorgar

http://www.madofi.se

 

Jenny

1 oktober 2011 20:45

Malin,
Jenny = slarvmoster. Han har selen de gånger jag inte orkar dirigera honom i att "inte dra i kopplet" och stanna femtio elva gånger. Sedan när de skulle få springa lite "glömde" jag att ta av den. Inget bra alls då de lätt kan fastna, skada sig osv.
Han måste definitivt lära sig veta hut och kanon om hon hittar rätt knappar, matte får allt leta vidare..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...