Egentligen vill jag inte skriva om gårdagens händelse eftersom den får mig att må så dåligt. Skulle helst vilja förpassa den så långt det bara går, någonstans i mitt inre, väl gömd och väl glömd. Men min hjärna vill annat och behöver nog dessvärre bearbeta händelsen ordentligt innan jag kan ta mig vidare. Glömma lär jag aldrig göra men man lär sig väl antagligen att leva med det hela och kanske bleknar allt med tiden.

Vill inte gå in på detaljer, så snälla fråga inte. Men händelsen i korta drag. Igår kväll knackade det på min dörr. En orolig far frågade om jag sett till hans son i grannhuset, vilket jag inte hade. Hjälpte till att skaffa fram nycklar till huset för att han skulle slippa bryta sig in. Han hade onda aningar och tyckte sig se någon ligga i soffan. Jag frågade om han ville att jag skulle gå in före, vilket han ville. Tillsammans med sambo gick jag in och fann sonen död i soffan. Bilden av honom, i soffan, har etsat sig fast på min närhinna likt en pausad film. Det är så obeskrivligt obehagligt och en fruktansvärd tragedi, unga pojken blott 21 år.

Jag undrar om man någonsin blir sig själv efter en sådan här händelse. I natt  har jag inte kunnat sova mer än kanske en timme sammantaget. Tog mig till jobbet och upptäckte att mina händer skakade och naturligtvis huvudvärk, denna förbannade huvudvärk. Var ändå skönt att jobba och jag lyckades stundvis helt förtränga bilden av pojken. Jag vill inte att det ska bli kväll för jag vill inte gå och lägga mig. Om natten får tankarna fritt spelrum och de skrämmer livet ur mig.

  Ta hand om varandra  

 

Pirjo

26 december 2012 18:40

Men fy va hemskt :( Finns här om du vill prata om det. Kram

http://www.gransdalen.kennelsida.se

 

Ewa

26 december 2012 21:21

För min familj gick det bättre..... Sköt om dig!

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Majsan

26 december 2012 21:31

Finns oxå här för dig, Styrka till dig/er Kram

 

melitta

27 december 2012 09:50

Tragiskt.. att det händer:( jag lovar det lättar med tiden. Det är hemskt att se unga döda och på ett så olyckligtvis.. dock är döden en del av livet:( DU har fått gå igenom massor av jobbiga saker nu..
Och på ett konstigt sätt så tror jag nog att vi usätts för sådant vi klarar av och hittar styrkan för att fixa det och att blir ännu starkare genom det som hänt och händer.

Kramar till dig, du är otroligt stark;)

 

ia

27 december 2012 15:48

<3 finns här om du behöver mig o tveka aldrig att ringa mig (dag som natt) kramizar

 

Maria. W.

27 december 2012 19:09

Kram på dig vännen, det är jätte jobbigt, just bilderna som fastnar i huvudet och kommer upp som foton på natten, har ju min egen erfarenhet av detta som du vet:) är aldrig lätt att förlora sitt barn men jag lovar dig att det blir enklare med tiden med minnet av det. Är så hemskt ledsen för killens familj. Tveka inte att höra av dig om du vill prata, styrke kramar till dig Jenny 💕

 

Jenny

28 december 2012 19:24

Tack snälla, fina ni som stöttar och bryr er. Det känns underbart att ha så fina vänner omkring sig.
Det har utan tvekan varit en förfärlig händelse att gå igenom, och som jag inte skulle önska min värsta fiende. Jag hoppas jag aldrig behöver göra det igen.

Tankarna går till familjen som förlorat sin son, det är så fruktansvärt synd om dem. Deras smärta måste vara obeskrivlig och jag är orolig att de för alltid kommer att förknippa mig med sonens död.Vad förskräckligt, att bli påmind var gång de ser mig på jobbet. Dessvärre kan jag inget göra :(

Som foton om natten! Ja, Maria precis så är det.

Kram till er alla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...