Ica hade den årliga julfesten igår och det känns  i min hjärna som om jag var en av festdeltagarna. Men icke. Som en lydig och duktig flicka tog jag hand om stängningen igår och öppningen idag. Så huvudvärken är oförtjänt i mitt tycke..
Åhh, jag som skulle göra så mycket ikväll, julrelaterat naturligtvis. Får väl vara till imorgon, med påföljden att det blir dubbel börda då.
Julkortstillverkningen kan jag i varje fall bocka av. Hade tänkt att alla skulle få ett högst personligt julkort i år. Men efter att jag konstruerat det första insåg jag att mottagarna skulle få sina kort till midsommar, i bästa fall om jag fortsatte i samma anda. Men ett "homemade" kort är väl ändå rätt personligt, kan jag tycka.

Eftersom sambo gett sig ut på friarstråt med Lotta, jämthunden *hahaa* så fick jag äran att köra hem på dagens lunchrast och släppa ut Fanny och Affe. Riktigt grisväder och ingen kul att köra alls. 3 mil på lunchrasten, roligare kan man ha. Hade i alla fall turen på min sida. Tre renar poppade upp på byavägen men jag lyckades få stopp på bilen utan att träffa varken ren eller dike. Svänger ut på E4an och i princip varenda lampa i bilen börjar lysa. Check brakesytem  blablablablaaa. Varningstrianglar och röda lampor blinkade ilsket. Var något bekymrad när jag kom till första rondellen och såg till att ha bra med avstånd till framförvarande bil. Men allt gick vägen, trots lamporna. När jag sedan skulle köra hem från jobbet var alla lamporna släckta. Mystiskt.

Nä, måste gå och ta hand om skallen. Migränmedicin en lördagskväll är extra blä, blä, blä.

Ha en fortsatt trevlig helg.

Var till ortopeden idag, ska varken bli djupgående, långrandig eller tråka ut er med detaljer. Prognosen är inte ljusnande, om man säger så. Mitt trumfkort, artroskopin, ville herr överläkare inte alls veta av eftersom den tydligen har en förmåga att försämra artrosen på sikt. Han tittade kritiskt på mitt knä, skakade på sitt huvud och ojade sig över min ålder, alldeles för ung. Jag vet! Hade jag lust att skrika.
Med tabletter för värken och tabletter för magen (som inte tål värktabletterna) samt ett värkande knä lämnade jag sjukhuset i Sunderbyn, dessutom rätt modfälld. Sambo filosoferade på vägen hem - hur ska du vara när du är 50? Vi måste nog handikappanpassa huset. Jo, tjena, skulle inte tro det.

Trodde inte det var så dåligt väder som det uppenbarligen var. Under dagens bilfärd har vi bevittnat ett flertal olyckor och avåkningar. Obehagligt.

   Avåkning och hamnat på fel sida om mitträcket.

   Avåkning..

   Olycka.

Lucia idag, vilket har slunkit rätt obemärkt förbi. Fast lite lussande blev det så klart med Fanny och Affe.

Trevlig Lucia, det som nu är kvar av kvällen.

Idag blev det en tur till skogen och Fanny fick hänga med, nästan lika motvilligt som sist och sudd på för kallt för hennes känsliga tassar med 10 minus grader.  Affe var en total pain in the ass hela vägen bort och hem. Kopplad visserligen men det hindrade inte honom från att skälla och göra busattacker mot en okopplad Fanny.  Suck, vilken retsticka han kan vara. Nanannananaaa, du kan inte ta mig...

Kan bocka av skinkan, inläggningssillen, rödbetsalladen och julosten från inköpslistan. Skinkan är alltid ett stressmoment. Det gäller att hitta rätt form, rätt storlek, rätt märke och så vidare.
Årets skinka blev inte så stor men min gamla hederliga slagdänga är de små så tar man två, funkar även när det handlar om skinka. Men ska vänta tills efter jul, då de brukar bli billigare.
Kvar att köpa är laxen till gravning och så naturligtvis prinskorven.  Sedan är jag nästan i hamn.

Ett tips från coachen. Man ska inte scanna in skinkan i shop exressdosan och sedan lägga tillbaka den i kyldisken istället för i kundvagnen. Särskilt inte när det är ett berg av skinkor och det finns flera andra individer som också är och river i skinkhögen. Kassörskan kan så klart radera artikeln manuellt, men..
Personalen är värst det har jag alltid sagt. Fattar inte hur jag tänkte. Det tog mig säkert 10 minuter att leta rätt på rätt skinkelände, för att sedan kunna scanna bort den och dra in den nya "bättre" modellen. Sa ju att skinkan var ett stressmoment.

Julkappar, nä det blir det nog inga i år. Jag kommer inte att hinna med sådant eftersom jag jobbar.Önskar
jag kunde få ge bort getter. För 200 spänn är det klappat och klart. Vill du ge bort en ko kostar det 1000:- men då får du döpa den oxå.

Insåg imorse när jag tittade på mitt allt annat än vackra hårruffs att jag inte heller kommer att hinna gå till frissan innan jul och inte innan nyår heller. Vilket i och för sig kan kvitta. Jag jobbar ju ändå. På nyårsafton gör jag dessutom ett litet nätt 05.00-17.00 pass.

Nu ska jag gå och leka Jesus eller kanske Gud fader själv. Några grisar ska gå från att vara blinda till seende.

Happy tisdag på er.

Ps. Om någon känner för att ge, har jag en stående önskelista. Har haft samma önskningar i flera år nu men har väl inte varit nog snäll antar jag *hahaa*

Ds.

Det har blivit många härliga springa-lös-promenader för Affe sista tiden men idag bestämde jag mig för att vi skulle stanna hemma på gården och dona istället. Kan konstatera att han är minst lika trött efter detta donande som efter promenader, om inte mer?!

   Det man hittar....

   det FÅR man knycka!!!

Affe älskar att vara med och greja. Oftast är han jätteduktig och bara sitter på sina lilla rumpa och tittar snällt på, så nöjd över att få vara med. Det är när han är delaktig som det börjar bli besvärligt. Öppnar man en låda, så är Affe, om inte i lådan, på väg att stjäla något ur den och så vidare. Men ute idag var han en riktigt lydig liten Affe-fis.

Bakade en omgång frallor direkt på morgonen och jag kan bekräfta att det funkar att baka på jäst som var bäst före den 14 nov. Sedan rörde jag ihop detta:

   Tänkte bli vegetablian på gamla dar, eller inte?!

Blev massor gjort utomhus och i bästa Ernst anda (Kirchsteiger, who else) fixade jag till en ombonat fågelbord till pippsen, av ett gammalt älghorn och lite grankvistar. Där placerade jag sedan den stelnade röran, gojset från bilden ovan. Klart ni fattade att det var hemmagjord pippimat, eller hur?

   Släng dig i väggen Ernst K!

Mina fina (eviga) småträd kom på plats, sambo hatar dem och jag avgudar dem. Han menar att de är i vägen och att hundarna drar omkull dem, men han bara dillar. Att Affe hade ner dem två gånger kan vi ju tala lite tyst om, liksom om älghornen i trädet *hehe*

Vi fjuttade på lite pappersskräp. När vi inte längre eldar för varmvatten blir vi plötsligt stående med en massa tomma förpackningar och liknande. Att "diska" dessa och sedan föra dem till stans returstation är verkligen inte min grej och slänga i soporna blir alltför dyrt, då vi betalar sopor per kilo. Come on baby light my fire, alltså.

   Affe. eldvakt!

Min mor och jag kom att tala om Emil, min förra hund och hon nämnde några foton där hon alltid tyckt att han såg så förskräcklig ut. Jag förstår inte vad hon talar *hahaa* Han är ju bara sååå söt i sin sticketröja med luva och allt.

Nu myser vi här inne med tända ljus, kaffe och lussebullar (alltför många) Hoppas ni har en fin måndag, så här två veckor innan jul.
Apropå jul. Fick alldeles nyss bekräftat att jag jobbar på julafton, som väntat. Men det är helt ok, hade redan ställt mig in på det.

Tjingeling

Hej.

Tvekade lite om jag skulle vara med i dagens EFIT, men föll för frestelsen.
Andras EFIT hittar du här:

Kl 6. God morgon, ni har väl inte missat att det redan är andra advent idag.

Kl 7. Inledde operation LAGA MATLÅDOR. Sambo jobbar borta 7 dagar i stöten och äta bör man annars dör man. Som mest har jag varit uppe i 53 färdiga matlådor.

Kl 8. En omgång pastalåda och en omgång jaktlåda är färdiga.

Kl 9. Påbörjar det mödosamma arbetet att trilla köttbullar av 1 kilo färs. Trååkigt.

Kl 10. Många köttbullar blev det. Det mesta ska sparas till jul men några hamnade som tillbehör i matlådor. 31 lådor, ett bra dagsverke.

Kl 11. Om en toffel är försvunnen, då har Affe den i munnen. I vanlig ordning hittade jag toffeln i Affes korg. Affe själv kopplar på oskyldighetsminen och verkar inte kunna förstå hur den hamnat där.

Kl 12. Skogspromenad.

Kl 13. Affe får vara lös och kutar som en besatt, över stock och sten.

Kl 14. Hungrig, slänger ihop en snabb kycklingsallad.

Kl 15 Klär min julgran. Fann denna i en butik igår och kärlek uppstod vid första ögonkastet. Den är så himla söt. Gjord i glas, ca 20 hög och pumlorna hänger så fint på de smala grenarna. Inte alls min stil egentligen men ibland måste man frångå sina principer.

Kl 16. Laddar upp bilderna från dagen, så här långt

Kl 17. Städning. Rätt så trist men nödvändigt

Kl 18. Provar hundarnas rekvisita till de traditionella julkorten. *suckar tungt* Tomten är redan less och renen tänker fly. Det är inte lätt att få till den "perfekta" bilden. Idag ville det sig inte alls.

Kl 19. Förbereder scones till söndagsmyset.

Kl 20. Scones och te tillsammans med Barnaby och Jones i Midsomer Murders.

Kl 22. Denna bild får avsluta dagens EFIT. Nästa gång vi ses har julen redan hunnit passera. Så ha nu en riktigt God-jul alla EFIT-fotare och alla ni andra med, så klart :) Kram och god natt.

Har haft en ledig lördag och begav mig under förmiddagen över gränsen, till Finland i jakten på små, fina lådor, att skicka mina nassar i. Lådor hittade jag inga däremot en hel del annat jag absolut inte behöver, som vanligt *suck*

Kom hem och tog med mig bägge hundarna till skogen. Ångrade rätt snabbt beslutet att släpa med den ovilliga Fanny på promenaden. Hon befann sig konstant 10 meter bakom och var gång jag stannade till för att kolla så hon hängde med gjorde hon sig beredd att vända hemåt igen. Gissa vem som var i täten på vägen tillbaka?  
Stötte på en bil (ovanligt) och Fanny tappade öronen. Fick jaga henne runt bilen, som hade vänligheten nog att stå stilla tills jag fått fast henne.

   Du går sååå sakta matte!

Kände mig väldigt lyckligt lottad när jag gick där i skogen idag, trots alla bekymmer med Affen och annat elände. Det finns de som har det betydligt värre. Att promenera i skogen, har en synnerligen helande effekt, inte på knäet kanske men för själ och sinne. Rena rama terapin.

Så till senaste tidens "snackis" väderfenomenet. Samtidigt som jag absolut inte vill ha mer snö, än de få centimetrarna vi redan fått, kan jag ändå känna att det kanske hade varit bättre om de gigantiska snömassorna som drabbat mellan och södra Sverige skulle ha hamnat här, hos oss i stället. Vi har åtminstone kapacitet att hantera snöeländet och (oftast) ett fungerande snöröjningssystem. Här tar man alltid snön i beaktande, oavsett vad det än gäller. -Men sedan, till vintern är en stående mening.

På nyheterna rullar kaosbilderna förbi och kvällstidningarna slår upp enorma rubriker om snöovädret. Ändå är det ju bara vinter, fast på fel ställe.
När vi, för kanske 10 år sedan, hade - 43 grader, då började det bli problematiskt. Bilarna frös, vi frös för att inte tala om hundarna. Allt var kallt, hårt och trögt. Minns att jag tog en promenad i kylan, bara för att känna hur det kändes. Det gick knappt att andas.

   "Vintrigt"  nere vid ån.

Det är bara en tidsfråga innan vi får vår beskärda (förhatliga)del av snön, förhoppningsvis dock utan kaoseffekt. Sedan, om våren, då solen lyser och skaren är stenhård, då är allt förlåtet.
Undrar just hur mycket snö som skulle behöva komma här för att det skulle bli kaos? Vill i och för sig inte veta egentligen, huvaligen.

I morgon är det EFIT (Ett-Foto-I-Timmen). Har ännu inte bestämt om jag ska delta eller ej.

Trevlig lördag.

När jag planerat något vill jag hemskt gärna att det blir planenligt, har tendens att bli lite kinkig annars.
Så blev det inte idag, planenligt alltså men på det stora hela en rätt bra dag ändå, mest tackvare den underbara långpromenaden jag och Affe tog i skogen.
En promenad där Affe till största delen fick vara lös, till hans stora lycka. - 13 grader och någon snöflinga som singlade ner här och där, kan knappast bli bättre, just för den här årstiden åtminstone.

   Matte kan du hjälpa mig med den här "lilla" pinnen?

Annars har dagen mest gått ut på att vänta. Vänta på att de "nya" saffransbullarna skulle jäsa, vänta på att de gräddas, vänta på sotaren (som grisade ner alldeles förskräckligt) och vänta på rörmockaren som skulle fylla vätska i jordvärmeslangarna.  Vänta, vänta, vänta, inte Jennys starka sida.

   Affe har hittat tronen han och Fanny brukar posera i.

Åter till skogspromene4aden. Min härliga lilla Affe-fis som alltid får mig att skratta. Idag var han exceptionell. Han hittade sitt älskade geggadike, stelfruset. Men ett dike är ett dike, blött och geggigt eller inte. Så vad gör hunden? Jo, tar sats och springer fram och tillbaka i diket. Ett dike som mest liknar en välpolerad skridskobana. Tvärnitar och springer åt andra hållet, om och om igen. Bilderna som följer är inte bra alls, suddiga och oskarpa men de säger ALLT!

Nu ska jag snart dra igång lite fredagsstädning och röja bort spåren av sotaren. Men först provsmakning av fikabrödet. Lussesnurror och saffransbulla med pistagenötsfyllning.

Ha en fin fredag.

Julmyset som kom av sig, eller? Just nu känns inget riktigt 100% roligt eller lockande och jag antar att det kanske har med Affes väl och ve att göra. Jag ogillar att ha "jobbiga" saker liggande framför mig, vill helst göra bort allt tråk på en endaste gång. Försöker att inte tänka på det men känslan i magen finns ju kvar ändå.

  Kommer du då matte...

Träningen som jag egentligen mår väldigt bra av, har uteblivit denna vecka. Dumt att pina bilen, är en fras sambo brukar använda när det är hiskeligt kallt ute och man överväger att ge sig ut på en till synes helt onödig resa. Vi har i dagarna haft -25 och då är det ju verkligen inte snällt att pina bilen. Bilvän som jag är har jag helt sonika dragit täcket över huvudet och slumrat vidare. Idag var det visserligen inte hiskeligt kallt, bara - 17 grader. Men var drar man gränsen för" pina-bilen-temperatur"...... Hur som helst lär det bli få träningstillfällen i vinter med det mottot.

   Kylan kräver lite varmare mundering.

Vem kan vända på en femöring..

   Ahh, vilken delikat pinne.

   Lite konstig bismak, tvi..

På jobbet har jag gånger flera, den senaste tiden fått höra att jag är så glad, vilket så klart är en trevlig uppfattning, vem vill vara en dystergök.... Mina nya arbetsuppgifter har gjort det roligt att gå till jobbet, vilket uppenbarligen märks och jag kan knappt förstå att lönen är densamma. Nu har jag dessutom tagit på mig extra arbetsdagar före jul vilket, igår kväll, fick mig inse vikten av att planera julbestyren. Efter den annalkande ledigheten i helgen blir det i princip fullt ös ända fram till julafton. Vet ännu inte om jag jobbar självaste julafton, men det lutar åt det, dessutom jobbar jag hela nyår *skål*

Fullt ös.  

Innan jobbet idag trotsade jag och Piraffen kylan och gick på en promenad i skogen. Bilderna är från dagens äventyr.

Hur en seeeeg pinne kan få en på dåligt humör
Av Affe:

Off we go

mot nya dagar och nya äventyr