Varelsen jag bott med i nästan 18 år, trodde igår när han såg mig på jobbet, att jag var en gubbe. Illa, riktigt jäkla illa. Jag tänker frisörbesök, jag tänker smink, vad sjutton ska jag göra! Något dramatiskt. Nu såg han mig visserligen snett från sidan, iförd en kolossal svart jacka, modell herr. Men hallå, efter 18 år och misstar sig!! Man är ju liksom ganska (helt) körd på "marknaden" åtminstone i den kategorin jag kan tänka mig, om man ser ut som en gubbe *hahaa*

Som att det vore nog. En kollega påstod  att jag såg rätt lidande ut. Jag? Okej, jag har öppnat 10 dagar i sträck, vilket numera innebär uppstigning  kl 2.50 Har ställt klockan lite tidigare för att eventuellt kunna skotta snö *bläääk* Man blir sliten! Men alltså, kontentan: jag ser ut som ett manligt vrak. Trevligt..

Funderar på vad manliga motsvarigheten till Tingeling kan tänkas vara, typ Peter Pan kanske

Det har snöat på mitt skottade tak *skit* Jag får prova köra snyftvarianten i morgon när han dyker upp. Men vilken otrolig lycka. Jag slapp skotta upp bakgården för hand. Det står nämligen uttryckligen på pappret från sotaren att det ska vara skottat ända fram till stegen. På vissa ställen hade jag snö nästan upp till höften. Men inte nu längre.

Rörig dag idag och massor av tider att hålla rätt på. Två möten, en röntgentid och allt innan 11.30 Säljare i butiken och säljare i telefon, beställningar och planering av aktiviteter under sportlovet. Kaos i min hjärna.
Kom hem och tog ut Ruben på en promenad där han fick springa lös, första gången på många, många månader. Gick jättebra och han kom hem med en blödande tass *orka, orka, orka*

God natt nu avslutar jag den här dagen.

Peter Pan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...