Jag klarade det ultimata testet. YES!! Så otroligt skönt.

Ge mig ett D
Ge mig ett Ö
Ge mig ett D

D-Ö-D!!! Var statusen igår.

Jag tyckte nämligen efter en heldags arbete, efter snöskottning av blötsnö, utan mat men en energidricka i magen, att jag borde åka till gymmet och springa. Helst en mil. Det gick väl bra de första 4 kilometrarna. Sedan blev det jobbigt. Kunde på riktigt känna träningsvärken komma smygande medan jag sprang. Tungt, men är man envis, så är man. Vid 6 km fick jag sådan kramp i magen att jag var tvungen att sakta ner. Surt! Gick någon kilometer och sprang de sista. Så jag knapade ändå ihop till en mil, men det räknas ju inte. Är inte tidsfixerad men det hade nog kunnat bli en fin tid på milen om inte magen kastat in. Och med tanke på att jag dessutom gått några km, så ska jag inte klaga alls. På kvällen kunde jag knappt röra mig. Tänk vilken betydelse adrenalinpåslaget måste ha haft i söndags när jag sprang 7km utan problem.

Dagen idag startade med 1 mils promenad med Ruben, i plusgrader, så han var promenadvillig. Enligt aktivitetsarmbandet, som förövrigt är skitkasst, hade jag igår rört mig över 2 mil och gått/sprungit  26 237 steg. Men skiten stämmer inte. Jag vet att rundan som jag och Ruben gör är 10km, give or take så när som på någon meter. Men när jag kom hem igen ansåg den att vi gått 7km. Ska gå att ställa in steglängd men hallå, så avvinkade kliv borde jag inte ha.

Tjockis, argbigga och näbbgädda, kärt barn har många namn. Detta är mina för veckan, förutom Tingeling då.

Nu MÅSTE jag verkligen starta tvättmaskinen och börja sanera lite här hemma. Sotaren hade vänligheten att inte ta av sig skorna och det skapade ganska fina fläckar på golvet.

Tittade igenom kamerarullen i mobilen. Skulle någon sno den, skulle denna någon larma psyket omgående. Mycket underliga bilder men väldigt viktiga. Några av de senaste. Den i mitten är en solklar favorit i kategorin sjuka bilder.

NU! Städning och väldigt hög musik. Trevlig helg!