Ta dagen som den kommer och njut extremt av varje sekund som är bra, det är vad som gäller här. Jag har alltid varit av åsikten att allt händer med en mening, bra eller dåligt. Det finns en tanke. Det funkar inte att tillrättalägga livet för att få vissa saker att hända. Så tror jag i alla fall. Fast ibland är man bra sugen att försöka få saker att ske...

Det snöar kopiösa mängder (dock inte idag) och jag har skottat sönder min axel. Var så fruktansvärt arg i torsdags när jag var ute och skottade sista gången innan natten. Ilskan gjorde att jag skottade som en galning, med musik dånande i öronen och glömde totalt tänka på axeln, vilket straffar sig nu, så klart.
Jag var uppriktigt orolig att jag inte skulle ta mig ut från gården följande morgon. Med öppning på jobbet krävs det liksom att jag är på plats när jag ska. Snöandet avtog tack och lov under natten.
Synnerligen muntert att skotta och precis när man är klar är det läge att börja om igen. Imorgon ska det komma mer igen. En hel jävla massa mer.....

Idag har jag och Ruben raket varit på vift hela dagen. Vi inledde med ett besök i Ryssbält, Kalix, där vi träffade Rubens uppfödare och jag var och tittade på 6 veckors bullepuppisar. Jösses, så små och söta. Valpsjuk? Nej då, inte alls.....

   Hur glada ser inte dessa två ut att vara.
Ivan och Ruben, samma uppfödare :)
Dom blev bästisar på en gång.

   Ivan 6 mån och Ruben 1.5 år är lika stora. Ruben är en
riktig liten plutt med andra ord.

Sedan, efter diverse felkörningar åkte vi på "bulle"träff i Luleå, superkul. Min lilla plopp skötte sig jättebra och var supertrevlig. Barn, bullar och människor, inga problem alls. Han var bara jättejätteglad. Stolt jag blir.

   Min vägvisare.Inte undra på att jag körde fel.

Var till tandläkaren i veckan och fick tandhelvetet rengjort IGEN. Hon skulle trycka på akuta besvär i remissen så flyttas jag upp några snäpp i kön. Fasa, fasa. Förstår inte att jag faktiskt tänker genomföra detta. Fatta hur obehagligt det är att dra upp kompressen som hon pressat ner mellan tanden och tandköttet. *ryser*

Var förövrigt en dag i veckan ytterst nära att explodera, på riktigt. Jag led så starkt av åkomman att vilja be en individ fara och flyga och tala om att jag inte längre var intresserad av dennes tjänster. Jag andades, räknade och besinnade mig. I det långa loppet hade det antagligen straffat enbart mig själv. Därför bet jag ihop och samlade en massa vuxenpoäng.

Fick lite papper i min hand. Men tydligen är det så top secret att jag faktiskt inte ens törs skriva vad det handlar om.

Fan, vad jag hatar snö!

När topparna plötsligt blir extremt höga, som de var för en tid sedan, blir dalarna rätt djupa eller åtminstone väldigt slätstrukna och bara neutralt tråkiga och vardagliga. Har man fått smak på det goda, vill man ju gärna att det fortsätter och det tar liksom ett tag innan man landar igen och finner sig tillrätta i den grå vardagen.
Eller grå är den ju inte snarare vit, vit som SNÖÖÖÖÖ! Satans snö. Jag skottar och jag skottar men det tar ju aldrig slut. Jättekul och vara insnöad på morgonen, med en plogkarm från helvetet, när man börjar jobba klockan 5. Numera får jag stiga upp ännu tidigare för att kolla snöläget.

Min tand är en never ending story. Idag fick jag bita i en pinne (röntgenbild alá special) . Tog 10 sekunder max och kostade 540:- Imorgon ska jag och rengöra eländet igen, med full bedövning. Fasa. Sist jag gjorde det blev jag kallad Rocky Balboa, av en putslustig individ.

   Han fastnade och somnade sedan, i brist på
annat.

På torsdag bär det av mot Sunderbyn och magnetröntgen av mitt knä. Naturligtvis lovar de en otrolig massa snö just till den dagen och jag ska vara där den mysiga tiden 17,30 Very funny, NOT!!

   Mys i mattes famn med snuttematskålen, pucko!!

På lördag är det "bulleträff" i Luleå och på vägen hem ska vi hälsa på Rubens uppfödare. Hon har en massa bullebäbisar hemma. Livsfarligt!!

En fullspäckad vecka och jag gillar det inte alls. Jobbigt att flänga omkring. Speciellt om det är snöoväder.

Bortskänkes, en översexuell bullterrier vid namn Ruben. Fick han bestämma, skulle han ha sex med sin korg hela tiden och vara otrogen med kudden till schäslongen.

Så avslutningsvis. Ännu ett bevis på min humor.

  
BULLENS korv, hahaaaaa.

Vem säger Nämen fy fan, med verkligt eftertryck när man träffar en människa man inte sett på typ 15 år....
Jag naturligtvis!!!
Satt mitt emot människan som tilltalar mig med namn och jag hade inte en susning om vem han var. Hjärnan arbetade för högtryck och plötsligt klickade det. Tig min mun så får du socker....

Nya regler på jobbet kräver numera att jag bär skyddsskor. Otäckt värre. Tunga, klumpiga, täta, kalla, fuktiga strumpor blä, blä, blääää. Men man kan sparka folk på smalbenen utan problem åtminstone och man kan ta ut eventuella aggressioner genom att sparka på saker utan att få en blå tå.

Fick information idag som fick mig att inse att jag har fler resurser på min sida än jag någonsin kunnat ana. Det känns riktigt gött och en äkta fjäder i hatten.

Och helt plötsligt hade jag inte mindre än 2 stycken gårdskarlar. Påpekade visserligen att den jag sökte skulle vara ung, vältränad och helst veterinär. Men för sjutton, det verkar inte gå att vara kräsen och att sätta en spade i handen på "ögongodiset" kanske inte är lämpligt. Se Malin, bara se :)

Minns inte om jag berättade om min nya "kompis" som jag träffade första gången för någon vecka sedan. Jag har hört talas om honom. Det pratas om honom, sällan något positivt och enbart några få har träffat honom.
Han kom tidigt en söndagsmorgon, precis när butiken öppnat. Han såg inte alls ut som jag trott, han var betydligt större. Men uppenbarligen gillade han mig, för han hade inte alls bråttom. Men jag blev lite obehaglig till mods, han kom för nära.

Men nu är han DÖD! Hans tjocka, bruna, håriga kropp hängde alldeles slak i fällan jag riggat med nougat.

Hahaaaaa, förlåt, kunde inte låta bli. Det var fasen den fetaste mus jag någonsin sett och vrålet var inte långt borta den söndagsmorgonen då den kilade förbi mina fötter. Äckel päckel!!

Tjingeling!

- Tingeling har inga rynkor, vet du väl! Sagt som tröst av en kär vän. Den här Tingelingen har dessvärre skrynklor. Men med min strålande personlighet *ironisk* ska det väl inte spela någon roll. Förutom att jobba ägnar jag delar av dagen åt ögongodis ett och ögongodis två, därav rynk bekymmret. Och det här med att vara singel är ju inte tokigt alls. Om det nu inte vore för skrynklorna. 
  

Och tandhelvetet. Nytt besök hos tandläkaren idag och idag gjorde det ONT, ont så in i h-vete! Hon skulle rengöra, utan bedövning. Säkert! Gick inte. Satte sedan en mindre bedövning än sist. *ryser och får gåshud* ont det gjorde ont. Slutsats. Remissen för utdragning är skickad. Hjälp, hjälp, hjälp!! Om det inte är fara för livet kunde man få vänta månader.

Var ledig i helg och det var väl tråkigaste helgen på ungefär 300 år, typ. Fast jag har sovit och sovit och sovit lite till och städat. På söndagskvällen var jag i väg på halvkroppsmassage. Skulle kolla tid för kommande vecka och upptäckte att hon även hade tider på söndag. Ljuvligt!

Skickade iväg Rubens sista avföringsprov precis idag och tänkte få honom friskförklarad. Men när jag kom hem från jobbet hade han spytt *ledsen, ledsen, ledsen*

Tog en tur till gymmet efter jobbet idag. Att springa är balsam för själen. Magen fick sig en rejäl omgång där också. Men den mår inte bra alls. Går på skonkost och intar alla magpreparat man kan tänka sig. Provade en gröt igår och det kan vara det äckligaste jag ätit i hela mitt liv. Värre än vitkålsstuvningen, mamma. Jag blev mätt men det var stora problem att få ner massan. Provade en ny idag och den var riktigt bra. Men blev fort hungrig av den.

Sneglar på klockan, snart lagligt att gå och lägga sig. Sjukt trött så jag har lovat mig själv en tidig kväll idag. Har i en veckas tid varit uppe alldeles för länge.

Mitt nya "bling" En stjärna,
så klart.  

Men jösses, vilken överraskning. Kollade just mejlen och hade fått, vad jag trodde var en bekräftelse på min avbokade magnetröntgen tid i Gällivare. Det sket sig med transport dit. 25 mil enkel resa, skitdålig axel, hund och så vidare, så jag hade inget annat val än att avboka.
Men de hade inte avbokat tiden. De hade på eget bevåg flyttat den till Sunderbyn. Gud är god! Började precis att hetsa upp mig när jag läste första raden. Du önskar ny tid. Läste vidare. Plats: Sunderbyn och jag behöver inte ens ta ledigt från jobbet.  Det måste ha varit en vänlig själ som registrerat min avbokning. Hade faktiskt skrivit att jag inte kunde ta mig till Gällivare men trodde väl aldrig att någon skulle flytta min magnetröntgen istället för att avboka tiden, som jag begärt.

Tänk att efter så många års elände går saker plötsligt min väg. Jag är inte bortskämd med medgång, om man säger så.

Go natt!

Jag klarade det ultimata testet. YES!! Så otroligt skönt.

Ge mig ett D
Ge mig ett Ö
Ge mig ett D

D-Ö-D!!! Var statusen igår.

Jag tyckte nämligen efter en heldags arbete, efter snöskottning av blötsnö, utan mat men en energidricka i magen, att jag borde åka till gymmet och springa. Helst en mil. Det gick väl bra de första 4 kilometrarna. Sedan blev det jobbigt. Kunde på riktigt känna träningsvärken komma smygande medan jag sprang. Tungt, men är man envis, så är man. Vid 6 km fick jag sådan kramp i magen att jag var tvungen att sakta ner. Surt! Gick någon kilometer och sprang de sista. Så jag knapade ändå ihop till en mil, men det räknas ju inte. Är inte tidsfixerad men det hade nog kunnat bli en fin tid på milen om inte magen kastat in. Och med tanke på att jag dessutom gått några km, så ska jag inte klaga alls. På kvällen kunde jag knappt röra mig. Tänk vilken betydelse adrenalinpåslaget måste ha haft i söndags när jag sprang 7km utan problem.

Dagen idag startade med 1 mils promenad med Ruben, i plusgrader, så han var promenadvillig. Enligt aktivitetsarmbandet, som förövrigt är skitkasst, hade jag igår rört mig över 2 mil och gått/sprungit  26 237 steg. Men skiten stämmer inte. Jag vet att rundan som jag och Ruben gör är 10km, give or take så när som på någon meter. Men när jag kom hem igen ansåg den att vi gått 7km. Ska gå att ställa in steglängd men hallå, så avvinkade kliv borde jag inte ha.

Tjockis, argbigga och näbbgädda, kärt barn har många namn. Detta är mina för veckan, förutom Tingeling då.

Nu MÅSTE jag verkligen starta tvättmaskinen och börja sanera lite här hemma. Sotaren hade vänligheten att inte ta av sig skorna och det skapade ganska fina fläckar på golvet.

Tittade igenom kamerarullen i mobilen. Skulle någon sno den, skulle denna någon larma psyket omgående. Mycket underliga bilder men väldigt viktiga. Några av de senaste. Den i mitten är en solklar favorit i kategorin sjuka bilder.

NU! Städning och väldigt hög musik. Trevlig helg!

Fick idag höra att jag tindrade som en älva. - Typ som Tingeling frågade jag skeptiskt?  - Ja precis. Haha, skrattar gott. Jag har aldrig tråkigt på jobbet som ni förstår. Älvlik är så långt från mig som man kan komma.

Sotaren var här idag och jag körde snyftvarianten. I slutändan var han väldigt överseende med den rackliga stegen och höll med om det obehagliga med att klättra från den ena stegen till den andra. Jösses, jag har kört med helt fel taktik tidigare, det inser jag ju nu.

Fick mitt aktivitetsarmband idag. Jag gillar det inte, inte än åtminstone. Ovanligt? Näe, inte alls. Fast jag kan faktiskt läsa mina sms i det. Vilket ju kan vara lite praktiskt. Men jag faller nästan av stolen varje gång det kommer ett sms eftersom det vibrerar till i armbandet.

Jag ska dela med mig av min vardag i klantighetens värld. Det är så fruktansvärt mycket jag i ett nötskal. Begav mig i väg till jobbet imorse och lyssnade för ovanlighetens skull på musik i mobilen, försedd med sedvanliga öronploppar. Halvvägs framme i stan kände jag på vänsterbyxficka, där jag ALLTID har mobilen. Tomt! Skit, en hel dag utan mobilen funkar inte. Har en hel del jobbkontakter via mobilen, så den behövs. Bara att vända tillbaka alltså. Nästan hemma slår det mig att jag har musik i öronen. Vilket alltså betyder att jag har mobilen med mig men i jackfickan för att få sladden att räcka till. Vända igen och åka tillbaka till jobbet. Tur man kan skratta åt sig själv.

Med vänlig hälsning Tingeling

Varelsen jag bott med i nästan 18 år, trodde igår när han såg mig på jobbet, att jag var en gubbe. Illa, riktigt jäkla illa. Jag tänker frisörbesök, jag tänker smink, vad sjutton ska jag göra! Något dramatiskt. Nu såg han mig visserligen snett från sidan, iförd en kolossal svart jacka, modell herr. Men hallå, efter 18 år och misstar sig!! Man är ju liksom ganska (helt) körd på "marknaden" åtminstone i den kategorin jag kan tänka mig, om man ser ut som en gubbe *hahaa*

Som att det vore nog. En kollega påstod  att jag såg rätt lidande ut. Jag? Okej, jag har öppnat 10 dagar i sträck, vilket numera innebär uppstigning  kl 2.50 Har ställt klockan lite tidigare för att eventuellt kunna skotta snö *bläääk* Man blir sliten! Men alltså, kontentan: jag ser ut som ett manligt vrak. Trevligt..

Funderar på vad manliga motsvarigheten till Tingeling kan tänkas vara, typ Peter Pan kanske

Det har snöat på mitt skottade tak *skit* Jag får prova köra snyftvarianten i morgon när han dyker upp. Men vilken otrolig lycka. Jag slapp skotta upp bakgården för hand. Det står nämligen uttryckligen på pappret från sotaren att det ska vara skottat ända fram till stegen. På vissa ställen hade jag snö nästan upp till höften. Men inte nu längre.

Rörig dag idag och massor av tider att hålla rätt på. Två möten, en röntgentid och allt innan 11.30 Säljare i butiken och säljare i telefon, beställningar och planering av aktiviteter under sportlovet. Kaos i min hjärna.
Kom hem och tog ut Ruben på en promenad där han fick springa lös, första gången på många, många månader. Gick jättebra och han kom hem med en blödande tass *orka, orka, orka*

God natt nu avslutar jag den här dagen.

Peter Pan

Det måste fasen ha varit en exorcism, igår på löpbandet. Jag upplevde ju en massa känslor när jag sprang, stundvis trodde jag att jag skulle falla ihop i en hög och börja gråta. Och visst jag är väldigt matt idag och känner mig faktiskt lite tom (lättad) som en sten på något har sätt fallit från mitt bröst. Mår helt enkelt bra.
Men lite oroväckande när jag talade i telefon med en av mina chefer och han frågade om allt var bra, han tyckte jag lät annorlunda. -Ehh, okej. Senare på dagen när jag informerade samma chef om feta musen frågade han igen om allt var bra. JA! När sedan en till av cheferna frågade samma sak 20 minuter senare blev det nästan tjatigt. En av leverantörerna påpekade också något som jag inte lyssnade klart på. Men hur många chefer är så engagerade och brydda.

Har en visdomstand som bråkar. Den vill inte komma fram och skapar en liten glipa till tanden framför. Ibland bildas det infektion. Det gör ont och smakar gris. Har hänt 2 gånger tidigare på kanske 14 år.

Jag hatar att gå till tandläkaren. Hade ett uppehåll på 12 år faktiskt.

Hur som haver. Bara att krypa till korset och ringa. Fick tid någon timme senare. Hon tog en massa röntgenbilder och bekräftade det hon nämnt tidigare. SVÅRT!! Måste till Sunderbyn och operera bort tanden.

Enda trösten är att jag eventuellt får sova. Tanden ligger snett, lite under den andra tanden och nära nerver och blodkärl plus att den är helt täckt av tandkött. - Jag tror att jag skickar en remiss sa hon. Och jag tror att jag behåller den, svarade jag. - Vad kostar det att komma hit regelbundet att rengöra....

Men tydligen kan den skada andra tanden underifrån. För att kunna rengöra ordentligt gav hon bedövning. FAN, det gjorde ont. Höger sida var helt bedövad och i flera timmar på jobbet har jag sluddrat och varit livrädd att drägla. Jätteroligt tyckte somliga. Intryckt i tandköttet sitter nu en liten penicillintrasa.

Min värld faller när det händer sådana här saker. Sövd eller kraftigt lugnande innebär att jag inte får köra bil och hunden här hemma, problem, problem, bara problem.

Nu får tanden hålla sig snäll ett tag till. Det bestämmer jag och får vackert punga ut med en slant för varje sanering. Men bedövningsspruta, aj, helst inte. Och den där fruktansvärda vassa saken som de prompt ska pilla med överallt, träffade ett ställe så jag lättade 30 centimeter från britsen.

Är det inte plusgrader och kräksnöar så fryser man röven av sig. Just nu är det -29.1 Ta med långkalsongerna Malin när du flyttar hit *fniss*