Jösses, när det regnar så häller det. Ögongodis idag med och jag blev nästan lite kär. I grund och botten har jag ju alltid velat ha en vit bullterrier, modell stor. Inget fel på Ruben men han är inte vit och han är inte stor, älskar honom ändå, så klart. Men idag stod de där, rakt framför mig, två magnifika vita bullar. I'm in love. Fast jag är realist. Det räcker med en bulle. Dock är det framöver en annan fyrbent varelse på ingående.

Satans blötsnö. Vaknade tidigt, i vanlig ordning och skulle ta promenad med Ruben. Bara att fetglömma. 1 dm blötsnö hade vräkt ner under natten. In med hunden och börja skotta. Jag älskar när hälften av snölasset sitter kvar på spaden. Jag kan inte skotta som man ska, det går bara inte med min axel. Så jag får liksom knuffa med magen och använda en alternativ tippa-av-snön-metod. Men axeln tar stryk iallafall och just nu känns det som tuggummi där inne. När jag gick med Ruben senare på dagen kunde jag inte ens hålla kopplet med höger armen.  När toyet släpper lär jag få ont. Har redan hunnit skotta en gång till. Vill passa på medan det bara är någon centimeter och det lär säkert bli en sväng till innan kvällen. Jag behöver en gårdskarl.

Efter skottandet, duschen och frukosten, gick jag och la mig på nytt. Znark, sov bort flera timmar. Nu känner jag att det är dags igen, för en tupplur.

Tjing