Just när man tror att man är någorlunda i hamn, har fötterna på det torra och att det hela faktiskt är ganska okej, så dras mattan undan. Käftsmällen är ett faktum. Däckad, touchdown, strike. Snopet, värre. Vad hände.....
Tänker på de där leksakerna, ett huvud på en fjäder. Man böjer den i botten men den fjädrar alltid tillbaka och hamnar i ursprungspositionen, upprätt.
knocka mig en gång och jag reser mig. Knocka mig två gånger och jag tar mig upp. Knocka mig en tredje gång och det vete fan.....
I måndags slickade jag mina sår. I dag är allt historia och inte ens värt att ägna en tanke. Det var det.

Orsak och verkan. Jag har utövat så mycket självkontroll, under så lång tid nu, små gapande män, stress, oro, beställningar, annat dravel osv. Klart det är fallerar för eller senare. Stackars Riitta på kontoret valde definitivt fel måndag att vara på mig om decembermånads arbetstid. Jag hade visst varit ledig två dagar, men jag tror minsann det är tre *hehe* Hur som helst, bägaren rann över, tillslut. Jag tycker inte om att visa mig svag. Jag hatar att ens nämna att jag gett vika för emotionellt blaj. Men jag berättar det nu för att det var en engångsföreteelse. 

Mitt i allt det ledsna började jag gapskratta. - Jag har alltid sett dig som Tingeling, du vet Tingeling, den där lilla älvan. Sa en kollega. Där stod jag med den kylda läskburken tryckt mot ögonen för att dämpa svullnaden och skrattade så jag nästan fick ont i magen. Mycket kan man kalla mig men TINGELING!!  Helt underbart.

En chef högg tag i mig under dagen och undrade hur det stod till. Tänk att det betyder så mycket att någon frågar.... Jobbet är min stora familj. Det finns alltid någon där...  och jag som trodde jag var ensammast i världen...

Det finns till och med människor där som erbjudit sig att komma och hjälpa mig med skåphelvetet som håller på att trilla ner. Upptäckte i söndags att skåpet sjunkit oroväckande mycket. Så fick tömma hela skåpet akut, plocka bort hyllplan och dörrar. Har sedan försökt palla upp skåpet underifrån och hoppas nu på det bästa. Jag har inte tummen mitt i handen men skåphelvetet är ett tungt as. Tycker inte om att behöva hjälp, vill ju kunna själv.

Sedan har jag faktiskt fått ett erbjudande eller förslag, som jag absolut inte kan berätta någon om. Jag bara nämner det som en liten teaser. Skulle det ske, innebär det stora förändringar. Å vad nyfikna ni blir och mer får ni inte veta.

Puss & kram från TINGELING    
och tack till er som inte ger upp hoppet om mig   

Kanske skulle ändra bloggens namn från Tokigterrier till Tingeling *hahaa*