Vem säger Nämen fy fan, med verkligt eftertryck när man träffar en människa man inte sett på typ 15 år....
Jag naturligtvis!!!
Satt mitt emot människan som tilltalar mig med namn och jag hade inte en susning om vem han var. Hjärnan arbetade för högtryck och plötsligt klickade det. Tig min mun så får du socker....

Nya regler på jobbet kräver numera att jag bär skyddsskor. Otäckt värre. Tunga, klumpiga, täta, kalla, fuktiga strumpor blä, blä, blääää. Men man kan sparka folk på smalbenen utan problem åtminstone och man kan ta ut eventuella aggressioner genom att sparka på saker utan att få en blå tå.

Fick information idag som fick mig att inse att jag har fler resurser på min sida än jag någonsin kunnat ana. Det känns riktigt gött och en äkta fjäder i hatten.

Och helt plötsligt hade jag inte mindre än 2 stycken gårdskarlar. Påpekade visserligen att den jag sökte skulle vara ung, vältränad och helst veterinär. Men för sjutton, det verkar inte gå att vara kräsen och att sätta en spade i handen på "ögongodiset" kanske inte är lämpligt. Se Malin, bara se :)

Minns inte om jag berättade om min nya "kompis" som jag träffade första gången för någon vecka sedan. Jag har hört talas om honom. Det pratas om honom, sällan något positivt och enbart några få har träffat honom.
Han kom tidigt en söndagsmorgon, precis när butiken öppnat. Han såg inte alls ut som jag trott, han var betydligt större. Men uppenbarligen gillade han mig, för han hade inte alls bråttom. Men jag blev lite obehaglig till mods, han kom för nära.

Men nu är han DÖD! Hans tjocka, bruna, håriga kropp hängde alldeles slak i fällan jag riggat med nougat.

Hahaaaaa, förlåt, kunde inte låta bli. Det var fasen den fetaste mus jag någonsin sett och vrålet var inte långt borta den söndagsmorgonen då den kilade förbi mina fötter. Äckel päckel!!

Tjingeling!