Önskar man kunde bevara lyckorus i en glasburk med skruvkork och plocka fram vid behov. Hade ett enormt överflöd igår. Hade säkert räckt ett år eller så.

Mitt humör belönar?! mig adrenalinpåslag utan dess like. Reaktionen är densamma vare sig det gäller glädje eller ilska/chock/vrede och avlägsnas enbart genom fysisk aktivitet. Har märkt på mitt snöskottande, att det börjar bli överfullt i kroppen. Har dessutom börjat känna av löpsuget, bästa adrenalintömmaren.

Idag blev det för mycket. Jag studsade nästan jämfota på jobbet och lurade med en vän till gymmet. Gymmet, där jag inte satt min fot sen?? Kan nog vara 10 månader sedan sist, om inte mer och jag har inte sprungit en kilometer sedan tidiga hösten.

Men jag sprang och jag sprang, Musiken dånade i öronen och jag ökade farten. Steg för steg kände jag hur hela hösten tömdes ur mig, nästan som en exorcism *hahaaa* 7km i hyfsat tempo tog adrenalinet mig och jag hade nog fasen kunna göra milen, totalt otränad.

Nu har jag landat. Är tömd på varenda energicell och matt som en trasa. Somnar nästan sittande. Blir en extremt tidig kväll idag. Ovanligt?!

   Rubens nylonben.

   Stolt kille

Innan jag tog ut adrenalinet på löpbandet klättrade jag upp på taket och skottade bort snöeländet. Ja, jag gjorde det. Jag var skiträdd och händerna skakade efteråt. Mina ben är fulla av blåmärken men jag ramlade inte ner.

Hade liksom för mig att skorstenen inte satt så högt upp *fniss* att den skulle vara närmare kanten. Men nix pix.

Fan, vad jag kan.

 Före. Rätt onödig bild egentligen :) 

En stor fet mus kilade förbi mina fötter i morse på jobbet *ryser* Välgödd är en underdrift. Lär drömma om den inatt.

God natt!