Varelsen jag bott med i nästan 18 år, trodde igår när han såg mig på jobbet, att jag var en gubbe. Illa, riktigt jäkla illa. Jag tänker frisörbesök, jag tänker smink, vad sjutton ska jag göra! Något dramatiskt. Nu såg han mig visserligen snett från sidan, iförd en kolossal svart jacka, modell herr. Men hallå, efter 18 år och misstar sig!! Man är ju liksom ganska (helt) körd på "marknaden" åtminstone i den kategorin jag kan tänka mig, om man ser ut som en gubbe *hahaa*

Som att det vore nog. En kollega påstod  att jag såg rätt lidande ut. Jag? Okej, jag har öppnat 10 dagar i sträck, vilket numera innebär uppstigning  kl 2.50 Har ställt klockan lite tidigare för att eventuellt kunna skotta snö *bläääk* Man blir sliten! Men alltså, kontentan: jag ser ut som ett manligt vrak. Trevligt..

Funderar på vad manliga motsvarigheten till Tingeling kan tänkas vara, typ Peter Pan kanske

Det har snöat på mitt skottade tak *skit* Jag får prova köra snyftvarianten i morgon när han dyker upp. Men vilken otrolig lycka. Jag slapp skotta upp bakgården för hand. Det står nämligen uttryckligen på pappret från sotaren att det ska vara skottat ända fram till stegen. På vissa ställen hade jag snö nästan upp till höften. Men inte nu längre.

Rörig dag idag och massor av tider att hålla rätt på. Två möten, en röntgentid och allt innan 11.30 Säljare i butiken och säljare i telefon, beställningar och planering av aktiviteter under sportlovet. Kaos i min hjärna.
Kom hem och tog ut Ruben på en promenad där han fick springa lös, första gången på många, många månader. Gick jättebra och han kom hem med en blödande tass *orka, orka, orka*

God natt nu avslutar jag den här dagen.

Peter Pan