Efter migränanfallet i torsdags befann jag mig i vaket tillstånd i 30 timmar. Efter flera timmars vridande och vändande i sängen med ögon som inte ville hållas stängda gav jag vid 2 tiden upp. Klockan skulle ju ändå ringa 2.50 för öppning på ICA så varför inte kliva upp.
Ibland när jag haft migränanfall, modell överjävligt, blir det en enorm energikick när värken sedan väl släpper. Men det händer ytterst sällan. Allt som oftast är jag mest som en urvriden disktrasa.

Red på energivågen hela fredagen, fick massor gjort och fnittrade gott hela dagen. Var till och med trevlig mot en säljare som jag egentligen avskyr som pesten.

Fredagen var förövrigt bästa dagen på cirka två månader att jobba, riktigt, riktigt roligt. Det var äntligen massor av folk och rörelse i butiken. Helt ljuvligt att få trängas bland kundvagnar och hjälpa vilsna kunder att hitta sina varor. Jag som börjat jobba mindre (mera normalt) gjorde plötsligt en 11 timmars dag igen, ooops och det utan sömn.

Låt mig få presentera nytillskottet Jamie. En Alaskan husky tik på snart 6 månader, som flyttade in i går. Allting har hittills gått jättebra och hon är otroligt anpassningsbar. Är imponerad att hon så snabbt tytt sig till mig.
Lite orolig var hon när hussen åkte igår kväll med det gick snabbt över.
Det enda som hittills egentligen vållat lite större bekymmer är utevistelsen. Det var ju inte alls roligt att vara ensam ute i hagen och det lät ungefär som att någon försökte ta livet av henne med slöa knivar. Hon är ju van att vara ute men det är ju såklart kompisarna som saknas.
Vad säger Ruben då? Han är jätteduktig och har faktiskt tagit det ovanligt lugnt. Älskade lilla bullen.

 

Linda & Cando

22 februari 2015 13:32

Grattis till utökningen av er familj!
Henne kommer du att få roligt med ute i skidspåret i framtiden. :–)

 

Jenny

23 februari 2015 16:30

Åh, tack :) Äntligen någon som är positiv och förstår lite av "baktanken" med det hela. Ruben i all ära men med korta stumpar till ben och känsliga tassar, blir det svårt att hänga med matten på alla kuligheter även om viljan finns, ibland, oftast dock inte ;)
Nu saknas bara spårhunden :D

 

Linda

24 februari 2015 19:04

Klart jag gör! Med fina Jamie kommer det att gå undan i skidspåret! Är ju så härligt att fara ut och åka fina vinter/vårdagar! :-) Ruben är säkert bra på mycket men att vara draghund är kanske inte hans starkaste sida. Men han kan ju inte rå för hans kroppsbyggnad! ;)
Fniss, är du säker? Eller gäller det bara att hitta rätt motivation i spåret? ;) :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...