JA! det har jag, äntligen!

Och detta tackvare värdefull information från onsdagsträningen på brukshundklubben. Det är inte bara hundsurr och hundträning på de träffarna   

Jag, sambo samt Affe begav oss i förmiddags till svampskogen för att kolla läget och voila, där var de plötsligt    herr och fru Kantarell samt alla deras barn. Vilken lycka!

Det är första gången jag hittar kantarell i norrlandsskogarna men förhoppningsvis inte sista. Nu blev inte så lång tur eftersom vi hade Piraffen med oss men nu vet jag i alla fall att det finns.

Husse och Affe hittade relativt färsk björnbajs   men jag var så inne i mina svampar att det inte bekom mig det minsta lilla. Vad är väl en nalle mot kantareller?

Kantarellerna befinner sig i säkert förvar i min mage. Gotti, gotti men på tok för lite. Här är de på väg i stekpannan, där de steks på hög värme med riktigt smör. Lite salt, peppar och persilja så är saken biff   

I övrigt har det inte hänt så mycket. Sambo har varit iväg till Norge med sina bröder och (försökt) spela poker. Det gick uselt för samtliga. Dessutom lyckades de med bedriften att köra fel vilket resulterade i mer än 30 mil extra bilåkning. Bra kartläsare...

Affes förmåga att gå fint i koppel blir allt bättre, fast nu känns hela promenaden som ett enda långt lydnadspass i kontakt.

Lyxproblem? Ja kanske. Inlärningen har skett med hjälp av klicker och nu nästan snubblar jag på lilla Affen och sakta men säkert trycker han ut mig mot mitten av vägen (i sina försök till ögonkontakt) Jag vill att promenaden ska innehålla både lydnad och vanligt hederligt hundgöra dvs. sniff och snok, för att tillfredställa alla sinnen. Jag är nog lite knäpp   

Måndag i morgon och arbetsdag. Jag har en jättefin rispa i ansiktet, skapad av Affes nyklippta klo. Tusen kommentarer om arga kattor lär uppkomma under morgondagen, suck.

Peter och Piraffen med dagens skörd

Jag gillar att sambo äntligen har skiftat lite i sina arbetstider och inte längre jobbar 6-15 varje dag.

Detta innebär för mig att jag åter fått lite fritid, det vill säga lite tid utan Affe. Låter säkert förskräckligt i era öron. Men att vara med valp 24 timmar om dygnet blir väldigt begränsade (även om jag avgudar honom)

Det är ljuvligt att åter kunna ta långa promenader i skogen med Fanny, låta henne söka lite och även hon få egen tid.

Idag var hon och jag i blåbärsskogen. Vi var nog ute i nästan två timmar och kom hem med enbart 330 gram bär. Men det kvittar för det var nästan magiskt att få vara i skogen, alla lukter, träd, mossa och frisk luft. Fanny var lös och skuttade omkring för glatta livet. Det är flera år sedan hon sist var med och plockade bär, hade för mig att hon inte gillade det. Så fel man kan ha. Nu ligger hon och sussar sött.

Ny tid inbokad på Strömsholm den 2/9 för Piraffen. Jag hoppas verkligen att de ska finna bot denna gång.

Affe har en annan åkomma som faktiskt gjorde att vi fick stänga in honom idag när vi fick besök. Aggressiv, precis som Emil, tänker ni kanske. Men nej, det är nästan motsatsen.

Har ni hört talas om fotfetischm? (fick googla stavningen) Det verkar vara speciellt mansfötter, vilka kanske är mera stinkfötter   (min egen teori) som fascinerar honom.

Hur som helst kunde han bara inte låta denna persons barfotafötter vara i fred. Svansen viftade i takt med tungan och han slickade och slickade. Jag såg hur den genomsnälle personen i fråga skruvade på sig allt mer och började tillslut se ganska besvärad ut så jag ingrep och befriade honom från Affes tunga. Husse vet precis hur vår gäst kände sig kan jag tillägga.

Försöker ju få kläm på detta med youtube, så här har ni en filmsnutt på Affe som leker med världens absolut farligaste blåbär. Ta en funderare om ni verkligen törs äta blåbär igen   

Det går inte en dag utan att jag tänker på min Emil och fortfarande gör det förskräckligt ont i hjärtat. I mitt stilla sinne funderar jag på om jag någonsin kommer att bli riktigt hel igen.

Här är en liten kort filmsnutt på Emisen, från kvällen innan (tror inte jag lagt upp den tidigare?)

Helgen har varit och farit och så mycket har väl inte blivit gjort. Eller jo, gästrummet där all bråte samlas, har börjat röjas upp och en hel massa prylar fick en sista resa till soptippen.

Åska gjorde det igår. Fanny behövde naturligtvis akut gå ut i värsta ösregnet och blixtrandet. Det kom en blixt och sedan muller -nu, sa jag till sambo, passa på att ta ut henne nu, innan nästa blixt kommer. Inte för att hon är åskrädd men ändå onödigt att riskera. När hon sitter och kissar i godan ro kommer det en efterknall som nästan fick marken att vibrera. Vad gör Fanny? Jo, kissar vidare som ingenting hänt, underbara lilla snutta   

Piraffen är nu 5 månader och en riktig liten gosing. De sylvassa hörntänderna har släppt sitt grepp, alla utom en, så nu kanske mina händer och armar kan läka ihop. Han luktar skunk och död ur sin lilla mun. Jag har läst att det är vanligt under tandtapparperioden. I övrigt är han lite låg just nu men det kan nog också ha med tänderna att göra och kanske benet.

Halt är han fortfarande, vissa dagar mer och andra mindre.

Har börjat introducera dammsugaren med hjälp av klicker och det går betydligt bättre än Cesar Millans metoder. Men vi har ännu en lång väg kvar.

Vi går korta promenader längs Keräsvägen varje dag och tränar på att ”gå fint” i koppel. Jag har nämligen gett mig själv extraarbete eftersom jag låtit honom gå i flexi sista månaderna. Gillar inte flexi men i Affes fall, där koppel varit (är) nödvändigt känns det ändå som lite mera frihet fast kontrollerad sådan.

Jag försöker just nu att samordna min semester med badrumsrivningen och Strömsholmsbesök vilket i förlängningen innebär Stockholmsresa med bil och båda vovvarna. Inte det lättaste eftersom jag inte ännu vet vad veterinären tycker, tänker och vill. Min önskan är i alla fall att de ska göra den tidigare tänkta artroskopin.

Min snälla, snälla pappa    har erbjudit sig att hjälpa till att köra både ner och sedan upp igen.

Nerresan brukar jag alltid göra på egenhand och den brukar gå någorlunda smärtfritt. Upp är värre, för att inte säga HEMSKT.

Sambo har sista åren (motvilligt) tagit en enkel flygbiljett ner för att sedan hjälpa till att köra upp. I år krockar det med den ”heliga älgjakten” som inleds i september och det går ju bara inte för sig.

Två tillfällen då Sverigen stannar i mitt tycke, midsommarafton och första älgjaktsveckan   

Jag hoppas innerligt att ”långbyxevädret” håller i sig lite till. I ett fåfängt försök att få solbruna ben köpte jag en sprayflaska med brun utan sol. Jag följde instruktionerna till punkt och pricka, hur svårt kan det vara?

Men jisses vad INTE fint det blev. Ute i dagsljuset visade det sig att det bruna utan sol endast tagit på ett enda ställe. En tre centimeter bred fartrand från fot till lår. Jag har gnuggat och skrubbat i hopp om att få färgen att lossna men den sitter som gjuten. Funderade på att göra ett nytt försök men avstod eftersom det bruna i mitt tycke var mer åt det orange hållet och såg minst sagt onaturligt ut. Får vackert skrubba vidare.

Om en stund är det dags för Ica och dagens arbetspass. Tänkte hinna hjärngympa Piraffen lite innan avfärd genom Nina Ottosons underbara aktiveringsspel. Han gillar att spela och man ser hur lilla ärtan får arbeta. Ni skulle ha sett hans min igår    - Hjälp matte jag fattar helt enkelt inte, orkar inte tänka längre. Så han la sig ner, med huvudet mellan framtassarna och tittade fram och tillbaks från mig till spelet.

I övrigt klickar vi och han är ganska bra på att erbjuda beteenden. Men oj vad jag skulle vilja gå en klicker kurs, känner att jag vill veta och kunna så mycket mer.

Visst är det väl lillördag idag?  Undrar om man skulle lyxa till det med lite nybakade scones till kvällen.

Ha det gott.

Piraffen hade ställt till det hemma idag, när han och Fanny var ensamma. En matta i köket var totaldemolerad, vilket absolut inte gör något för mattans del men köket såg ut som en soptipp och jag var illa tvungen att ta fram dammsugaren, Affes hatobjekt nummer 1.

Eftersom Cesar Millan i gårdagens program tog sig an just fobier mot dammsugare var jag fylld av tillförsikt, skulle bli plättlätt. Nu, några sår rikare förstår jag varför det är Cesar som gör programmen och inte jag.

Det gick alltså inte bra alls. Galen, galen terrier och inte kunde jag bara sluta mitt i hela uppdraget heller, för det skulle garanterat ha satt en fjäder i hans hatt. Mitt största misstag (JA jag erkänner) var att jag delvis tappade humöret (var antagligen en aningen pyttelite irriterad över mattan, inte att den var trasig, utan bara det, att han gjort det) Han hoppade, slet och drog, ramlade och halkade (hade honom i koppel) Helt slut blev han, jag med.

Detta var ju inte alls bra för hans ben och jag blir så arg på mig själv för att jag låter det söndras gång på gång och för att jag inte tänker efter innan. Om jag kunde skulle jag bädda in hela mitt hem i mjuka duntäcken men det funkar ju inte så, tyvärr.

Undrar om dagens dust förutom mera ont benet även spädde på dammsugarhatet.

Cesars metod funkade uppenbarligen inte något vidare på min terrier (fel på utövaren naturligtvis) Så nu ska jag istället prova med omvänd psykologi med hjälp av min vän ”klickern”

Dålig, usel, okunnig, elak matte, så känns det i alla fall just nu   

Det trodde jag inte vid 8 snåret i morse. Vaknade med migrän utan dess like, nacken stel som en pinne, sprängvärk i skallen och illamående, urk. En lätt panikkänsla infann sig när jag räknade timmarna innan avfärd till Ica.

Men nu, tackvare min migränmedicin, isblåsa, sömn och lite frukost känns det betydligt bättre och lyckligtvis kunde en vänlig kollega byta pass med mig, så jag fick en kort dag i dag, 14-18.

Nu ska jag ta en dusch och försöka fixa till så jag ser någorlunda mänsklig ut.

Hoppas ni haft en bättre start på veckan.

Funderar mycket på hur Affen formas av det här med sitt skadade ben. Han får ju liksom inte vara valp på valpars vis. Han får inte springa, inte hoppa, inte busa osv. Det är mycket nej och mycket förbud. Jag kan inte ha honom lös och han inte vara tillsammans med Fanny.

En tråkig, tråkig valptid och det känns som jag tappar massor. Han har snart (om en dryg vecka) vilat och varit i (någorlunda) stillhet i två månader. Behöver jag tillägga att tillvaron blir minst sagt komplicerad och allt kräver minutiös planering.

Igår gjorde vi i alla fall en blixtvisit på ett 30 års kalas och jag måste säga att Affen är hur duktig som helst, jag är superstolt.

Massor med folk, skratt och musik och han sa inte ett knäpp där i sin bur, var bara jätteglad åt alla som kom fram och kikade och hälsade på honom.

Vi lämnade kvar husse i Nikkala på kalaset och strax efter 3.30 i morse klev över tröskeln i hallen. Det kallar jag kalas   (tack min vän för att du har förståelse för att jag inte kunde stanna   )

Kan tillägga att kl 7.30 imorse kom skjutsen som skulle föra honom och Bella till utställningen i Överkalix. Pigg och glad kexchoklad.

Så lite tänkvärda klokord   

Innan ni dömer mig, fundera på varför jag gör som jag gör.

Innan ni dömer mig, fundera på om kan det finnas en bakgrund och ett skäl till att jag är som jag är.

Innan ni dömer mig, kanske det finns något ni inte känner till?

(av okänd författare)

Ha en härlig söndag, själv ska jag gå och gosa med mina vovvar