Mätt i magen av grillad korv och glass, trött av en överdos frisk luft.

Många timmar har det blivit utomhus idag, faktiskt nästan som en hel arbetsdag när jag tänker efter.

Större delen av dagen har jag tillbringat med likasinnad spårnörd i Nikkala, där vi lagt spår åt varandras jyckar, fikade och surrade. Dessa dagar är mina absoluta favoritdagar.

Det är så roligt för nu märker man klart och tydligt att Affe utvecklas för varje spår han går. Han har verkligen fattat vad det är frågan om och viktigaste av allt, han har motivationen. Trots att linan trasslar och trots att matte bromsar när knäet låser sig och trots att vinden rör till spåret, så fortsätter han, oförtrutet.

Viden är ett gissel och hur man än försöker, vänder och vrider den sig. Det som ena stunden var medvind, blir plötsligt motvind för att sedan övergå till en sidvind i orkanstyrka. Överdriver kanske något men vinden försvårar helt klart spårläggandet och själva spårandet.

I dagens spår fick han en sak i mitten, som inte var så superintressant, att fortsätta spåra var viktigare. Slutet däremot, pipisen är jättekul och den ska döden dö *fniss*

Lite utanför spårkärnan bitvis och lite virr här och där samt en aning luftvittring men annars riktigt bra. En nöjd, glad och hoppfull matte är resultatet av dagens spårande.

Har man aldrig spårat kan det nog vara svårt att förstå fascinationen i det hela. Men känslan som idag när collien Nemo markerade en skogpinne som jag hållit i min hand några få minuter är helt magisk.

                                           Fanny leker solcell                                                  

             

Mitt knä vill inte ge med sig och jag känner mig lite modfälld. Att bara knata långsamt (typ i slow motion) går bra men trappsteg upp och ner är svårt, att böja ännu svårare.

Snubblade till i skogen idag och det gjorde så s**ns ont men kanske hoppade senan rätt igen för det blev i vart fall inte värre.

Nä, får man gå och sova nu?

 

Malin

6 juni 2011 21:56

SÅÅÅ glad att läsa att det går så bra för er nu (om man bortser från problemet med ditt knä då..) Börjar nästan tro att "romanen" jag väntat på inte kommer att komma.. (?) Fanny-solcell måste ju bli av med vinterrocken stackar'n *fniss*
I helgen har vi haft minst 25+ och gassande sol, med ny kamera blev det en riktig paparazzi-helg, några små smakprov finns på bloggen & hemsidan!

Ha en skön vecka!

http://www.madofi.se

 

Melitta

7 juni 2011 09:04

Hejsan! Härligt att vara utomhus en heldag+ att få göra något som man tycker mycket om:)
Jobbigt att det inte vill ge med sig i knäet:( (du kanske måste vila från dina ånga dagar i skogen;) )
Hoppas allt e bra annars med er:)
kram

 

Linda + jyckar

7 juni 2011 12:44

Vad härligt att läsa om era spårframgångar! :D Kul att ni båda verkar vara på banan igen, förutom ditt onda knä då?! Får verkligen hoppas det är bättre nu och att det fick vila på träningspasset(?!) idag! Du gav mig lätt ångest imorse när jag såg dig utanför gymet kl. 06 imorse när jag åkte till jobbet (kände igen bilen (= färgen!) från bilden du la upp tidigare). ;)
Hurtigt värre!! :D
Hoppas du/ni har en fin dag!

 

Jenny

7 juni 2011 18:41

Malin, Det är otroligt vilka framsteg han gör, Affen. Det trodde jag aldrig men vi har långt kvar och jo bekymmer finns.
Fannys alias skäggiga damen :) Pälsen ska definitivt bort. Det gäller bara att orka rusta för krig ;)

Melitta, Försöker ta det försiktigt i skogen men det är klart när Affe blir ivrig och man snubblar så är det ju inte så superduper bra. Blir mäktigt avundsjuk på dina löprundor, vill ju oxå =D

Linda, *Ha ha* Anar att färgen på bilen inte är direkt diskret =D
Det blev bara en halvhjärtad insats på gymmet, satt mest och gäspade ;) Jo, än så länge är jag klok och låter knäet vila. Men så tråkigt att bara träna armar och mage.
Hör av dig om spårsuget sätter in. Jag och Sari har pratat om att sammankalla spårgruppen i varje fall en gång. Det vore så himla roligt att träffas, surra lite åsså spåra då förstås ;)

Ha det gott

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...