Idag var det rehabbesök i Gammelstad inbokat för Affens del. Ett slags återbesök för att se hur utvecklingen gått i kropp och ben.

Inger var dock inte helt nöjd med det hon såg. Han är något ojämnt musklad (stora måttbandet åkte minsann fram) och han rör sig lite avvikande med bakbenen.

Han fick innan badet vara lös i rehabrummet och milde himmel vad han for omkring. Hade det funnits lianer är jag säker på att han hade svingat sig i dem. Jag fattar inte var han får allt ifrån, helt plötsligt hade han hoppat upp på en fodertunna och satt där och balanserade. Vi har då aldrig tränat något sådant. Jag lyfte ner honom och tre sekunder senare var han tillbaka på tunnan. - Man blir nästan yr när man tittar på honom, sa Inger lite försynt.

Eftersom hans höfter inte är röntgade, tyckte Inger i samråd med veterinär, att det vore klokast att göra det och gärna på en gång, om jag hade möjlighet? Bra tyckte jag som genast sparade 30 mils bilåkande.

Och vilken rackarns tur att jag tog helt ledigt från jobbet idag. Tanken var att jag skulle ha jobbat och bara blivit lite sen till mitt pass. Nu drog det ju ut på tiden så jag skulle ha blivit MYCKET sen och med tanke på att jag hade ett eget rehabbesök inbokat (under arbetstid) för knäet hade det inte blivit mycket tid på jobbet hur som helst.

Höfterna såg ok ut och även patellan var på sin plats. Hmm, då vet vi det och tjong så åkte det tusen kronor till. Fast allt som går att utesluta är naturligtvis att föredra. Men....

Veterinären nämnde Perthes sjukdom men kunde/ville i dags läget inte säga mer.

Min stora oro är att han har ont, av vad det nu är han har. Men det trodde veterinären inte och kom med en massa argument som jag visserligen köper.

Men samtidigt pratar vi terrier av envisaste slaget, så jag undrar jag.

Å andra sidan sa Inger att det kanske helt enkelt är så här han rör sig och det kanske inte är någonting alls.

Veterinären fällde nog skönaste kommentaren någonsin om Piraffen, helt klockren och jag började gapskratta - Han är VÄLDIGT aktiv och han har ju faktiskt hunnit vara i alla fyra vädersträcken, två gånger, innan man ens själv hunnit fundera på att ta ett kliv framåt. Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Hur vi går vidare då? Ja, inte ger vi upp iallafall. Här släpper vi minsann inte taget så lätt.

Jag ska låta honom vara hund. Han ska få vara lös i skogen, han ska få spåra och vi ska försöka bada/simma så mycket det bara går. Äntligen ska han få använda sin fina gula flytväst, han fått av min pappa

Lite smått avundsjuk blev jag allt på kommentaren om hans kropp, - Han är ju väldigt deffad. Oj, om det ändå vore sagt om mig *hi hi*

Kände medan jag satt och väntade på att Affe skulle blir klar, hur huvudvärken kom krypande och lagom tills han hade vaknat hade den eskalerat till migrän.

Hemfärden blev allt annat än trevlig. Lite smått stressad eftersom jag hade min egen knätid att passa, så ville jag gärna ligga på gasen.

Men det gick ju inte. För framför mig hade jag ett ekipage med bred last och en bil med varningsskylt hindrade alla omkörningar.

Det gick 60 km/h kilometer efter kilometer innan de äntligen stannade och släppte förbi oss bakomvarande bilar.

Gick bra tills det var stopp igen. Nu var det en bil som kört av vägen och bärgningsbil samt polis blockerade vägen. Varför händer alltid sådant här när man har en tid att passa?

Jag hann i tid till besök, just och just. Men det var nog tur att jag fick ligga ner medan de ultraljudade mitt knä annars hade jag nog kräkts.

Fort hem, migränmedicin, is i nacken, is på pannan, mörkt rum, sova, sova, sova. Lite salt, lite sött, en balja kaffe och nu är jag på benen igen. Visserligen känns det som man körts i en mangel men huvudvärken är väck.

Förövrigt kan jag tillkännage att ha migrän när det är 29 grader i skuggan är ingen hit alls. Det är rent utav olidligt. Vi har haft värme i två, tre dagar nu och jag är redan less. Kan det inte bli höst!

 

Melitta

9 juni 2011 19:56

Hello:) Höst!!! nejjjj! det vill inte Melitta ha:( just när det är sommar o sol;)
Fast jag kan ju tycka att du ska slippa dina migrän attacker, det är inge vidare alls.

Fick migrän efter Hanna var född 1 endaste gång och jag höll på att skjuta huvudet av mig:(

Hoppas nu allt med Affe går som du vill:)

Vad sa herr doktor om ditt knä då?

Kramen

 

Jenny

10 juni 2011 06:37

Melitta, Jo, nog har man allt lite dödslängtan när migränen slår till :( Men jag har inte det så ofta längre, tack och lov.

Det var bara sjukgymnastik för knäet och än så länge dröjer det innan jag får knyta på mig löparskorna *buhu* :(

Hehe, du lär trivas idag med, för det verkar bli en olidligt het dag igen. Redan 22 grader och klockan är inte ens 7.

Kram.

 

Malin

10 juni 2011 20:02

Tycker du gör HEEELT rätt!!
Låt honom vara hund - sålänge han inte verkar allmänpåverkad, haltar eller på annat vis verkar "konstig" så försök släpp det så gott det går och ha roligt tillsammans med honom. Känns som du har gjort alla möjliga utredningar & undersökningar på honom redan, letar man tillräckligt länge o tillräckligt noga så kan man nog ta mig tusan hitta fel på varenda hund, eller hur!?

MIGRÄN - sucks!!! *är en sån jag me*

Nu är det bara 2 dagar kvar av veckan *tick tack*
inga bevis på att utmaningen är utförd ;o)

Blev en halv roman på min blogg idag ha ha ha
.. o bjuder på mååånga bilder - Odie som TIGERrrr
*GAPSKRATTAR fortfarande* och inte mindre än FYRA hundar liggandes fint på rad.

Ha en trevlig helg!

Kramelihejsan!

http://www.madofi.se

 

Malin

10 juni 2011 22:42

Uppskov?? - avslag!

lavemangspryl *ha ha ha* här i Skåne kallas det
sked.. Att den ser så "konstig" ut är för att
"änden" på skeden är utformad för att passa i en
"vispmaskin" där McFlurryn blandas - så var det
med det! Har ni inte McD?? Hur långt ut i skogen
bor ni egentligen?

Blommorna?? No idea?

Ut med kameran nu, o sovande eller utspillda
mjölk-hundar - gills inte! *räcker tunga*

http://www.madofi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...