Undrar om man kan tala om humörsvängningar när man tränar hund?

Från att bli nästan galen när det fyrbenta lilla eländet drar i kopplet, ska man nästa sekund när han inte drar, stråla av lycka och berömma livet ur sig.

Jag börjar bli bra på detta nu men undrar om det är hälsosamt i långa loppet att pendla så mellan olika humörlägen *ha ha*

Fast det är rätt bra att kunna behärska tekniken att koppla på och av humöret, mycket användbart på jobbet har jag märkt. 

Det där med att bli galen är så klart en överdrift. Men nog kan jag bli milt irriterad på honom och har många gånger funderat på hur LÄNGE det kan tänkas ta innan det blir ordning (permanent) på saker och ting. Jo tack, jag vet att det till största delen hänger på hur ihärdig, envis och konsekvent matte är.... 

Att han (jag talar så klart om Affe, om nu någon missat det) är ett yrväder (med dåligt minne) må väl vara men att det här med spårandet inte fungerar, är som en kniv i hjärtat. Nu använder vi STORA, känslosamma ord som ni märker, det är en sådan dag.

Hade igår förmånen att få gå ett spår som Sari lagt kvällen innan. Men så mycket kan jag säga att det var då inte tackvare Affes nos som vi kom till slutet.

Det gick så sopigt att jag beslöt mig för att koppla bort både lina och sele och bara fortsätta som en vanlig koppelpromenad. Han hittade i alla fall slutet och blev mycket glad över pipisen.

It's ALIVE! 

OK, det var säkert inte helt enkelt för honom att spåra då det varit några minusgrader under natten och lite annat som säkert försvårade, det kan jag erkänna. Men äsch, näää, usch vad han virrar omkring, inte bra alls. Blir liksom ingen ordning på det hela.

Blod, jag funderar på blod, för att få upp mer intresse, fokus och kanske få ner hans nos och pröva köra fler men kortare spår.

Att gå från en spårterminator (Emil) till en?? vet inte riktigt vad jag ska beteckna honom som, virrhöna kanske, är inte alls lätt för matte att acceptera.

Om jag ska vara ärlig, så verkar spår inte riktigt vara hans grej, även om ALLA hundar så klart kan spåra, med olika hög motivation då.

Söket däremot är en annan femma och solklart mera Piraffens melodi. Att få kuta kors och tvärs i hög fart det gillar han, även om det hittills bara rört sig om att söka rätt på små korvbitar längs vägen och det är han faktiskt riktigt duktig på. Men matte VILL ju spåra.

Igår var det dags för ytterligare en premiär i hans liv, klubbens inomhusträning. Av naturen pessimistisk var jag så klart övertygad om att det skulle gå skit. Men tji fick jag och han skötte sig långt över förväntan. Duktiga lilla kille.

Vi hittade en agilitytunnel som jag bara "var tvungen" att släppa honom i och trodde väl i min enfald att jag skulle lyckas få fast honom i andra ändan. Jo tjena säger jag bara. Som ett skott var han igenom tunneln och busattackerade naturligtvis första bästa vovve. Förlåt *skäms*

Bäst på hela passet var när han kunde passera en annan hund utan att släppa kontakten med mig och det får man nog säga är stort till och med enormt framsteg.

Jag gillar egentligen inte inomhusträningen, då lokalen är ganska trång och luften är obehaglig. Men Affen behöver träningen så det är bara att bita ihop.

Idag har det regnat hela långa dagen och jag har varit ledig, så vad gör man då? Jo! Man bakar bullar naturligtvis. Prövade ett nytt recept vilket innebar att bullarna skulle kalljäsa. De blev verkligen enorma. Jag brukar leva efter devisen, är de små så tar man två, men det gäller definitivt inte i det här fallet. Om de blev ätbara vet jag inte, hela rasket åkte nämligen omgående i frysen.

Affe fick springa av sig lite i regnet och tvärs över skogsvägen låg det ett mindre träd som inte legat där tidigare. Det visade sig att Herr Älg hade varit i farten och fejat sina horn mot trädet. Fort åkte kopplet på.

En bit in i skogen blev Affe plötsligt väldigt intresserad av något på marken, en hög med rykande färskt älgpoop. Gudslycka att vi inte mötte älgen medan Affe var lös. Fast det skulle vara bra intressant att se hans reaktion vid älgkontakt. Jag tror på -Heeeeej kompis! Ska vi leka tafatt? Du springer och jag följer efter. Usch, hemska tanke.

Otack är världens lön eller så går det när man vill göra väl mot trolla (trollen) Två ordspråk, samma betydelse och absolut tänkvärda.

Ha en fortsatt bra vecka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...