En mysig promenad med båda vovvarna i det fina höstvädret ändrades snabb till a walk from hell. Hade så stort planerat att det skulle bli lite fina bilder av hundarna när de sprang på ängen i strålande solsken, så klumpekameran hade fått följa med. Men...

Nästan framme märker jag att Fanny tvärstannat, vänt sig om och blåstirrar nu bakåt på något. Vad är det där?

Vet inte var jag fick mårdhund ifrån, dessutom anfallande men det var det då rakt inte *ha ha ha*  Nix pix, värre, lös jakthund! Utan människa i sikte.

Jag HATAR att stöta på dem i skogen, utan hundförare, speciellt när jag har båda hundarna med. Man vet aldrig om de är vänligt sinnade.

Med Emil var det en pärs utan dess like, när detta inträffade eftersom han alltid, utan undantag flög på närgångna hundar vare sig de var snälla eller ej och det är ju inte direkt kompisfrämjande.

Affe tyckte så klart att detta var hur roligt som helst. En ny kompis som bara poppar upp så där, från ingenstans. Jag och Fanny var inte alls roade, Fanny fräste ifrån omgående när den försökte stifta bekantskap med henne och jag gjorde likadant så vi fick vara ifred. 

Affen däremot, honom fick jag dra genom lervällingen . Och hela tiden med en cirklande jakthund runt honom som dessutom gav ifrån sig ett synnerligen enerverade kombinerat bjäffs och skällande.

Jag var så heligt förbannad. Arg på jakthunden, arg på Affe, arg på lervällningen, arg på att jag släpat med kameran i onödan, arg på det förlorade fototillfället, arg på mina rena byxor som inte var rena längre.

När sedan ägaren till hunden dök upp kan man väl säga att jag var på allt annat än solskenshumör. 

Jag är ganska tyst och försynt i vanliga fall, säger inte så mycket men nu var jag ARG. – Du kanske skulle lära din hund att skälla på älg istället för små vita hundar sa jag till honom. – Det kanske du också borde, sa han. VAD?  – Men mina hundar SKA INTE SKÄLLA PÅ ÄLG! och där dog den konversationen, tack och lov.

Tur att man inte har högt blodtryck eller känsligt hjärta, en infarkt eller hjärnblödning att antagligen varit en naturlig reaktion på mitt humör.

Själva grejen var väl inte så farlig (mer än fruktansvärt irriterande) och inget inträffade ju men jag hann ju elda upp mig så bra och temperament finns även om det som sagt är sällsynt att det kokar över.

Hemma igen åkte hundarna i duschen, såg ut som de gjort lerinpackning och efter det har de sussat sött i varsin korg. Och jag har varit på jobbet på ett strålande humör, faktiskt och nästan varit snudd på övertrevlig.

Kanske bra att få sprängas lite ibland.

Ha det så gott.

 

Lena, Kila, Pirra

29 september 2011 13:31

Oj oj vad kul att läsa om er igen - nu har äntligen min dator flyttat till Gällivare, och jag har uppdaterat mig på vad ni pysslat med =) Jodå, det är nog bra att få pysa ur ibland - tror faktiskt att det var betydligt trevligare att leva med mig när jag hade mitt gamla jobb, där fick man minsann "pysa ur" sig titt som tätt ;) Nu hamnar allt pys hemma - och jag pratar inte mys-pys ;DD

 

Jenny

1 oktober 2011 20:40

Lena, Vi tragglar på i vår träning. Men att träna en överglad hund är något helt annat än att träna en Emil. Det här är mycket svårare känns det som, suck.
He he, jo det är nog bra att få pysa ibland. Gymträning är ganska bra ventil men ett litet utbrott kändes snudd på effektivare ;)

Vi saknar dig. Alla mina vovvar har ju fått spårintroduktionen av dig. Måste vara därför det går så dassigt med Affens spårande.

Ha det så gott och stor kram på dig.

 

Lena, Kila, Pirra

2 oktober 2011 18:45

Hmm... svårare än en E??? Tror dig ICKE. Högre MÅL än med E kanske du däremot har och det är det som ökar svårighetsgraden!? :)
Hehe, SÄÄÄÄÄKERT därför det strular - jag menar, utan mina fina och tydliga spårkartor GÅR det ju inte ;DDDD Men det vore skoj att kika på erat spår såklart! Om jag skulle råka bli lite arbetslös igen strax (eller vinna på Triss såklart!) så jag har tid, så kommer jag gärna och kikar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...