Så var det söndag och jag har åtminstone varit lite effektiv idag. Bland annat har jag burit sten motsvarande ett halvt gympass, för att få till ett potatis/jordgubbs/sallads land. Nu väntar jag att svärfar ska göra resten av jobbet, dvs. hämta matjord och göra det snyggt och prydligt med traktorns hjälp. Kanske, kanske jag kan plutta ner mina mandelpotatisar senare ikväll. Annars är det ju en ny dag imorgon eller i övermorgon.

   Blomma som säkert heter något fint, just nu har jag bara förträngt vad.

   Förgätmigej, bland det sötaste som finns i blomväg.

   Den blå färgen ses som en symbol för trofast kärlek, det ni ;)

Tog med mig Affen-Piraffen på vad som skulle bli en välbehövlig springa-lös-runda men när jag såg älgen på ängen kom jag rätt snabbt på andra tankar.

   Det bruna till höger om ladan föreställer en gloende Hälge Älg!

Vände om och gick i motsatt riktning med förhoppning att kunna släppa honom där istället men NEJ jag fick helt enkelt ge mig. Hela skogen verkade vara kontaminerad av älgspår, färska dessutom. Affen hade så klart fullt upp och spårade hejvilt. Vilket egentligen är effektivare än 30 minuters holabaloo och full fart över stock och sten i skogen.

   Vad är det som luktar, sniffa, sniffa....

  Men det är ju ÄLG! Naturligtvis.

De förhatliga myggorna har anlänt,  inte i riktigt full styrka än. Men det räcker ju som bekant med en, en enda envis en för att man ska bli halvgalen. Mygghatten är därmed invigd. Hata mygg!

   Före matte lekt med redigeringsprogrammet

   Och efter matte lekt med redigeringsprogrammet. Eller var det tvärtom?

Förutom att kånka sten har jag flyttat några jordgubbsplantor och kan konstatera att blääk vad det finns mycket päckel där ute på gården. Jag ogillar kryp av alla de slag. Är absolut inte hysterisk eller skrikade fjollig. De får finnas men helst inte i min närhet. Orm får inte finnas alls men den är ju heller inget kryp. Idag inkräktade de, krypen, på mitt space way too much. Lyfte på en spade och denna uppenbarade sig. Den var faktiskt jättestor, vilket kanske inte framgår av bilden.

   Mot dödens språng..

När jag skulle veckla ut plasten under pallkragen. Kom detta äckelpäckel fram.

   Ödla = orm med ben = *rysa av obehag*

Vid köksbordet, framför datorn är det än så länge krypfritt om man inte räknar med de två små terriristerna som ligger och sussar sött i varsin korg. 

Nu flyger vi vidare mot en ny vecka och mot nya äventyr

Ta hand om er.