Önskar man kunde bevara lyckorus i en glasburk med skruvkork och plocka fram vid behov. Hade ett enormt överflöd igår. Hade säkert räckt ett år eller så.

Mitt humör belönar?! mig adrenalinpåslag utan dess like. Reaktionen är densamma vare sig det gäller glädje eller ilska/chock/vrede och avlägsnas enbart genom fysisk aktivitet. Har märkt på mitt snöskottande, att det börjar bli överfullt i kroppen. Har dessutom börjat känna av löpsuget, bästa adrenalintömmaren.

Idag blev det för mycket. Jag studsade nästan jämfota på jobbet och lurade med en vän till gymmet. Gymmet, där jag inte satt min fot sen?? Kan nog vara 10 månader sedan sist, om inte mer och jag har inte sprungit en kilometer sedan tidiga hösten.

Men jag sprang och jag sprang, Musiken dånade i öronen och jag ökade farten. Steg för steg kände jag hur hela hösten tömdes ur mig, nästan som en exorcism *hahaaa* 7km i hyfsat tempo tog adrenalinet mig och jag hade nog fasen kunna göra milen, totalt otränad.

Nu har jag landat. Är tömd på varenda energicell och matt som en trasa. Somnar nästan sittande. Blir en extremt tidig kväll idag. Ovanligt?!

   Rubens nylonben.

   Stolt kille

Innan jag tog ut adrenalinet på löpbandet klättrade jag upp på taket och skottade bort snöeländet. Ja, jag gjorde det. Jag var skiträdd och händerna skakade efteråt. Mina ben är fulla av blåmärken men jag ramlade inte ner.

Hade liksom för mig att skorstenen inte satt så högt upp *fniss* att den skulle vara närmare kanten. Men nix pix.

Fan, vad jag kan.

 Före. Rätt onödig bild egentligen :) 

En stor fet mus kilade förbi mina fötter i morse på jobbet *ryser* Välgödd är en underdrift. Lär drömma om den inatt.

God natt!  

Alltså, det är snudd på otäckt. Eller nä, det är det inte alls. Men det får mig att fundera på det där om önskningar som faktiskt slår in. Watch what you wish for....
Gårdagen var hur bra som helst, så bra att min chef frågade om det var "något" han borde känna till.
Hela dagen idag har däremot varit dyster, inte en endaste ljusglimt på hela dagen, booooring och "ljusglimtsknarkaren" blev så klart låg. Jättelugnt i butiken, är ju liksom ännu van att köra i jultempot, 22o km/h. Massor av överflödig tid att tänka och hinna irritera och störa sig. Dessutom med en instans i butiken som inte alls funkade som den skulle. Jag har otillräckliga kunskaper men har ändå fått hoppa in och stötta så mycket jag kunnat. Jag har oroat mig konstant för den delen idag.
Låt det hända något bra, vad som helst, något som lyfter det hela, var önskningen. Hade definitivt gett upp hoppet och planerat värsta dystra inlägget. Något i stil med att, klart gammalt och fult blir utbytt mot nytt och fräscht, typ. Men SÅ händer något och plötsligt spelar det ingen roll. Det kvittar att det snöar ute IGEN. Eller att jag inte kommer att kunna somna på många timmar än. Eller att jag ska stiga upp klockan 03,00. Eller att jag ska upp på taket och skotta för att sotaren kommer. Eller att jag får köra 10000 svängar hem till Ruben. Det gör inget, ingenting alls.

Imorgon har det säkert ingen betydelse men just idag, betyder det allt. Önskar jag kunde berätta men det går ju inte.

Nu ska Tingeling försöka få sig lite skönhetssömn....

Jaaaaaa, allt löser sig och mitt skåp håller inte längre på att ramla ner. Tänk att någon faktiskt kom och hjälpte mig och ville inte ens ha betalt, trots att de fick köra hela långa vägen ut i skogen. Nu sitter skåpet på plats. Klena skruvar och inte pluggat, blev domen. Nu är det bara bileländet kvar att få ordning på.

   Före

   Efter

Urladdningen både fysiskt och psykiskt blev för mycket för migränen som igår exploderade. Länge sedan jag blivit så här risig och i två dagar nu har jag i princip bara åkt till jobbet, öppnat, beställt bröd och åkt hem igen.  Frisk luft har hittills inte dödat någon så innan jag bäddat ner mig har jag och Ruben varit och gått en mil, både igår och idag. Helt underbart i det milda vädret. Nu känns det betydligt bättre men jag ska iväg på 45 minuters massage i dag, för att knåda bort det sista onda.

   Ruben efter 1 mil.

   Ruben kollar på TV

Skit också, det snöar igen *ljuvligt* Jag kommer att skotta ihjäl mig. Har ju traktor som kommer och plogar det värsta men den kommer ju inte åt överallt. Nästa vinter är det jag som skaffar en snöslunga...

   Mössa är bra att ha när det är kallt och blåsigt.

Snart mot stan och 45 minuters massage   

Just när man tror att man är någorlunda i hamn, har fötterna på det torra och att det hela faktiskt är ganska okej, så dras mattan undan. Käftsmällen är ett faktum. Däckad, touchdown, strike. Snopet, värre. Vad hände.....
Tänker på de där leksakerna, ett huvud på en fjäder. Man böjer den i botten men den fjädrar alltid tillbaka och hamnar i ursprungspositionen, upprätt.
knocka mig en gång och jag reser mig. Knocka mig två gånger och jag tar mig upp. Knocka mig en tredje gång och det vete fan.....
I måndags slickade jag mina sår. I dag är allt historia och inte ens värt att ägna en tanke. Det var det.

Orsak och verkan. Jag har utövat så mycket självkontroll, under så lång tid nu, små gapande män, stress, oro, beställningar, annat dravel osv. Klart det är fallerar för eller senare. Stackars Riitta på kontoret valde definitivt fel måndag att vara på mig om decembermånads arbetstid. Jag hade visst varit ledig två dagar, men jag tror minsann det är tre *hehe* Hur som helst, bägaren rann över, tillslut. Jag tycker inte om att visa mig svag. Jag hatar att ens nämna att jag gett vika för emotionellt blaj. Men jag berättar det nu för att det var en engångsföreteelse. 

Mitt i allt det ledsna började jag gapskratta. - Jag har alltid sett dig som Tingeling, du vet Tingeling, den där lilla älvan. Sa en kollega. Där stod jag med den kylda läskburken tryckt mot ögonen för att dämpa svullnaden och skrattade så jag nästan fick ont i magen. Mycket kan man kalla mig men TINGELING!!  Helt underbart.

En chef högg tag i mig under dagen och undrade hur det stod till. Tänk att det betyder så mycket att någon frågar.... Jobbet är min stora familj. Det finns alltid någon där...  och jag som trodde jag var ensammast i världen...

Det finns till och med människor där som erbjudit sig att komma och hjälpa mig med skåphelvetet som håller på att trilla ner. Upptäckte i söndags att skåpet sjunkit oroväckande mycket. Så fick tömma hela skåpet akut, plocka bort hyllplan och dörrar. Har sedan försökt palla upp skåpet underifrån och hoppas nu på det bästa. Jag har inte tummen mitt i handen men skåphelvetet är ett tungt as. Tycker inte om att behöva hjälp, vill ju kunna själv.

Sedan har jag faktiskt fått ett erbjudande eller förslag, som jag absolut inte kan berätta någon om. Jag bara nämner det som en liten teaser. Skulle det ske, innebär det stora förändringar. Å vad nyfikna ni blir och mer får ni inte veta.

Puss & kram från TINGELING    
och tack till er som inte ger upp hoppet om mig   

Kanske skulle ändra bloggens namn från Tokigterrier till Tingeling *hahaa*

Jösses, när det regnar så häller det. Ögongodis idag med och jag blev nästan lite kär. I grund och botten har jag ju alltid velat ha en vit bullterrier, modell stor. Inget fel på Ruben men han är inte vit och han är inte stor, älskar honom ändå, så klart. Men idag stod de där, rakt framför mig, två magnifika vita bullar. I'm in love. Fast jag är realist. Det räcker med en bulle. Dock är det framöver en annan fyrbent varelse på ingående.

Satans blötsnö. Vaknade tidigt, i vanlig ordning och skulle ta promenad med Ruben. Bara att fetglömma. 1 dm blötsnö hade vräkt ner under natten. In med hunden och börja skotta. Jag älskar när hälften av snölasset sitter kvar på spaden. Jag kan inte skotta som man ska, det går bara inte med min axel. Så jag får liksom knuffa med magen och använda en alternativ tippa-av-snön-metod. Men axeln tar stryk iallafall och just nu känns det som tuggummi där inne. När jag gick med Ruben senare på dagen kunde jag inte ens hålla kopplet med höger armen.  När toyet släpper lär jag få ont. Har redan hunnit skotta en gång till. Vill passa på medan det bara är någon centimeter och det lär säkert bli en sväng till innan kvällen. Jag behöver en gårdskarl.

Efter skottandet, duschen och frukosten, gick jag och la mig på nytt. Znark, sov bort flera timmar. Nu känner jag att det är dags igen, för en tupplur.

Tjing

Det är något fel på små män. Män kortare än mig med mina 165 cm, 166 cm när jag har en bra dag, kanske jag ska tillägga. Nu finns det naturligtvis väldiga fel på de längre också, absolut definitivt. Men de riktigt korta männen är ofta obehagligt lismande och alltid väldigt gapiga. Vill synas och höras, för att kompensera litenheten antar jag. Nu har jag förstås ingen vetenskaplig forskningsrapport som backar upp och stödjer denna teori, utan endast min egna väldigt seriösa studie av korta män.

 
Den lilla mannen som skrek och gapade åt mig i tisdags, bekräftade min studie och satte sista spiken i kistan, så att säga. Obehagliga lilla människa.
Nu ska förstås denna teori med små män tas med en stor portion nypa salt. Fast jag står för att de ofta är rätt gapiga.

Väldigt skönt att helgerna är över tycker jag, bara trettondagen kvar nu. Men dagvild är bara förnamnet. Har tittat på skyltar på jobbet idag och trott att jag glömt att göra prisändringar och ta bort de gamla skyltarna. Jag har liksom haft måndag hela långa dagen idag. Annars har det varit en väldigt bra dag på jobbet med mycket skratt. Trista nyår är nu ett minne blott och nystart 2015 funkar utmärkt. När jag tänker efter så har jag haft jackpot i "ögongodis" idag. 3xgodbitar och allt på samma dag och ställe. Det är sällsynt *hahaa* och gör ju inte dagen sämre.

   En godbit jag får njuta av varje dag, hur mycket jag vill.

Minns ni chauffören som jag snudd på antastade med min felsägning? Han kom med en ny leverans idag och jag fick verkligen bita mig i tungan för att inte spä på dumheterna ytterligare. Vad är det för fel på mig?!  Hans min var outgrundlig och han såg högst tveksam ut när han kom dragandes på brödpallen, stackars människa. Och jag rodnande naturligtvis i vanlig ordning.

Fick ett telefonsamtal i dag där det berättades att en skabbräv skjutits där jag brukar gå med Ruben. Mycket, mycket uppskattat samtal. All respekt och heder åt han som ringde.

Ha en riktigt trevlig helg!

Ps, ett förtydligande. Teorin gäller bara män. Min mor är kortare än mig och hon är varken gapig eller lismande. Inte heller några av mina vänner som även de är mindre än mig ❤️ Bara män alltså 😀

Nyår är tuffare än julen, känslomässigt. Vem hade kunnat ana det..
Blev tidigt i säng. Hade nog kunnat hålla mig vaken ett tag om det inte varit enbart högklassig skit på TV.
Skulle unna mig en Baileys men råkade välta omkull glaset. Glaset stod på hundburen som jag använde som bord och rann rakt ner i Rubens nya korg. Tog det som ett tecken och struntade i att hälla upp nytt. Fram med skurhink och trasa. Baileys all over the place. Ruben hjälpte glatt till att städa.

Dag 1 på nya året och jag läste en sådan bra text på Instagram. Today is the first blank page of a 365 page book. Write a good one.
Så jag och Ruben kan på vår allra första sida skriva att vi inledde det nya året med att ta en riktigt långpromenad (1 mil) medan normala? människor fortfarande låg och sov ruset av sig. En bra start.

   Alla har väl läst 50 nyanser böckerna av E L James?!

Resten av bladet för dagen är oskrivet men jag vet att jag kommer att sova större delen av detta dygn. Sist jag hade ledig dag var 7 december. Jepp, 24 dagars jobbperiod, inte svårt alls. Är ju förstås rätt slut som artist. Hade tänkt jobba idag med men blev mer eller mindre beordrad att vara hemma.

   Goaste lilla Rub-pojken som finner sig i
mattens svammel.

Ha en god fortsättning!