Usch, insåg idag att jag faktiskt lagt på mig massor av onödig, extra vikt. Jag är numera den där som folk tittar på och tänker " Oj, vad hon har gått upp i vikt, undrar vad som hänt"

Eftersom jag redan tidigare dragit ner markant på kolhydrater antar jag att det är min nyupptäckta matlagningskonst som är boven i dramat. Har ju så här på ålderns höst, insett att grädde i maten är snuskigt gott och väldigt onyttigt, även om jag håller mig till matlagningsvarianten. Dessutom ska det så klart vara äkta smör. Hahaha.

   Finns det en solfläck hittar garanterat mina två solceller den.

Skulle ju fläska på till midsommar, var det tänkt men fortsätter det i samma takt lär jag inte behöva bil för att ta mig till jobbet, jag kan rulla dit på egenhand.

Allt uppdagades när jag drog på mig mina arbetsbyxor, som vilat under helgen och upptäckte att de var tightare än någonsin. Bara under en HELG! Hade inte tänkt göra något alls med inriktning på motion eller träning idag men det där med byxorna var en bra spark i ändan så jag tog med mig Affe på en löprunda.

Angående det med att löpa/springa/jogga what ever, så har jag en inbyggd psykologisk spärr som gör att jag har enorma problem att springa bortåt, för att sedan vända och springa tillbaka igen. En stark olust känsla säger att jag inte kommer att orka båda vägarna.
Tidigare har jag alltid gjort så att jag har promenerat bortåt och sprungit tillbaka. Men det är tidskrävande eftersom jag vill springa minst 30 minuter och än så länge springer jag fortare än jag går, så ni förstår problemet. Gå, gå, gå.

Spärrar är till för att övervinnas så nu ställer jag timern i mobilen på minst 17 minuter och börjar springa omgående. När timern piper kan jag, beroende på hur kroppen känns, välja att fortsätta eller vända. Och det börjar faktiskt gå lite lättare. Idag blev det hela 30 minuter bort och därmed 30 minuter hem. Vilket borde göra en dryg mil. På löpbandet tar det en bit under 60 minuter för mig att springa milen. Ute är det jobbigare och betydligt tyngre men desto härligare.

En del av belöningen kommer iform av knän som värker som s***n och det som skall föreställa det friskare av de två värker mest, inte ett bra tecken. Varför vill jag springa för...

Affe pinnar på ett par meter framför mig och är bara så supersöt. Han vet att det är totalt kiss och sniff förbud som råder men glömmer av sig ibland. KOM IGEN! Vrålar jag och han är snabbt på banan igen.

   Jobbigt det där med att springa, kräver en power nap under mattes nya filt.

Var länge i valet och kvalet om jag nu ikväll skulle ta med mig Affe till stan och gå på rallylydnaden. Inte för att "lyda" utan bara för att vara där och träna på att göra ingenting. När vi kommer dit stressar han upp sig och blir som speedad ekorre, en mekanisk jojo, kastar sig i kopplet och så vidare, nästan helt okontaktbar. Eftersom vädrets makter var på min sida  gjorde jag slag i saken och åkte dit, utrustad med en dyna, belöningsgodis och ett gott tuggben.

Dumheterna inleds direkt när han kommer ur bilen genom att han börjar skälla och dra. Idag belönades det dåliga uppförandet med att han lyftes in i bilen igen. Upprepade proceduren tre gånger sedan gick den biten bra.

Vi parkerade oss på dynan en bit i från lydnadsbanan och jag placerade honom framför mig mellan mina knän (sitta i ryggsäcken enligt modell Eva Bodfält) Han blev snabbt lugn och satt fint och tittade på de andra ekipagen. Ibland blev det svårt, när någon kom för nära eller när en boll kastades iväg.

Provade, utan några som helst förväntningar att ge honom tuggbenet och han la sig ner och började tugga i godan ro. För mig är det positivt, att han kunde slappna av såpass att han kunde tugga på benet. Men jag kan ha fel?

Jag var lugn och hunden var betydligt lugnare. Kunde ha avslutat liiite tidigare men det var ingen katastrof. Undrar just om det var milen i baken som hade denna effekt på honom. Nå det visar sig på nästa träningspass för då kommer jag inte ha möjlighet att springa överhuvudtaget. Vad härligt det var att lämna träningsplanen nöjd och glad. Det var länge sedan sist. Gissa vem som är totalt slut nu.

   Fanny hedrar punken på sitt sätt.

Den här veckan går jag på mina äckelpass. Hade gärna varit ledig (någon har fått smak för semester) men måste ändå jobba helgen eftersom vikarien redan var knyckt. Så det är bara till att bita ihop. Nästa ledighet blir förhoppningsvis till midsommar. Och semester? Slutet av augusti, suck, suck, suck. Fast den som spar hon har, bara hon kommer ihåg att ta ut dem innan de övergår i pengar.

På ett foto jag tog av Affe härom dagen är han så slående lik min änglahund Emil. Ska ha en ännu tydligare bild på detta någonstans men arkivet av bilder är digert och just nu kan jag inte finna den. Men jämför dessa två bilder.

Det finns ännu en stor sorg i hjärtat när jag ser bilderna på Emil. Mitt livs svåraste beslut och det absolut värsta jag någonsin varit med om. Men han har det bra där han är nu, det är jag säker på. Men matte hon gråter ännu en skvätt och blir nog aldrig någonsin riktigt hel igen.

Dagens inlägg var minst sagt en berg och dalbana, precis som livet självt.

Så var det söndag och jag har åtminstone varit lite effektiv idag. Bland annat har jag burit sten motsvarande ett halvt gympass, för att få till ett potatis/jordgubbs/sallads land. Nu väntar jag att svärfar ska göra resten av jobbet, dvs. hämta matjord och göra det snyggt och prydligt med traktorns hjälp. Kanske, kanske jag kan plutta ner mina mandelpotatisar senare ikväll. Annars är det ju en ny dag imorgon eller i övermorgon.

   Blomma som säkert heter något fint, just nu har jag bara förträngt vad.

   Förgätmigej, bland det sötaste som finns i blomväg.

   Den blå färgen ses som en symbol för trofast kärlek, det ni ;)

Tog med mig Affen-Piraffen på vad som skulle bli en välbehövlig springa-lös-runda men när jag såg älgen på ängen kom jag rätt snabbt på andra tankar.

   Det bruna till höger om ladan föreställer en gloende Hälge Älg!

Vände om och gick i motsatt riktning med förhoppning att kunna släppa honom där istället men NEJ jag fick helt enkelt ge mig. Hela skogen verkade vara kontaminerad av älgspår, färska dessutom. Affen hade så klart fullt upp och spårade hejvilt. Vilket egentligen är effektivare än 30 minuters holabaloo och full fart över stock och sten i skogen.

   Vad är det som luktar, sniffa, sniffa....

  Men det är ju ÄLG! Naturligtvis.

De förhatliga myggorna har anlänt,  inte i riktigt full styrka än. Men det räcker ju som bekant med en, en enda envis en för att man ska bli halvgalen. Mygghatten är därmed invigd. Hata mygg!

   Före matte lekt med redigeringsprogrammet

   Och efter matte lekt med redigeringsprogrammet. Eller var det tvärtom?

Förutom att kånka sten har jag flyttat några jordgubbsplantor och kan konstatera att blääk vad det finns mycket päckel där ute på gården. Jag ogillar kryp av alla de slag. Är absolut inte hysterisk eller skrikade fjollig. De får finnas men helst inte i min närhet. Orm får inte finnas alls men den är ju heller inget kryp. Idag inkräktade de, krypen, på mitt space way too much. Lyfte på en spade och denna uppenbarade sig. Den var faktiskt jättestor, vilket kanske inte framgår av bilden.

   Mot dödens språng..

När jag skulle veckla ut plasten under pallkragen. Kom detta äckelpäckel fram.

   Ödla = orm med ben = *rysa av obehag*

Vid köksbordet, framför datorn är det än så länge krypfritt om man inte räknar med de två små terriristerna som ligger och sussar sött i varsin korg. 

Nu flyger vi vidare mot en ny vecka och mot nya äventyr

Ta hand om er.

Jösses vilka skitdagar det har varit. Vi talar alltså om MEGABAUTA fredag den 13 x 2. Både fredag och idag suger fett och mitt humör har dippat rejält. Att fler än en har fått sig en släng av sleven kan man lugnt säga. Varför?

Irriterad igår för att jag var tvungen att sitta hos veterinären på min lediga dag. Hysteriskt irriterad för att jag var tvungen att städa (den nystädade) bilen efter turen till veterinären eftersom jycken hårade och mjällade så kopiöst (trots burvistelse) såg ut som det snöat i bilen. Att sedan hunden pinkade på veterinären när hon satte sig ner för att hälsa gjorde ju inte saken bättre *skämmas kopiöst*  Och så här trevlig var jag mot min sambo som undrade hur det gått hos veterinären.

Hahaaa, kan tilläggas han är ordentligt härdad (efter 16 år) och van vid att jag kan vara light rivjärn ibland. Jag låter värre än vad jag är, hoppas jag, hihi.

Sedan har allt bara fortsatt gå fel, på längden och på tvären. Egentligen inga "stora" saker men sammantaget får de, i vart fall mina proppar att brinna.

Bara ett litet axplock. Gräsklipparen racklar. Jag tappar äggulan (som går sönder) i vitan som ska vispas till maräng. Jag råkar dammsuga in min favoritsocka. Jag lyckas med konststycket att sätta kaffekapseln fel och bänken + hela maskinen blir full av vatten och kaffepulver.

    Kaffe all over the kapselmaskin.

Öppnar en ny hundmatssäck och hittar en levande larv i säcken. *Yäääck* Har skickat ett mejl (och bifogat bilder) till tillverkaren här är ett kort utdrag från det mejlet:

"Hundar sätter i sig det mesta och bryr sig knappast om någon liten larv hit eller dit. Men jag gör det! Jag lägger
pengar på ett svenskt "kvalitets" foder som enligt produktinformationen har strikt kvalitets och funktionskontroll samt högsta råvarukvalitet. Jag vill inte behöva hitta larver i en sådan produkt.

Jag har provat många foder genom åren, allt från billiga skräpfoder till dyr specialmat inhandlad hos veterinären men aldrig någonsin har jag behövt uppleva detta extra proteintillskott? i fodret."

  Yäääck del 1

   Yäääck del 2

Och den där jävla Manfred borde bannlysas från nätet. Förlåt, vet att svordomar är tecken på dåligt vokabulär. I alla fall driver denna Manfred en matblogg där han lägger upp diverse recept. Hittade ett med cannelloni (avlånga rör av pasta) som skulle fyllas med en slags ragu gjord på 1 kilo älgfärs. Lät hur gott som helst och lagom hungrig drog jag igång projektet. Vad Karl-Alfred, sorry Manfred glömt att skriva var hur MYCKET JOBB  det faktiskt är att fylla 24 stycken cannellonirullar med 1 kilo stekhet älgfärs. Smala rullar av pasta som ska fyllas med diverse råvaror, vem sjutton har kommit på något så urbota korkat?

Ont i axln sedan 30 kg jämte röjt hos veterinären. Ännu ondare efter att ha dragit 100 gånger i snöret på den strejkande gräsklipparen. Svinont efter att ha fyllt de 24 rullarna med hjälp av en pytteliten tesked. När maten väl var klar ville jag inte ens ha den längre utan gick ut och grillade mig några korvar istället.

   Lycka är att busa med en kong i mattes säng.

Nu ska jag ta med mig Bu och Bä (Fanny och Piraff) till soffan och se om vi kan hitta någon sevärd film att glutta på.

Ha det bäst!

Milda makter vilken hjärnvärk jag haft och jag anar att det är sambo som är roten till det "onda"   

Allt började i måndags morse då jag vaknade av att jag var så fruktansvärt ARG. Arg, så det värkte i huvudet, arg på min kära sambo eftersom han i drömmen gjort så otroligt korkade saker.

   Affe är då aldrig ilsk när han vaknar :)

I drömmen hade vi nämligen en hel massa sopor på gården och för att bli av med skräpet körde han över dem, gånger flera med en åkgräsklippare *PUCKO* Gården såg ut som det regnat konfetti och det låg matrester överallt. Minns speciellt att jag hängde upp mig på att det fanns gamla potatisar lite här och var (sjukt? Jepp!) - Fattar du hur svårt det blir att rasta hundarna nu, då var enda konfetti och matbit ska djupanalyseras (ätas) och förstå hur mycket extra arbete du just gett oss genom att sanera gården. Mina ord som sedan följde var varken vackra eller välvalda.

Så jag vaknade alltså förutom med ett gräsligt humör även med en rungande huvudvärk som under tisdagen kulminerade och tvingade mig att gå hem från jobbet. Mina migränanfall har ökat igen, vilket får mig att fundera på orsaker (knappast drömmen som utlöst migränen *hehe* men ilsk det var jag)

   Varför göra det lätt? Del 1

   Varför göra det lätt? Del 2

Idag är jag trött, så trött och matt. Huvudet värker ännu och nacken är stel som ett järnspett. Hade jag inte varit tvungen att skjutsa iväg sambo imorse, för hans avfärd till arbete på annan ort, hade jag knappast hasat mig upp från sängen på många timmar än. Nu, när jag ändå var i stan passade jag på att besöka gymmet men det var tungt, tråkigt, trist och jobbigt. Jag var så omotiverad. Nu ska jag fläska fram till midsommar sedan får det vara NOG!

    Regnat har det gjort en hel del de senaste dagarna.

   Besviken! Fick syn på svart hackspett (men kameran ville inte som jag)

Arbete blir det senare idag, välbetalt dagen till ära men jag hoppas det rätar till sig i huvudet innan dess. Märker att jag ofta efter kraftig huvudvärk både tappar och kastar om bokstäver när jag skriver. Anar att det där med att räkna pengar också kan bli lite bak och fram. Försöker köra igenom rättstavningsprogram men är det hebreiska i inlägget då vet ni varför.

Ha en trevlig nationaldag!

Raaap, mätt i magen av smörgåstårta. Slängde under torsdagen ihop en massiv sak, som fick slutvikten 3,2 kg. Jag var så organiserad och ordentlig i mina förehavanden, för en gångs skull. Jag tillredde alla röror i olika pytsar och ställde upp dem på rad, i bästa Leila Lindholm anda. Jag skalade räkor, hackade ägg och förberedde grönsaksgarneringen. Tillslut var det bara att bygga ihop tårtan. Det var då jag insåg att jag hade en röra för mycket eller ett lager med smörgåstårtsbotten för lite. Suck, detta är Jenny i ett nötskal. Att slänga finns ju inte på kartan. Med viss skepsis makade jag ihop de olika lagren och man kan nog säga att min smörgåstårta är en slags pyttipannatårta, dvs. en salig blandning. I det här fallet av skinka, räkor, lax, ruccola, ägg och leverpastej. Men dra mig baklänges, det var riktigt gott.

I övrigt genererade torsdagen en trött matte och trötta hundar. Hundarna fick vistas i hundgården större delen av dagen då jag och sambo donade på med uteprojekt. Fanny finner sig bra och kan koppla av men inte Affe. Han är en vandrande, pipande pinne och jag blir så less på honom. Mesta dels piper han när jag är i närheten så det var en ren njutning att vistas på baksidan och slippa höra den lilla lipsillen.

Men jag är av åsikten att det bara är nyttigt för dem att vistas utomhus så vare sig han piper eller ej ska han fortsätta att få tillbringa tid där.

Jag och Affe avslutade dagen med en riktigt lång promenad i skogen. I 90 minuter var vi ute och traskade, i ett, än så länge, myggfritt luftrum. Avrundade kvällen med en välbehövlig bit pyttipannatårta.

   Är det en hare?

 Eller är det en fladdermus?

Nääääää, det är ju bara en Affe. 

    Vad jag gör? Inget, matte, absolut ingenting alls. Om jag badar? NIX!

   Lycka är fyra tassar i det blöta.

Under promenaden igår fick sig mina nerver en ordentlig genomkörare då Affe bestämde sig för egna äventyr. Hade båda hundarna lösa när Affe, som i vanlig ordning är en rejäl bit framför oss, får upp vittring på något. Provade kalla in honom och jodå, han tänkte nog komma, innan han kom på bättre? tankar. Lönlöst att ropa så jag och Fanny vände på klacken och gick tillbaka en liten bit innan vi vek av från vägen och gömde oss bakom några buskar, en totalt onödig manöver. Där stod vi i skogen och väntade och väntade men ingen Affe kom.

Att Fanny skulle sticka finns inte, hon kan på sin höjd jaga småfåglar, men that's it, gud välsigne den hunden.

Affe gör ju inget fel, egentligen, han är ju liksom skapad för att jaga. Men jag ogillar att han sticker iväg så där, utan tillåtelse och inte kommer när jag ropar. Dessutom råder det ju koppeltvång nu, fy på mig.

   Ska jag sticka eller ska jag inte....

Eftersom han vägrade dyka upp gick jag tillbaka mot utgångsplatsen för att eventuellt få lite tips om vart han stuckit och kanske framförallt VAD han dragit efter. Och hoppsan, där var han plötsligt. Kastade en blick på oss och drog igen. Då tog mitt tålamod slut och jag vände på klacken och gick. Halvvägs hemma stannade jag och lät Fanny posera på en sten och ser man på, det lilla fanskapet behagade dyka upp, med öronen på skaft, tungan dinglade och flåsande som en elefant. Jo,jo, hade varit intressant att veta vad som fångat hans intresse.

   Fanny eller tjuren Ferdinand?

Vad snackar du för strunt matte, alla ser väl att det är JAG, Fanny! 

     Samarbetsvillig fotomodell, synd bara att grenen tvärs över förstör bilden.

Kan väl tillägga att inkallningen funkar klockrent, när det inte finns något intressantare i faggorna. Har ju även tränat honom med visselpipa, vilket alltid har inneburit jackpot belöningar. Hittills har han aldrig "misslyckats"  på  visselinkallning och jag ser visselpipan som en slags "nödinkallare" Undrar just om den hade funkat i detta läget. Hade tyvärr inte med mig den så jag kunde testa.

   Vad ÄR detta?

 Djupgående analys pågår!

   Provsmakning ingår naturligtvis i analysen.

   Blä, insåg just att man aldrig vet VAR det hornet varit. Usch tvätta tungan.

Imorse var jag såklart lite bekymrad över hans ben men nix ingenting. Trodde jag väl aldrig för ett år sedan att han skulle hålla för sådana turer.

   En skogsvariant av sparris? Haha skojar bara.

   Björkarna börjar bli utslagna.

   Rönnen likaså.

   Och viden.

Nu väntar jag i uppehåll i regnandet fast det ser dystert ut så det blir nog till att ta fram regnkläderna eller krypa upp i soffan.

   I torsdags behövdes inga regnkläder. Det var sol och kav lugnt nere vid ån.

Grattis! Du lyckades ta dig igenom hela inlägget, ända hit ner. BRA JOBBAT!

Mycket bilder blidde det i dagens inlägg. Blir lätt så när man älskar att fota och dessutom försöker testa/lära sig kamerans olika funktioner, ständigt på jakt efter den "perfekta" bilden.

Ha en fortsatt trevlig helg.