Affe är en annorlunda liten pys och inte alls vad jag är van vid.

Han är extremt gosig (lugn) tar man upp honom i famnen blir han som en deg, lös och avslappnad. Jag är van vid bit och sprattel ”släpp ner mig” beteenden.

Var hos svärföräldrarna och käkade, satt ute pga hettan. Affe var med och strosade omkring på gräsmattan, sa inte ett pip och var inte det minsta orolig.

Obekanta människor som hukar sig ner och bjuder in honom kommer han gladeligen och hälsar på, lägger sig även i famnen hos ”okända”

Verkar självständig och inte alls ”matte hallå var är du? Hjälp! inte lämna mig ensam på gården” istället kan han traska iväg åt motsatt håll, helt obekymrad. Här har matte definitivt något att arbeta på, att göra sig intressant och rolig. Det är definitivt dags för Kontakt kontraktet av Eva Bodfäldt. Har dessutom fått låna tillhörande CD av en vän, ska kika på den idag.

Han verkar på något sätt inte riktigt förstå att man kan busa med människor också, inte bara med vovvar. Har exempelvis provat att inbjuda till lek och springa iväg åt motsatt riktning men bara med resultatet att han stod och tittade på mig som ett fån och undrade antagligen vad jag pysslade med.

Att jaga leksak eller föremål som jag drar går ”hem” Leker även bra på egen hand och med Fanny så klart.

Han är även relativt obekymrad när han blir lämnad ensam (med Fanny som sällskap) Nu är han naturligtvis inte lämnad ensam på riktigt, mer än att jag går till andra delen av huset och stänger dörren i mellan eller som imorse när jag gick till brevlådan. Han följer med till dörren men när jag kommer tillbaka efter någon minut är han borta och pysslar med annat. Blir säkert lite annorlunda när jag tar med mig Fanny. Ska börja smygträna det genom att ta ut dem på gården en och en i taget.

Åskträning har vi minsann fått var eviga dag, den biten kan jag nog snart skippa på min införskaffade oljuds-cd. Nu har det visserligen inte varit speciellt kraftig åska, mest muller men han har inte reagerat nämnvärt. Tackar min lyckliga stjärna att Fanny är lugn som en filbunke när det åskar. Värre är det med matte, jag avskyr åska men försöker för vovvarnas skull ta det coolt och andas djupt och långsamt. För att få lite bakgrundsljud när det åskade som värst härom natten slog jag igång min bärbara dator och letade fram lite lagrad musik. Det enda jag hittade var min träningsmusik och hur avslappnade var det att ligga och försöka ta det lugnt till rytmen av värsta dunka dunkat. Allt jag såg framför mig var ju Nautilus maskiner, maskiner som jag inte kunnat vara och hälsa på under säkert två månader och ännu lär det tyvärr dröja.

Vem är du?  

Affe har under helgen fått träffa Bella, vår jämte på lite över året. Bella fick vara kopplad pga adhd/damp varning, hon vill väl men blir så våldsam och ivrig. Mötet gick strålande och jag skrattade så tårarna rann medan jag försökte föreviga ögonblicket med kameran. Tycke uppstod och det behöver man bara kika på bilderna för att förstå. För en ovan kan det säkert se lite ”otäckt” ut men jag lovar, det är bara lek och bus, jag har sett det tidigare mellan Fanny och Tito, så jag vet. Bildbevis från detta möte finns i fotoalbumet som du hittar HÄR

Nu när spänningarna för jämtarna släppt, studsar Affe själv iväg till deras hagar och sticker in sin lilla skalle genom gallret. Detta gillar inte matte eftersom det nästan blir som en giljotin.  

Premiär i hundhagen 

Gårdagen ägnade jag åt att städa och Affe-anpassa ”terrier” hundgården. Vill aldrig lämna dem själva där men är praktiskt när man själv är hemma och donar på både ute och inne.

Undrar om man kan..... 

bita sig ut...........

Just nu pågår halsbandsträning. Oj! Så det kliar.

Jaha, så blidde Affe roman igen..

 

Lena, Kila, Pirra

18 maj 2010 00:49

Jag läser så gärna Affe-romaner! =) Så fin är han!

 

Majsan

18 maj 2010 10:41

Håller med Lena :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...