Takhelvetet blåste av hundkojan. Vi har klass 1 varning på hårda vindbyar här. Jamie som aldrig skäller, gapade som en idiot ute i hagen. Antagligen var hon inne i kojan när taket blåste av och är nu så klart skiträdd. Hon lär ju inte vilja gå in i kojan alls längre, SKIT!! Just nu är hon inne och jag funderar på:

 
1. Hur jag ska få tillbaka taket på plats. Det har kilats fast mellan nätet och kojan.
2. Om det är någon idé att ens försöka. Tänk om det blåser av igen, då är det definitivt kört för livet.
3. Om hon kommer att bli skällig nu när hon insett att hon har en röst till, förutom ylandet. FAAAN!

Innan takkaoset trotsade vi vinden och gav oss ut på en löprunda. Fast jag är en gräsligt lat och bekväm individ som tänkte använda vinden som svepskäl till att slippa gå ut alls.
Det avancerar snabbt, otränad som jag trots allt är och milen är fasiken inte långt borta, en kär gammal vän.
Hade kunnat springa längre idag men vet inte hur mycket det berodde på Herr Celsius (energidryck som på riktigt ger superpower i min lekamen) så jag lät bli.
Officiellt har jag slutat med dessa energidrycker, speciellt Celsius. Men dagen på jobbet idag krävde lite superpowers och JA man kan kalla det ett återfall. Men jösses vad jag fick saker gjorda.  

     
Två av mina sömnkurvor. Den bortre är ju minst sagt aktiv.

Skulle lyxa till det med hemmagjord pizza idag. Det skulle bli pizza "extraallt" skinka, räkor, svamp, you name it. Hade fått ett smakprov på en LCHF-pizzabotten som jag beslöt mig för att prova.
Jo tjena, tur det finns yoghurt och mackor. Fy vilken äcklig substans det blev. Det var som äta tunt hyvlad skumgummimadrass. Uääck!
Tusen gånger hellre tjock och äta gott än smal och pina i mig något som smakar apa. Nu har jag dessutom klämt i mig efterrätt där ena komponenten var vispad grädde. Gå ner i vikt, går jättebra, NOT!

   Slös av megamycket fyllning!