Det är bara veklingar som är hemma från jobbet när de är sjuka. Vi starka, vi jobbar på och dör visserligen nästan på kuppen. Men ändå, vi jobbar.
Gårdagen knäckte mig närapå, helt slut som artist. Resultatet blev att jag sov. Sov när jag kom hem från jobbet vid 10,30. Drack kaffe och gick och la mig och sov igen. Vid 18 tiden klev jag upp, rysligt arg på mig själv för att jag sovit så mycket. Hade ju öppning idag och behövde komma i säng i tid.
Men hade inte behövt oroa mig. Kollade en film på Ipaden och mot slutet var ögonlocken blytunga.
Somnade plättlätt, fast orolig sömn, som vanligt.
Just nu är det kritiskt och jag har nickat till flera gånger. Skulle lätt kunna gå och lägga mig och vem vet, jag kanske gör det.

Hade tänkt gå hem tidigt idag för att återhämta mig lite men hade alldeles för mycket att göra. Så det blev övertid istället *haha, jag i ett nötskal* Fördelen är att jag jobbat bort en del saker så morgondagen blir lite lugnare, åtminstone direkt på morgonen. Massagetid är bokad mot slutet av veckan *underbart*

Idag har jag tvingat mig ut med Jamie på promenad. Satans benhinnor. Det måste vara förkylningens fel att det värker och gör så ont att jag bara kan ta stapplande steg. Och ryggen har värkt idag, eller njurarna? Skitkrämpor! Jag vill kunna springa och kanske till och med träna på gymmet.
Ingen lukt känner jag och nästan ingen smak. Stimulerande. En kollega beklagade sig rörande en kund som fyllde butiken med svettlukt, där han drog fram. - Känner du inte? - Nope!  Jag kände ingenting, en solklar fördel.

Nu är klockan snart 18 och det är lagligt att gå och lägga sig.

Natti natti!